Rock´n´roll

Hultsfred ja, även om den här bilden på Suede är tagen på Roskilde.
Rockfotografiet är ju otroligt viktigt när man börjar fotografera. Åtminstone så var det så för mig. Det var konserter hela tiden. Det var kändisar hit och konstiga intervjuer dit.
Thåström spydde i en papperskorg och sen fortsatte bara intervjun.
Som om inget hade hänt.
Har du sett ”rockfotografen” Emma Svensson som bloggar om sitt?
Hon gör det här.
Jag kommer ihåg när Thomas Di Leva släppte en ny skiva och kom sent som bara den till en presskonferens. När han väl kom, gjorde han det ridandes på en åsna och så delade han ut godispåsar till journalisterna. Jag skrattar än åt det där.
När jag var 16 år var jag rätt ny på VLT i Västerås och jag åkte och plåtade Harry Belafonte som vägrade träffa media.
- Men jag är Sverige yngsta pressfotograf, kan inte jag bara få komma in och ta en bild?, frågade jag som om det skulle spela någon roll.
Det gjorde det.
Han släppte in mig och där stod alla stora Stockholmsfotografer och bara gapade.
- Här är min loge, sa han till mig.
- Island in the sun, sa jag typ.
- Nice, sa han.
Nu ligger förhoppningsvis bilderna i källaren på VLT.
Har man inte jobbat med media så ska man veta att det är rätt krångligt med artister. Ofta får man bara stanna i 2 eller om det kanske är tre låtar.
Det har någon bestämt och det är inte artisten. Dom brukar strunta i sånt.
Jag jobbade en sommar på Aftonbladet och det var mycket kändissväng där.
Även om alla kändisar bemöter en på ett helt annat sätt än om man kommer från låt oss säga, VLT så är det ju fortfarande lite struligt.
Men jag fick i uppgift att kolla om Bob Dylan kom ut från Sheraton när han senare på kvällen skulle spela i stan.
För mig var det rätt konstigt att bara sitta där och glo så jag ringde bildredaktören hela tiden men han sa bara.
- Du sitter där du sitter.
Efter några timmar till så ringde han och sa att jag kunde checka in på ett rum så blev det inget snack i receptionen.
- Va, ska jag checka in på ett rum på Sheraton när vår redaktion ligger typ 6 stationer söderut med tunnelbanan.
- Ja, sa han.
Detta var en sjuk värld för mig.

Efter åtta timmar fick jag avlösning av Peter Kjellerås.
Han satt i 11 minuter och sen kom självaste Bob som bestämt sig för att gå till cirkus på Djurgården där han skulle spela.
- Fuck off, sa han hela tiden och gav Peter fingret.
Nästa spelning var i Oslo och då bjöd Bob hela presskåren på en liten båttur i Oslofjärden och längst bak satt han själv och spelade akustisk gitarr till räkorna och laxen som var uppdukat.
Det är en märklig värld ändå.
Har du inte läst den gamla EMA telstar chefens bok ”jag ljuger inte om rock´n´roll” så gör det. Det är en del märkliga historier i den. Rolig läsning.
Samma sommar som jag var på Aftonbladet så var det norska bandet A-ha stora och dom hade som krav att någon från bandet skulle komma och bestämma vilka bilder som skulle publiceras. Det var sångaren Morten som ville se snygg ut på alla bilder under hela turnén men det blev inga bilder.
På en bögklubb i Oslo många år senare drack jag en öl med den där Morten och tog upp det med honom utan resultat men hela den grejen är en annan historia...
I morgon ska jag skriva lite om sportlivet.
Håll utkik.