Såhär blev det!

Som du vet som hänger med här har jag precis varit i Rio de Janeiro och fotograferat Paralympics.

Det var lätt det mest röriga OS jag varit på och detta blev mitt elfte Olympiska spel.

Den svenska presskontakten (Henrik) var dock grym med all information jag fick hela tiden.

Men bussar och tider och allt vad det var fungerade inte riktigt perfekt.

Jag gissar att det var något annorlunda på "vanliga" OS.

Men det gör mig nästan ännu mer upprörd att pengarna tog slut (eller stoppades i fel ficka) så de tävlande i Paralympics blev lidande av det.

Himla dåligt om det är så.

Resan lärde mig, trots att jag är rätt van med bussresor och långa dagar, massor med nya saker.

Jag fick en ackreditering som blev över kan vi säga och det skulle jag kunna skriva massor om men väljer att inte göra det just nu, det skulle bli för gnälligt.

Jag tog den och åkte alltså.

Att fotografera på ett Paralympics är spännande, men också svårt såklart.

Det gäller verkligen att fokusera på prestation och inte på funktionsnedsättning.

När jag tittar runt på bilder som tagit på Paralympics kan jag ofta, lite för ofta ärligt talat, se att fotografen fokuserat för mycket på funktionsnedsättningen.

Ibland gör kanske jag själv det också men jag jobbar hela tiden med att inte se handikappet utan deras enorma prestationer.

Varken du eller jag hade haft en chans på mängder av idrotter under Paralympics.

Oavsett hur våra kroppar ser ut.

Jag blir imponerad och ofta rörd över den otroliga glädjen jag mötte som jag skrev under spelen.

När jag senast bevakade ett OS så var det London 2012 och då hade jag en sida i Sydsvenskan varje dag som Heidi Silvander skrev till varje dag. Jag gillade verkligen det där arbetssättet och läsarna hörde av sig varje dag. Det var roligt så när jag flög ner till Brasilien så ville jag återskapa just det där.

I det här inlägget ser du hur det blev den här gången, en sida med en kort text från Paralympics.

Ha en fin dag!