söndag 22 december 2013

Lucka 22 med Elin Berge




I lucka 20 med ett snyggt halsband hittar du med lätthet Elin Berge.
Elin har alltid kört sina egna vägar på ett beundrande sätt tycker jag.
Jag blev glad när även hon tackade ja till den här kalendern.
Så.
Varsågoda, här har ni Elin Berge.

Är det något jobb/reportage du är extra nöjd med från året?
Det här året har varit ett år då jag varit mitt uppe i olika pågående projekt. 
Det är en blandning av glädje att få fördjupa sig i olika ämnen, men också frustration eftersom det känns som ingenting blir klart. 
Det är också svårt att veta om jag är nöjd, eftersom det brukar pendla under tiden. 
Jag kan ju nämna några som känts extra roliga att jobba med.

Filmaren Lars Berge och huvudpersonen Pinit Haopramong under inspelningen av dokumentärfilmen Pinnen, Ban Kaeng, Thailand, 2013.
Foto: Elin Berge

Berätta mer.
Till exempel min och brorsans (Lars Berge) dokumentärfilm ”Pinnen”, som handlar om en transexuell person från Thailand som kommer till Västerbotten varje år och drömmer om att få stanna. 
Att lära sig jobba med film, känns ungefär som när jag började fotografera. 
Oerhört lustfyllt, svårt och do it yourself-aktigt (jag vet ju faktiskt inte hur man gör, men man måste ju börja någonstans). 
Ett annat projekt som varit spännande att jobba med, för att det känns nytt för mig på alla sätt, är min pågående serie ”Selves”. 
Jag bjuder in människor till min studio där jag guidar dom till att ta sitt självporträtt. 
Jag är med hela tiden, men går faktiskt ut ur studion precis när dom ska trycka. 
Det är en utmaning och ett experiment för mig som fotograf och fantastiskt att se hur kreativa folk är. 
Jag håller också på att avsluta min nästa bok ”Kungariket”, som är en uppföljare till ”Drottninglandet” som handlade om thai/svenska kärlekspar. 
Att jobba med dessa två hjärteprojekt är underbart, men också som att vara i ständig kris. Alltid en massa tvivel, blandat med en känsla av hur speciellt det är att leva med ett ämne och träffa samma personer under många år.

Ur Kungariket. Ampawan och Mats-Åke på scen inför hela byn, Ban Kaeng, 2011.

                                                                                                                                    Foto: Elin Berge


Ur Kungariket. Älghorn från Västerbotten, Ban Kaeng, 2013.

Foto: Elin Berge

Vad är din idé om fulländad lycka?
Jag tror lyckan kan vara enkel. 
Sedan jag fått barn har jag kunnat uppfatta blixtsnabba, små känslor av någonting jag tror man kan beskriva som fulländad lycka. 
Som när jag luktar på min sons hår, eller får ett första leende på morgonen, eller en spontan puss. 
Det är liksom en sekund av pirr, sedan är allt som vanligt igen. 
Jag är väldigt tacksam över det.

Vad är din största rädsla?
Att förlora någon av de som står mig allra närmast.

Vad ogillar du i din personlighet?
Till exempel att jag inte är så bra på att ta några djupa andetag och känna efter om en stund. 
Har lite för nära till känslorna ibland.

Ur Kungariket. Jan, Bangkok, 2010.
                                                                                                                                    Foto: Elin Berge


Vad är din bild av total misär?
När något gått så snett att de sista spillrorna av det vi kallar för civiliserad mänsklighet slagits sönder. 
Jag tänker mig att total misär kan finnas var som helst där det inträffat en personlig eller kollektiv katastrof.

Vad ogillar du i andras personlighet?
Högmod. 
När människor redan tror sig veta alla de rätta svaren här i livet och dömer andra efter sina sanningar.

Vilken levande människa beundrar du mest?
Oj, det finns ju så oerhört många modiga människor som jag beundrar. 
Jag tänker på alla som vågar kämpa för sina eller andras rättigheter och uttrycka sina åsikter trots att lever under hot om fängelse, våld eller död. 
Några som varit på tapeten i år är ju Malala Yousafzai eller Pussy Riot.

Vad anser du vara en människas mest överskattade egenskap?
Vassa armbågar.

Vad gillar du allra minst med ditt utseende?
Tycker det här blonda, blåögda är ganska trist. 
Skulle vilja experimentera mer, men samtidigt ids jag inte.

Vilken levande människa ogillar du mest?
Det finns ju en mängd människor som gör helt fruktansvärda saker mot andra. 
Men jag kan inte komma på en topplista av namn så här på rak arm och jag tror att det är en bra grej att inte anstränga sig att odla sitt hat mot enskilda personer. 
Bättre att fokusera på vilka handlingar man inte kan acceptera hos någon människa.


Ur Selves. 
Foto: Jenny Saba Persson/Elin Berge 

Om du skulle dö och komma tillbaka som någon annan. Vem skulle det vara?
Jag har alltid fascinerats av människor som är duktiga på att göra saker med kroppen. 
Jag skulle vilja vara en cirkusartist, eller dansare, eller någon som sjunger fantastiskt. 
Men jag säger Zlatan. 
Han är ju verkligen en kroppskonstnär och det vore coolt att få testa vara en stilig man.

Var skulle du helst av allt bo?
Egentligen inte på den här kalla och mörka platsen. 
Men jag vill vara nära mina vänner och min familj och Umeå har trots allt en karg charm och ett slags kaxigt självförtroende. 
I en drömvärld skulle jag bo kvar här och ta familjen till en varmare och ljusare plats en månad per år.

Vad värdesätter du mest hos dina vänner?
Att de ser mig för den jag är och älskar mig för det.

Hur skulle du vilja dö?
Utan rädsla, med en känsla av att jag gjort mitt. 
Med mina närmaste närvarande.

Vad är din största extravagans?
Jag är nog inte så extravagant. 
Men jag använder alldeles för dyra ansiktskrämer. 
Räknas fotoböcker?

När ljuger du?
Jag är dålig på att ljuga. 
Har alltid haft bekännelsemani. 
Men det händer att jag drar vita lögner för att undvika pinsamma situationer. 
Oftast blir det bara dumt.

Vilken är ditt favorityrke?
Jag kan inte tänka mig något roligare än att vara fotograf. 
Det måste ju vara bra, så länge det känns så.

Vad är ditt motto?
Har inget. 
Försöker vara öppen och föränderlig och inte ringa in livet i bestämda ord. 

Tack så mycket för hjälpen Elin. Stöter du på Torbjörn Jakobsson i Umeå så hälsa så gott från mig.
God Jul & Gott Nytt år!

Ur Selves.

Foto: Julian Stenberg/Elin Berge
 





1 kommentar:

- sa...

Jag sitter granne med Elin, fina människan. Gemomschysst och alltid noggrann. Hon skulle aldrig humma med i nån åsiktskör för att passa in.
Pregnans är mitt ord för Elin.

Om mig

Malmö, Skåne, Sweden