Min utsände Magnus Sundberg rapporterar från Perpignan.
Perpignan 5/9
Har din syn på offret förändrat dig som fotograf?
Frågan som ställs är högst berättigad på ett välbesökt Palais Des Congres
"eftersom jag har har mina egna erfarenheter så har det gjort det", men du måste alltid ha en känslighet med de som du fotograferar, och du måste veta varför du fotograferar svarar fotografen.
Det syns inte när han sitter på podiet men fotograf Joao Silva miste båda benen
när han trampade på en mina i Afghanistan under ett uppdrag för New York Times.
Har din syn på offret förändrat dig som fotograf?
Frågan som ställs är högst berättigad på ett välbesökt Palais Des Congres
"eftersom jag har har mina egna erfarenheter så har det gjort det", men du måste alltid ha en känslighet med de som du fotograferar, och du måste veta varför du fotograferar svarar fotografen.
Det syns inte när han sitter på podiet men fotograf Joao Silva miste båda benen
när han trampade på en mina i Afghanistan under ett uppdrag för New York Times.
Jag hade tur eftersom den ena minan inte utlöstes säger Joao och berättar vidare att han inte kände någon smärta trots att båda benen sprängts bort.
Först när han lyfte kameran för att ta några bilder så kände han smärta i handleden.
Efter tre exponeringar fick han ge upp.
14 månader på Walter Reed sjukhuset i Washington DC och ett stort stöd från kollegor, en tidning som tog sitt ansvar och nära vänner har gjort det möjligt för honom att kunna sitta i Perpignan och berätta sin historia om varför och hur han fotograferar krig.
Joao är en erfaren fotograf i krigssituationer som fotograferat avrättningar men även lagt ifrån sig kameran och hjälpt folk till sjukhuset och alltid medveten om varför han är på plats i en krigszon.
"Mentalt vill jag gärna bevaka Damaskus och Syrien, det känns som det är där som det finns en aktuell historia att berätta, men först måste läkarna göra flera operationer och jag måste bli kvitt infektionen i kroppen".
Fotojournalistikens död tror Joao Silva inte på men han har brutalt insett att han själv inte är odödlig.
I eftermiddag kan man på Palais De Congres lyssna på fler fotografer som har haft turen på sin sida när de bevakat krig, John G Morris, David Douglas Duncan, Yuri Kozyrev, Patrick Chauvel och Don McCullin.
/Magnus Sundberg
14 månader på Walter Reed sjukhuset i Washington DC och ett stort stöd från kollegor, en tidning som tog sitt ansvar och nära vänner har gjort det möjligt för honom att kunna sitta i Perpignan och berätta sin historia om varför och hur han fotograferar krig.
Joao är en erfaren fotograf i krigssituationer som fotograferat avrättningar men även lagt ifrån sig kameran och hjälpt folk till sjukhuset och alltid medveten om varför han är på plats i en krigszon.
"Mentalt vill jag gärna bevaka Damaskus och Syrien, det känns som det är där som det finns en aktuell historia att berätta, men först måste läkarna göra flera operationer och jag måste bli kvitt infektionen i kroppen".
Fotojournalistikens död tror Joao Silva inte på men han har brutalt insett att han själv inte är odödlig.
I eftermiddag kan man på Palais De Congres lyssna på fler fotografer som har haft turen på sin sida när de bevakat krig, John G Morris, David Douglas Duncan, Yuri Kozyrev, Patrick Chauvel och Don McCullin.
/Magnus Sundberg
Foto: Magnus Sundberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar