Idag ser vårt bilden, bilden utrymme såhär i tidningen.
Vi diskuterade det på kvällen om det var rätt eller fel.
De flesta tyckte att vi skulle dragit stort som vanligt på Paul Hansens bild.
Men "dagen" hade bestämt att den är för stark för att göra det.
Jag vet inte, ibland känns det som vi skyddar läsarna mer nu än för 10 år sedan även om världen och bilderna har blivit värre.
Eller bilderna förresten, det handlar nog inte om dom egentligen, det är media som bromasar det.
Annars hann jag titta mer och längre igår innan jag åkte hem på alla bidrag och låt mig säga att WPP håller en annan klass än Poy just detta år åtminstone.
Medan Poy framstår som ett hån mot bildjournalistiken på många sätt så får jag mer en stor portion respekt för det juryn i WPP hittar bland så många insända bilder.
Respekt.
Men jag måste också kritisera tävlingen för art&entertainment som alltså är bortplockad.
Synd, tävlingen blir så himla inriktad på död och elände med just det valet.
Det blir också en dålig magkänsla när tidningarna knappt vågar publicera vinnarbidragen.
In med en större bredd på tävlingen och låt "perpignan-bilderna" inte ta över tävlingen.
Tur med porträtt, sport, contemporary och naturen.
Om jag måste, eftersom du ber mig ranka de tre bästa grejerna så gör jag det här nere.
Den här fotografen (Roman Vondrous) har gjort galoppen som jag kanske rankar som bäst av allt.
Den här fotografen (Fausto Podavini) har gjort ett väldigt fint reportage om Alzheimers.
Den här fotografen (Daniel ochoa de olza) som har gjort serien om tjurfäktaren som ser så himla cool ut.
Jag undrar hur Paul Hansen vaknar idag om han fattat vad han ställt till det med så att säga.
Jag tror Paul nu bäddar för mycket inom svensk bildjournalistik.
DN-fotograferna kan rida på vågen, jag är säker på att DN är på väg upp i en fin spiral just nu.
Mycket tack vare Paul, så ta honom i handen och lyft tillbaka er titel om Sveriges bildtidning.
Nu har ni chansen och är på god väg.
Tack vare Paul Hansen.
Bland annat.
Grattis ännu en gång.
Kul och respekt.
1 kommentar:
Det verkar som om världen blivit bättre genom att det är färre konflikter. Men det kan man inte låta sig nöja med. Att Paul Hansens bild skulle vara för stark beror på vad man menar med "för stark", och det vet jag inte i detta sammanhanget. Barn, och andra icke-stridande, dödas alltid i krig. Vi kan rabbla siffror hit och dit om det och förfäras över dem, men för att förstå vad de betyder krävs något mer. Det är där Paul Hansens bild kommer in, precis som han säger han själv i DN.
För att uttrycka det milt: det är inte OK att döda barn, inte heller i krig. Att de dör, det är för starkt. Här serveras ett påtryckningsmedel som är en bild från en begravning, men det är inte en våldsam bild. Jag tycker att det är ett ställningstagande i sig att inte publicera den stort, inte ett aktivt ställningstagande men möjligen ett passivt: Krigets effekter är så hemska att vi inte kan visa dem. Det tycker jag inte heller är OK.
Skicka en kommentar