G A L L E R I R A L F presenterar:
”SKÖNHET I FÖRFALL” av Pelle Ossler. Vernissage 11/2 19:00 - 29/3 – 2015,
Hornsgatan 66, Stockholm.
För drygt 30 år sedan avslutade Pelle Ossler en kortvarig fotokarriär. Han tröttnade på den långa sträckan från upptäckten av motivet till det slutliga resultatet av en print. All utrustning, väntan på framkallning, kopiering, sköljning, torkning. Den långsamma analoga processen fick honom till slut att byta ut kameran som arbetsredskap mot gitarren.
Med sex strängar som vapen började han framgångsrikt härja runt på Sveriges rockscener. Han satte en helt egen ton i det svenska musiklandskapet när han 1997 släppte ”Hotel Neanderthal”, det första av sina 6 soloalbum. Idag spelar han som Ossler, men ingår även i konstellationen Sällskapet och är också musketör i Thåströms band.
Intresset för bilder och foto har under dessa år alltid legat Pelle varmt om hjärtat. I samband med att han uppmanades att skaffa en ny telefon av sin skivbolagsboss väcktes den gamla björnen till liv. En KAMERA, som man kunde ringa med. Telefonen var ju alltid med, och i den även mörkrummet. Resan från motiv till färdig bild gick nu i exakt den hastighet Pelle alltid önskat. Han har under turnéer och resor förevigat de vackra, trasiga miljöer som han tycker så mycket om. Och satt sin egen sköra, vackra, blåa, vemodiga och rastlösa ton på dessa bilder. Dessa fotografier låter helt enkelt som hans musik.
Pelle har en unik känsla för mörker. Det är inte svart. Det är ännu svartare. Men där finns ett hopp och ett ljus som skär igenom, precis som hans taggtrådssolon med gitarren. Där uppstår strimmor, eller snarare revor av ljus i hans bilder.
En ljus bild kan upplevas ljus. Men en mörk bild med en Ossler-reva rakt igenom är bländande. Det tar sin tid att se detta.
Bilderna är inte direkta. De fastnar någonstans i bakhuvudet. Man kommer inte undan, och så dyker de upp igen, när man tänker på något annat.
De är som det där såret som börjar klia när det läker. Man vet att man ska låta bli för att inte riva upp det igen. Men man kan inte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar