Triathlonen

Det är inte så ofta jag blir arg. Idag är ändå en sådan dag.

Jag har varit på Triathlon i Stockholm i helgen.

Lägg ner skiten.

Eller egentligen, lägg inte ner det men byt personalen som jobbar med det som gör om och gör rätt.

Vilket skämt.

Igår fredag var jag där för att hämta min och Jonas Lindkvist ackreditering.

Både han och jag hade fyllt i att vi ville ha en såkallad "water-position".

Dagen innan fick vi båda besked på att ansökan gått igenom.

Bra så.

När jag kom in till gamla stan för att hämta skiten så frågade jag för mig och Jonas om allt var i sin ordning med positionerna.

- Vänta lite...sa hon.

- Visst, sa jag.

Efter 45 minuter tog hon tag i min lilla enkla fråga.

Överidioten som inte ville kolla mig i ögonen sa att hon var tvungen att styra upp presskonferensen som precis varit.

Klart. Sveriges radio var där.

Mycket att stå i och så sprang hon ut i gamla stan så jag jagade aset där.

Där fick jag veta att det inte var okej att ligga i vattnet.

Okej, varför då, det gick fint på OS.

- Du var inte på OS, du vet inte det, sa hon.

- Jo, jag var faktiskt det men där kom det en annan fotograf och la sig precis framför min kamera så det blev skit.

Nu har jag kört 65 mil för att kanske göra om det. 

- Nej, du var inte där. Jag såg dig inte.

- Jo.

- Nej.

- Jo.

- Nej.

Jag måste gå nu eftersom min parkeringsbiljett har gått ut och jag fått vänta 1 timme på svar.

Idag då? Idag var det tävling.

Jag kom sent eftersom jag varit på SM i friidrott också och eftersom jag inte fick bada så spelade det ingen roll.

När jag kom dit låg min kamrat Jonas och guppade i vattnet. Jag hade med mig badbyxor och undervattenhuset utifall.

Jag fick syn på pressdamerna och dom stod farligt nära kanten kan jag säga.

- Okej, igår frågade jag er om det gick att ligga i vattnet. Vi var två fotografer som ville det. Nu ligger en av oss där nere i vattnet och jag står här uppe, sa jag.

- Han är inte fotograf!

- Öhhh, jo det är min vän Jonas och han är fotograf.

- Nej! Han är inte fotograf, säger hon.

- Jo, han är faktiskt det.

- Då ska han upp, säger hon.

- Klart han inte ska det, fortsätter jag. Det är ju inte det men jag blir vansinnig när det är olika regler.

- Var vill du stå nu då?

- I vattnet.

- Okej!

Jag drar upp min väska och greppar badbyxorna.

- NEJ! Jag skojar bara, skriker hon.

- Kul.

När simmarna hoppat i ska vi ut på en liten brygga där försöker jag stå till höger men det får jag inte för där ska det stå en officiell fotograf.

Jag går över till andra sidan där Bildbyrån och Scanpix står och det tar alltid emot för mig. Varför ska jag vara där då?

Men efter ett tag får jag reda på att där får jag inte heller stå så jag går tillbaka till andra sidan.

En annan fotograf får inte sticka ut sina armbågar över räcket.

Vilken jävla skitdag. Vilket skitarrangemang. Vilka sketna presstjejer.

Jag är glad för att Jonas kom ner i vattnet och det blev säkert hur bra som helst. 

Hade dom sagt att han fick vara i vattnet för att han jobbar på en större tidning än mig.

Fine.

Hade dom sagt att bara byråer får vara där, lite som på OS alltså.

Fine.

Men nu är jag så jävla less på all jakt och olika regler så det var nära jag slängde i kossorna båda två i plurret.