Tintin och Lars

Hur många porträtt har du tagit egentligen?
Det blir ju hur många som helst.
Kolla in den här killen som tar ett självporträtt varje dag.
Han har hållit på i sex år nu. Se det här.
Bara det är över 2000 porträtt. Kan inte du kolla om han byter min någon gång. Snälla, håll koll.
1997 var jag hemma i Heingeborgen som Sture Dahlström bodde i.
Mitt i Skåne låg den där gamla skolan han kallade för borgen och skrivit sina böcker i.
Läs dom du med, gubben var helt sjuk på ett bra sätt. Han gick tyvärr tragiskt bort för några år sedan. Det finns en film om honom som heter vulkanmannen och det var i samband med släppet av den filmen som vi var där.
Det var en fin höstdag. Jag hade precis varit i Ryssland och vi satt i ett par gamla fåtöljer och åt nybakade frallor med ost och marmelad.
Sture fick något romantiskt i blickan i samtalet kring höga björnfällsmössor, vodka och Lenin. Hans katter strök runt hans ben och frugan hans stod en våning upp och målade tavlor i den gamla gymnastikhallen.
Borgen som var en gammal skola gick inte av för hackor.
Gökmannen handlar om en man som är besatt av att befrukta det motsatta könet i Paris har jag för mig det är.
Den galopperande svensken, Tango för enbenta och huggormens tid är bara några titlar han har i sitt stall.
Läs under hösten.

Året efter var jag hemma hos Lars von Trier utanför Köpenhamn.
Riket var nog som populärast under den där tiden och har du inte sett den så beställer du den direkt och njuter i 6 timmar.
Bums!
- Va!? heter du också Lars, sa han när vi presenterat oss för varandra.
- Ja men för helvete man, det är ju helt otroligt, fortsatte han.
Att vi hette, eller i nuläget fortfarande heter Lars båda två var i hans ögon helt unikt. Han var salig över upptäckten. Jag visste inte om han drev med mig eller inte. Han ville direkt visa mig en stillbild han precis fått på posten. Länge, länge hade han sökt efter bilden och hittat den holländska fotografen som tagit den.
Ringt honom och nu, samma dag som jag var där 1998 alltså hade han fått en stor kopia som skulle hänga över dubbelsängen i den där stora vackra danmarksvillan.
På bilden sitter Dalai Lama framför sitt tempel och läser Tintin i Tibet.
- Ja, men det är ju bara för roligt och genialt, sa Lars.
Innan vi gick ut i trädgården till hans nybyggda kontor var vi beredda att hålla med honom. Han hade inte kunnat gå vidare annars.
Hans fru tittade in och berättade lite om alla hans konstigheter. Hela serien ”riket” så vägrade Lars gå in på sjukhuset för han tål inte sjukhus. Han satt istället och regisserade alltihop från en liten buss utanför byggnaden med walkie-talkie.
Det blev ändå bra det hela.
Han fick pris i Cannes men eftersom han har svårt att flyga, cykla och åka tåg så köpte frugan hans en wolksvagenbuss som hon tapetserade med samma tapet som hemma i vardagsrummet och då körde han ner och tog emot priset och bodde såklart i bussen eftersom han inte gillar hotell.
Eller gillar och gillar, det sägs att han vägrar helt enkelt.
Jag tror han har ont på många sätt men gör lysande film ändå.
Eller kanske just därför.