Andra klassens journalistik

Foto: Niclas Hammarström/Aftonbladet

Jag har mycket riktigt lyssnat på alla avsnitt till podcasten Mattsson&Helin.

Den tar upp branschens frågor och funderingar.

Priser som delats ut och reportrar som hyllats och varit duktiga.

Men även rena utgivarfrågor som är väldigt lärorikt.

Idag klämde jag avsnitt 48 med förhoppning om ett snack om branschens lilla tävling Årets Bild.

Inte ett ord om det.

Blir jag förvånad?

Inte särskilt. 

Kan det varit så att dom tog upp det i förra avsnittet (avsnitt47) som kom precis efter prisutdelningen.

Nej, jag tror inte det. 

Det är just det enda som jag faktiskt inte lyssnat till slutet på.

Ljudet, som herrarna mycket riktigt ursäktar sig för både i det här och det senaste avsnittet var just lite för dåligt för att lyssna vidare på.

Till försvar ska sägas att det spelades in på en mässa i Göteborg och bara det är vaket så ingen kritik till kreativiteten annars.

Men hur kommer det sig att de två kanske mäktigaste männen inom mediabranschen inte nämner Årets Bild i sin podcast med ett enda ord?

Det är ju som upplagt att ha som en rubrik i branschpodden tycker jag.

Dessutom ett år då det gått bra i prislistan för båda tidningarna.

Jag får det till att Aftonbladet kammade hem, inte mindre än 11 priser med Magnus Wennman och Niclas Hammarström i spetsen.

Jag är väl medveten om att Niclas inte är anställd där men vi får nog räkna honom till Aftonbladet ändå.

Men även Jimmy Wixström och Andreas Bardell fick ju priser.

Expressen som har en väldigt liten bildredaktion kanske inte ska ta på sig allt för mycket av äran för sina (sju får jag det till) priser men vi kanske kan räkna Axel Öberg, Martin von Krogh, Nils Petter Nilsson och Thomnas LePrince som deras fotografer ändå.

Liksom Christoffer Hjalmarsson.

Då ska Expressen ta åt sig äran såklart, det är ju i många fall deras resurser det handlar om åtminstone.

Inte ett ord.

Men varför blir jag besviken då?

Men såhär är det ju alltid.

Bilden räknas inte.

Visst, det avgör ju inte om de här herrarna snackar om en stor branschtävling eller inte men det säger en hel del.

Jag kom själv i snack med en hög mediachef för ett tag sedan som berättade just hur viktigt det var med bildjournalistiken och hur bra det är med Årets Bild och statusen inom kåren.

Jag frågade hen om hen visste vem som vann Stora Journalistpriset förra året.

Alla klasser radades fint upp med redogörelse om personerna som vunnit.

Jag fick också veta vem som vunnit alla klasser i grävar-priserna.

- Vem tog Årets Bild, frågade jag?

Det kom vederbörande inte på (just då) men tänkte länge.

Men hur svårt kan det vara?

- Chansa åtminstone på Paul Hansen, eller någon annan, sa jag.

Paul Hansen tog dessutom världens bästa bild och prisades i WPP för den.

Detta säger såklart allt och inget på samma gång.

Bildjournalistiken är andra klassens journalistik och det är så svårt att acceptera.

Det är så dumt.

Så snälla mediachefer, behandla bilden med lite större respekt.

Sverige har grymt duktiga bildjournalister.

Det fyller en tredjedel av våra produkter, och inom TV-mediet som tränger sig in även på dagstidningarna via webben är det ännu viktigare.

Där är bilden och berättartekniken helt avgörande för att tittaren ska stanna kvar.

Tänk själv när du slår av TV:n, varför gör du det?

Det flyger inte riktigt. 

Foto: Christoffer Hjalmarsson/Expressen

Jag tror mediakrisen har problem för att vi internt inte tar varandra och varandras hantverk på större allvar.

Kollegor utan kunskap om just bilden tar ansvar för den men utan kompetens.

Så har det alltid varit.

Så fortsätter det.

Jag själv, som ser mig som en bildmänniska ska kanske inte sitta och textgranska texter.

Det finns ju annan kompetens till det, du hör ju hur befängt det egentligen låter.

Åt andra hållet är det annorlunda.

Där är det standard.

Alla kan ju bild, det är ju lätt.

Eller hur?

Visar det att det skulle vara viktigt, eller är bara den där tredjedelen rutor som ska fyllas med vad som helst?

Gör vi lika med texten, eller med annonserna?

Nej!

Det förvånar mig verkligen, men jag lär mig leva med det.

Men det känns väldigt märkligt i dessa bilddiarré-tider att bilden, internt har sådan liten status.

Med TV-program som "Alla är fotografer" och Facebook och Instagram kanske det kunde vara en väg att satsa ännu mer på god, berättande fotografi.

Det var en annan riktig mediahöjdare som tyckte samma sist jag träffade honom.

Han kunde heller inte förstå det.

Det är möjligt att detta framstår som en "aha-upplevelse" eller rent utav bittert, men som sagt. 

Jag har haft koll på det hela tiden, jag har levt med det. 

Men visst kunde ni, Thomas Mattsson och Jan Helin bara nämnt Årets Bild lite, lite grann i er branschpodd.

Bara för att bildjournalistiken är viktig och att tävlingen precis varit dessutom.

Kanske också för att era fotografer prisades med så många fina priser.

Hade inte det varit på sin plats, eller är det inte tillräckligt viktigt för er?

Foto: Magnus Wennman/Aftonbladet