För att göra en kort historia lång

Jag tänkte att jag skulle göra en ganska kort historia lite längre än vad det var tänkt.

Här har du ett reportage om gräsbowling som vi publicerar i dagens tidning.

Inget märkvärdigt med det egentligen.

Första gången jag såg gräsbowling var i Dublin, Irland och året var 2001.

Tyvärr hade jag inte kameran med mig den gången så jag tänkte att jag går tillbaka och snackar med den lilla klubben men jag lyckades inte få till det tyvärr.

2002 var jag tillbaka och bodde en period i Dublin och hur svårt kan det vara att få till det egentligen?

Jag åkte tillbaka till samma klubb och kollade men lyckades inte få till varken en tävling eller träning.

Kändes nästan lite märkligt det hela.

För mig är det åtminstone så att får jag inte till det växer det till något mycket märkvärdigt i huvudet.

På något sätt får jag för mig att det blir bättre än vad det kanske egentligen är eller lyckas bli om man får till det.

Men det är viktigt att få bort det ur huvudet ändå.

Men jag kunde inte göra det i Dublin 2002 heller.

Efter det har jag varit på väg över till England några gånger på olika tävlingar.

Under januari 2012 hyrde jag en lägenhet i Sydney, Australien.

Någon av de sista kvällarna tog jag en båt över till en annan stadsdel i Sydney och där låg det en fin bana i kvällssolen som jag googlade upp direkt.

Tyvärr skulle där inte vara en enda tävling eller träning på den korta tiden jag hade kvar.

Jag tänker mig "att såhär ska jag fotografera det" och som sagt, det växer och växer i huvudet.

Nu när jag var i Florida och tog en sväng med bilen hittade jag en ny plan och blev glad direkt, då måste det ju bara gå att få till.

När jag körde förbi Sarasota bowling club var det fullt med spelare men just då hade jag inte tid att stanna och säga hej.

Jag kollade deras hemsida och på min lediga förmiddag skulle det vara tävlingar.

Med laddade batterier och med blixt (hör och häpna) körde jag ner till deras anläggning.

Inte en käft var där.

Tydligen var det bortamatch.

Såklart.

Jag hade en ledig förmiddag till och då tog jag med mig reportern Max och vi körde förbi och kollade om det var någon där och visst, det var full fart.

Hurra!

Jag tog upp blixten, hälsade på några damer som var väldigt trevliga.

Snowbirds kallade dom sig.

Kanadensare, Skottar och Amerikaner som bor på vinterhalvåret i Florida.

Är det okej om jag hänger med, frågade jag och smickrade sa dom:

Javisst!

Nu, nu är det upp till mig tänker jag och när andra damen ska rulla sitt klot och jag går ner på gräsmattan säger en:

"NEJ!, du kan inte vara på gräset, det är tävling".

Jaha, men där dog det hela lite. Min blixttanke sprack och javisst, jag försökte verkligen få komma in på gräset men det gick inte.

Så till sist när jag väl fick chansen var det inte så himla bra som jag hoppats på.

Men jag fick ur det ur huvudet åtminstone.

Såhär ser det ut i dagens tidning.

Du undrar om jag har fler grejer jag vill få ur huvudet och svaret på den frågan är:

Javisst!