söndag 31 januari 2016
Ivar
Det är sista dagen på första månaden av 2016.
Tiden rusar fram.
Den här kvinnan står lugnt och klämmer en pizza i tunnelbanan i Berlin.
Jag har rensat datorn på bilder/filmer och fört över till rätta ställen.
Bokfört hela 2015 och fått ordning på månadens papper.
Sådär som man känner sig riktigt nöjd.
Imorgon är det jag som åker på filmuppdrag och det ska bli riktigt spännande.
Ivar har namnsdag idag.
Hotell är bokat i Jönköping och ÅB-banketten är också betald och klar.
Gör det du också, kolla mer på hemsidan så ser du mer.När jag redigerar film gör jag det alltid från en hårddisk. Nu vill jag byta den, är det bara att dra över allting till den nya eller blir det tokigt då?
Ja, det kanske bara är att prova, inga konstigheter egentligen.
Men man får ju panik av såna här datamaskiner.
Idag blev jag förresten intervjuad av Gustav Butlex idag. Han går sista året uppe i Sundsvall.
Trevlig kille och jag blir glad av de där intervjuerna.
Men jag kan inte heller låta bli att bli avundsjuk på deras slutprov.
8 veckor.
Kolla in hans hemsida direkt.
Ha en fin vecka åtminstone!
Jag rundar av med den här lilla torskfilmen jag gjorde för 2 år sedan.
Den kan du ju kolla på tycker jag.
Jag minns bastun efter alla de där timmarna på sjön, den var riktigt fin.
lördag 30 januari 2016
Berlin 3 (hemma igen)
Jag stack ner över dagen, jag ville så gärna se Anton Corbijn och det ångrar jag inte.
För oss här nere går det snabbare att åka till Berlin än till Stockholm och just Stockholm hade ingen reagerat över.
Ja, ja, nu är jag hemma igen åtminstone.
Det var en fin tripp men det var himla kallt i Berlin, ja du ser ju på den här kvinnan som står och väntar på bussen vid Warschauer Str, precis bredvid det som finns kvar av Berlinmuren.
Det är mäktigt att vandra bredvid den fortfarande.
Berlin har en så himla fin scenografi, särskilt för spionfilmer tycker jag.
-----------
Jag läser om att de nominerade till Stora fotobokspriset kommit.
Här kan du läsa mer, grattis till alla nominerade.
Snacket går ju också om de nya avtalen som snurrar runt i branschen och det är väl skrämmande på så många sätt.
Isabella Iverus skriver bra om det här, läs det du också.
-----------
Jag hör också rykten om att det snackas om mig som "surgubbe".
Gissar att det har med Årets Bild att göra, men så tråkigt så känner inte jag mig.
Men om man, jag skriver om det så blir jag kanske det.
Det vill jag inte vara och jag blir ledsen om det snackas om mig på det sättet, synd.
Men det kanske är så att ÅB är för känsligt at ta upp i bloggen.
Jag får fundera på det, eller så får jag vara en surgubbe.
Vi får se.
Trots att jag tycks vara en surgubbe så närmar sig min blogg 1,5 miljoner besökare (klick).
Det är himla roligt tycker jag.
Kanske ska jag ha en tävling precis som jag hade när den nådde 1 miljon? vad tror du om det?
-----------
Men så fint att Vivian Maier snart ställer ut i Helsingborg.
Jag såg säkerligen samma utställning i Göteborg för något år sedan, men det gör ingenting.
Läs mer om utställningen här.
Du såg filmen om hela historien va, den gick ju på SVT för länge sedan?
Du kan se en annan film om själva historien här nedan, bortse från reportern lite kanske...
Jag höll faktiskt i filmen "finding Vivian Meier" i Berlin och några andra filmer också.
Jag hittade ovanligt många filmer på den här resan men snurrade till det med att det kunde vara fel region, eller rent utav dubbat på tyska.
-----------
Jag får en förfrågan om att bli intervjuad till en uppsats av en elev i Sundsvall.
Det är alltid lika roligt.
Men nu.
Lördag.
Regnet kommer från sidan.
Kör igång!
fredag 29 januari 2016
Jörgen Johansson
Jag har skrivit och tipsat om det här förut.
Men du vet, min kamrat Jörgen Johansson som gjorde en kort, enkel och fin film om Jonas som är hemlös som du ser ovan mina bokstäver här har setts inte mindre än 9500 gånger.
Kul som bara den men tror du inte också att hans reportage gör skillnad?
Titta på uppföljaren här nedan så förstår du mer.
Berlin 2
Jag är otroligt imponerad av utställningen av Anton Corbijn.
Jag gick förbi Helmut Newton också, men där har jag varit förut och kollade mest shoppen.
Utanför lägenheten där David Bowie bodde under en period ligger det fortfarande massor med blommor.
Nu sitter jag på ett favoritfik vid Rosenthaler Platz och väntar på att sticka ut till flygplatsen.
Vi hörs!
Årets Bild (2)
Jag läser på Dagens Media om årets nomineringar till Årets Bild.
Du kan läsa det här.
Magnus Alselind, red-chef på Expressen tycker att juryn är så kompetent att de kan känna igen bilderna och vem som tagit dem.
Om han med det menar att juryn skulle nominera en kvinna för att det är en kvinna framgår dock inte för mig.
Men så kan det väl inte vara?
Du kan läsa det här.
Magnus Alselind, red-chef på Expressen tycker att juryn är så kompetent att de kan känna igen bilderna och vem som tagit dem.
Om han med det menar att juryn skulle nominera en kvinna för att det är en kvinna framgår dock inte för mig.
Men så kan det väl inte vara?
Berlin 1
En kopp te på ett café i väntan på att utställningen med Anton Corbijn öppnar.
Fri wifi, känns lätt.
Men jag har inte åkt till Berlin för att sitta vid datorn.
Vi hörs!
Jag ser att Tomas Gudzowaty har fejkat sina bilder han fick pris för i WPP.
Läs mer här, jag hinner inte ta hela inlägget nu.
torsdag 28 januari 2016
Torsdag i bilen (ÅB-tankar)
Jag sitter i bilen vid en bensinmack i Lund.
Flaggorna står rakt ut och fläktar hårt i vinden. Ett möte sprack och nu väntar jag på en fotografering jag har om någon timme.
---------------
Stort Grattis till de nominerade till Årets Bild.
Den där listan är alltid speciell när den kommer.
Jag blir alltid extra glad för de som gör debut på listan.
Jag väntade direkt på den vanliga genusdebatten. I många år har publiciteten handlat rätt mycket om att det är för få kvinnor med på prislistan.
Förra året handlade det om att Sverige hade för dåliga sportfotografer i berättarformen åtminstone.
Så kom genusdebatten igång och jag såg att Expressen var besvikna och skriver om det här.
Sådär känner nog alla gissar jag oavsett kön. Men det vi gjorde då, fick inte det pris?
Så är det för oss alla, det är en del av själva tävlandet.
Glädjen och besvikelsen.
Jag blir förvånad att organisationen alltid försvarar debatten med att alla tävlar anonymt.
Men gör vi verkligen det?
Rapporterna i år från Facebook som jag personligen är lite skeptiskt till har mer låtit såhär.
"En fotograf har fyra bilder med i sista omgången, av åtta".
Hur kan juryn veta det?
Spelar det någon roll egentligen?
Troligen inte, jag gissar att juryn tar ut det som de tycker är allra bäst utefter deras tyckande och smak.
Inte att juryn vet att det är en kvinna, en kompis eller kanske rent av någon man tycker illa om.
Men OM det nu är så viktigt att alla tävlar anonymt så funderar jag på kommentarerna så som:
"En fotograf har fyra porträttserier i ett nuvarande urval av totalt 7 bidrag".
För mig signalerar det åtminstone att juryrummet har full koll på det.
Låt oss leka med tanken att det är Magnus Wennmans bilder på de sovande barnen som hängt på Fotografiska hela hösten som det handlar om.
Hur skulle det kunna vara anonymt?
Det är självklart att det är svårt att göra tävlingen helt anonym så strunta hellre i det, eller försvara med de argumenten.
"Juryn undrar var alla lokaltidningsfotografer håller hus".
Läste jag också om, men hur kan juryn sakna det, eller hur vet de ens vilka som är lokaltidningsfotografer om det nu är en anonym tävling?
Jag såg också att ledningen senare menade att det handlade om att det mest var bilder från de stora evenemangen som "melodifestivalen".
Men är det inte just det som görs av kvällstidningarna och lokaltidningsfotograferna, eller tänker jag fel då?
Det är en svår klass kanske.
Men hur blir en klass svår? Jag tror det handlar mycket om vad juryn prisar.
Prisas en fotograf som gör mycket i Photoshop så kommer det nästa år in lite hårdare photoshop från hela branschen, var så säker.
Prisar juryn melodifestivalen i den klassen så var så säker på att det kommer in massor nästa år.
I world press photo vann balettbilder varje år i den klassen innan den togs bort och det är klart att det kom in massor med balettbilder.
Jag hörde ett föredrag av Mayes Stephen för några år sedan. Han har varit med och organiserat world press photo i flera år och han sa precis det.
"prisar vi något ämne ett år så kommer det in cirka 1/4-del av bilderna i den klassen med samma tema året efter".
Förra året fick duktiga sportfotografen Joel Marklund ett specialpris för en sportkollektion med singelbilder han tävlat med i sportbilds-klassen.
Där har juryn alltså på något sätt satt ihop en kollektion och gett honom ett välförtjänt pris för hans singelbilder.
För att han är duktig såklart och hade många bilder kvar i slutgallringen av klassen sportbild.
Men hur gick det till OM tävlingen nu är anonym?
När rapporterna kom från ÅB-helgen så löd den första rapporten på Facebook såhär:
"Cut all the effects, all the crap".
Det låter bra tycker jag, men kanske vi som tävlar och jobbar med det här borde få någon form av "mall" eller förtydligande i det.
Jag har nämligen också hört att inte en enda raw-fil begärdes in, medan WPP förra året tog in alla vinnande bidrag och fick ändra många pristagare där filerna inte var helt korrekta.
Vad är skit, vad är för mycket photoshop egentligen?
Är det viktigt?
Jag har alltid tyckt att man ska släppa upp mer när det gäller regler och bestämmelser, eftersom de bara ställer till det eller stör till sist.
Men så har det inte blivit och då känns det viktigt att följa reglerna.
När jag senare får se prisbilderna har jag de senaste 10 åren tyckt att många prisbilder är för hårt kopierade.
Enligt mig och då blir jag såklart förvånad över reglerna som satts upp.
Tar man bort många regler så är det ju lättare att prisa det som utvecklar bildjournalistiken mest.
Så som det ska vara, enligt mig.
Nu kan man inte riktigt göra det för regelverket, men att det ändå görs och branschen smutsas ner.
Men är det på grund av fotografernas kreativitet eller på grund av reglerna?
Några år har juryötet filmats och det har rapporterats på Facebook.
Med olika resultat. Vi som tävlar får snabbt veta när vi gör fel och inga bilder får flyttas till andra klasser. Det vi också fått veta är att Nyhetsbild Sverige nästan alltid är den svagaste klassen och förra året rök en hel klass för att juryn tyckte att det var för dåligt berättat.
I år var det åter igen "Svensk Nyhetsbild" som kanske fick den mest kritiska kommentaren.
"It´s a weak category".
Så är det säkert men efter den här kommentaren kanske det inte är jätteroligt att vinna den klassen.
Bäst av de sämsta liksom.
Årets Fotograf gjordes också på ett nytt sätt i år och jag blev ärligt talat förvånad över de 17 bidragen som kommit in.
Jag gissade på 10.
Men med 17 bidrag måste väl Årets Fotograf på något paradoxalt sätt vara den "lättaste" klassen att vinna.
Visst jag är inte dum, jag förstår hur svårt det är ändå, men du förstår säkert mitt resonemang.
Det ska också bli spännande och se om juryn har följt regeln med att Årets Bild alltid har varit en individuell tävling.
Jag frågade ju om det innan deadline för att se om det gick att hitta andra lösningar med det.
Men det gick inte och jag tänkte direkt att vi då missar många fina, förmodligen de bästa multimediagrejerna.
Tyvärr, eller så har juryn skitit i det också, vi får se.
Bäst bildjournalistik eller regelrytteri, det är frågan.
----------
Jag blir förbannad när jag läser om Gotland.
Men när ska ledningarna tänka nytt?
Läs du också här.
----------
En bra tjänst för en sportreporterkollega.
Sök här.
----------
Bra grej av Vice, se mer här.
----------
Nu måste jag komma till skott här och tänka på annat.
Ha en riktigt fin dag!
Flaggorna står rakt ut och fläktar hårt i vinden. Ett möte sprack och nu väntar jag på en fotografering jag har om någon timme.
---------------
Stort Grattis till de nominerade till Årets Bild.
Den där listan är alltid speciell när den kommer.
Jag blir alltid extra glad för de som gör debut på listan.
Jag väntade direkt på den vanliga genusdebatten. I många år har publiciteten handlat rätt mycket om att det är för få kvinnor med på prislistan.
Förra året handlade det om att Sverige hade för dåliga sportfotografer i berättarformen åtminstone.
Så kom genusdebatten igång och jag såg att Expressen var besvikna och skriver om det här.
Sådär känner nog alla gissar jag oavsett kön. Men det vi gjorde då, fick inte det pris?
Så är det för oss alla, det är en del av själva tävlandet.
Glädjen och besvikelsen.
Jag blir förvånad att organisationen alltid försvarar debatten med att alla tävlar anonymt.
Men gör vi verkligen det?
Rapporterna i år från Facebook som jag personligen är lite skeptiskt till har mer låtit såhär.
"En fotograf har fyra bilder med i sista omgången, av åtta".
Hur kan juryn veta det?
Spelar det någon roll egentligen?
Troligen inte, jag gissar att juryn tar ut det som de tycker är allra bäst utefter deras tyckande och smak.
Inte att juryn vet att det är en kvinna, en kompis eller kanske rent av någon man tycker illa om.
Men OM det nu är så viktigt att alla tävlar anonymt så funderar jag på kommentarerna så som:
"En fotograf har fyra porträttserier i ett nuvarande urval av totalt 7 bidrag".
För mig signalerar det åtminstone att juryrummet har full koll på det.
Låt oss leka med tanken att det är Magnus Wennmans bilder på de sovande barnen som hängt på Fotografiska hela hösten som det handlar om.
Hur skulle det kunna vara anonymt?
Det är självklart att det är svårt att göra tävlingen helt anonym så strunta hellre i det, eller försvara med de argumenten.
"Juryn undrar var alla lokaltidningsfotografer håller hus".
Läste jag också om, men hur kan juryn sakna det, eller hur vet de ens vilka som är lokaltidningsfotografer om det nu är en anonym tävling?
Jag såg också att ledningen senare menade att det handlade om att det mest var bilder från de stora evenemangen som "melodifestivalen".
Men är det inte just det som görs av kvällstidningarna och lokaltidningsfotograferna, eller tänker jag fel då?
Det är en svår klass kanske.
Men hur blir en klass svår? Jag tror det handlar mycket om vad juryn prisar.
Prisas en fotograf som gör mycket i Photoshop så kommer det nästa år in lite hårdare photoshop från hela branschen, var så säker.
Prisar juryn melodifestivalen i den klassen så var så säker på att det kommer in massor nästa år.
I world press photo vann balettbilder varje år i den klassen innan den togs bort och det är klart att det kom in massor med balettbilder.
Jag hörde ett föredrag av Mayes Stephen för några år sedan. Han har varit med och organiserat world press photo i flera år och han sa precis det.
"prisar vi något ämne ett år så kommer det in cirka 1/4-del av bilderna i den klassen med samma tema året efter".
Förra året fick duktiga sportfotografen Joel Marklund ett specialpris för en sportkollektion med singelbilder han tävlat med i sportbilds-klassen.
Där har juryn alltså på något sätt satt ihop en kollektion och gett honom ett välförtjänt pris för hans singelbilder.
För att han är duktig såklart och hade många bilder kvar i slutgallringen av klassen sportbild.
Men hur gick det till OM tävlingen nu är anonym?
När rapporterna kom från ÅB-helgen så löd den första rapporten på Facebook såhär:
"Cut all the effects, all the crap".
Det låter bra tycker jag, men kanske vi som tävlar och jobbar med det här borde få någon form av "mall" eller förtydligande i det.
Jag har nämligen också hört att inte en enda raw-fil begärdes in, medan WPP förra året tog in alla vinnande bidrag och fick ändra många pristagare där filerna inte var helt korrekta.
Vad är skit, vad är för mycket photoshop egentligen?
Är det viktigt?
Jag har alltid tyckt att man ska släppa upp mer när det gäller regler och bestämmelser, eftersom de bara ställer till det eller stör till sist.
Men så har det inte blivit och då känns det viktigt att följa reglerna.
När jag senare får se prisbilderna har jag de senaste 10 åren tyckt att många prisbilder är för hårt kopierade.
Enligt mig och då blir jag såklart förvånad över reglerna som satts upp.
Tar man bort många regler så är det ju lättare att prisa det som utvecklar bildjournalistiken mest.
Så som det ska vara, enligt mig.
Nu kan man inte riktigt göra det för regelverket, men att det ändå görs och branschen smutsas ner.
Men är det på grund av fotografernas kreativitet eller på grund av reglerna?
Några år har juryötet filmats och det har rapporterats på Facebook.
Med olika resultat. Vi som tävlar får snabbt veta när vi gör fel och inga bilder får flyttas till andra klasser. Det vi också fått veta är att Nyhetsbild Sverige nästan alltid är den svagaste klassen och förra året rök en hel klass för att juryn tyckte att det var för dåligt berättat.
I år var det åter igen "Svensk Nyhetsbild" som kanske fick den mest kritiska kommentaren.
"It´s a weak category".
Så är det säkert men efter den här kommentaren kanske det inte är jätteroligt att vinna den klassen.
Bäst av de sämsta liksom.
Årets Fotograf gjordes också på ett nytt sätt i år och jag blev ärligt talat förvånad över de 17 bidragen som kommit in.
Jag gissade på 10.
Men med 17 bidrag måste väl Årets Fotograf på något paradoxalt sätt vara den "lättaste" klassen att vinna.
Visst jag är inte dum, jag förstår hur svårt det är ändå, men du förstår säkert mitt resonemang.
Det ska också bli spännande och se om juryn har följt regeln med att Årets Bild alltid har varit en individuell tävling.
Jag frågade ju om det innan deadline för att se om det gick att hitta andra lösningar med det.
Men det gick inte och jag tänkte direkt att vi då missar många fina, förmodligen de bästa multimediagrejerna.
Tyvärr, eller så har juryn skitit i det också, vi får se.
Bäst bildjournalistik eller regelrytteri, det är frågan.
----------
Jag blir förbannad när jag läser om Gotland.
Men när ska ledningarna tänka nytt?
Läs du också här.
----------
En bra tjänst för en sportreporterkollega.
Sök här.
----------
Bra grej av Vice, se mer här.
----------
Nu måste jag komma till skott här och tänka på annat.
Ha en riktigt fin dag!
tisdag 26 januari 2016
Svenska nomineringar till Årets Bild!
Christian Andersson, Apelöga
Urban Andersson, Aftonbladet
José Figueroa, Frilans
Pi Frisk, Frilans / Svenska Dagbladet
Jeppe Gustafsson, Frilans / Östgöta Correspondenten
Niclas Hammarström, Frilans / Aftonbladet
Anders Hansson, Dagens Nyheter
Paul Hansen, Dagens Nyheter
Christoffer Hjalmarsson, Frilans / Expressen
Lotta Härdelin, Dagens Nyheter
Nikolai Jakobsen, Frilans, NJ Photos
Pavel Koubek, Icon Photography
Joel Marklund, Bildbyrån
Stefan Mattsson, Aftonbladet
Jack Mikrut, Dagens Industri
Clement Morin, Frilans
Bosse Nilsson, Kristianstadsbladet
Daniel Nilsson, Frilans / Dagens Nyheter
Nils Petter Nilsson, Frilans / Expressen
Tomas Ohlsson, Frilans
Pontus Orre, Frilans / Aftonbladet
Erik Simander, Nordens Fotoskola
Åsa Sjöström, Frilans
Ludvig Thunman, Bildbyrån
Roger Turesson, Dagens Nyheter
Viktor Wallström, Frilans
Magnus Wennman, Aftonbladet
Frida Winter, Frilans
Axel Öberg, Frilans
Urban Andersson, Aftonbladet
José Figueroa, Frilans
Pi Frisk, Frilans / Svenska Dagbladet
Jeppe Gustafsson, Frilans / Östgöta Correspondenten
Niclas Hammarström, Frilans / Aftonbladet
Anders Hansson, Dagens Nyheter
Paul Hansen, Dagens Nyheter
Christoffer Hjalmarsson, Frilans / Expressen
Lotta Härdelin, Dagens Nyheter
Nikolai Jakobsen, Frilans, NJ Photos
Pavel Koubek, Icon Photography
Joel Marklund, Bildbyrån
Stefan Mattsson, Aftonbladet
Jack Mikrut, Dagens Industri
Clement Morin, Frilans
Bosse Nilsson, Kristianstadsbladet
Daniel Nilsson, Frilans / Dagens Nyheter
Nils Petter Nilsson, Frilans / Expressen
Tomas Ohlsson, Frilans
Pontus Orre, Frilans / Aftonbladet
Erik Simander, Nordens Fotoskola
Åsa Sjöström, Frilans
Ludvig Thunman, Bildbyrån
Roger Turesson, Dagens Nyheter
Viktor Wallström, Frilans
Magnus Wennman, Aftonbladet
Frida Winter, Frilans
Axel Öberg, Frilans
söndag 24 januari 2016
Helgen i vecka 3
Dimma och sol.
Johan Bävman hade sin vernissage igår på Malmö Museer och det har aldrig, alltså aldrig varit så mycket folk någongång på museet.
Smaka på det.
Säger det något tycker du?
Folk fick köa i 20 minuter för att komma in och titta på hans fotografier och att se honom stå där och skina i sin vita skjorta.
Det var fint.
På Louvren i Paris köar också folk, men här är det inte särskilt vanligt ändå.
Grattis Johan till succén!
Du missade väl inte den lilla filmen jag gjorde där han berättar om det hela?
Här ser du den.
----------
I helgen har det varit jurymöte i Årets Bild i Vadstena.
Jag hoppas det gick bra den här gången, jag har sett rapporterna på Facebook.
Säkerligen återkommer jag till det, vi får se.
Nu ska jag istället planera veckan lite. Det är en del grejer på schemat kan jag lova.
Det är roligt!
----------
Bilden på flickorna tog jag på Kastrup för ett tag sedan för SvD.
Fint så.
----------
Hjärnan går lite på lågvarv just nu, är det januari som spökar tror du?
Är det imorgon jag ska betala ut lön till mig själv? Betala ut till sig själv, jo jag tackar ja.
Svårt att vänja mig med det nya livet, frilanslivet.
Men nu har jag åtminstone skrivit på att hyra ett skrivbord i Malmö.
En kontorsplats, jag är glad för det.
Kommer bli hur bra som helst.
-----------
Är det bara jag som tycker att rapporterna i svensk media över att det kommit snö i Nordamerika i januari är lite väl många så att säga?
I fredags fick jag se Bob Hund i Helsingborg, det var grymt såklart.
Jag tror det var förra helgen som jag var med på SJF:s seminarium, jag skrev om det förut.
Nu kan du lyssna på det hela här, lyssna gärna vad damen på slutet (typ 50 minuter in) har för fråga/påstående. Det var där jag gick.
Här lyssnar du.
torsdag 21 januari 2016
Johan Bävman
Jag minns en fredagsfrukost på Svarta Lådan.
Johan Bävman hade en idé han ville testa med oss.
Han ville komma igång och fotografera mer, när han ändå var hemma med sonen V.
Kanske ett projekt om pappalediga?
Ja, varför inte.
Efter det har jag följt hans resa med papporna och den är långt ifrån över.
På lördag har han vernissage här på slottet i Malmö.
Jag fick mig en förhandstitt av fina Johan.
Johan Bävman hade en idé han ville testa med oss.
Han ville komma igång och fotografera mer, när han ändå var hemma med sonen V.
Kanske ett projekt om pappalediga?
Ja, varför inte.
Efter det har jag följt hans resa med papporna och den är långt ifrån över.
På lördag har han vernissage här på slottet i Malmö.
Jag fick mig en förhandstitt av fina Johan.
Torsdag den 21/1 - 2015
Annars är det torsdag.
Jag läser att Nordens fotoskola får ta in studenter igen, du kan läsa det här.
Så bra för de som jobbar där men behövs det ärligt fler fotografer i branschen just nu?
Är det rimligt?
Så sorgligt också att Leila Alaoui dör av sina sviter efter terrorn i Burkina Faso.
Du kan se en liten filmsnutt här nedan.
Idag fyller Kalle Melander år förresten.
Grattis kamrat!
Det har varit fullt upp senaste dagarna men idag är det lite mer av en samla ihop sig dag.
Grejerna ligger på laddning här bredvid mig på golvet.
Hoppas du har en fin torsdag!
onsdag 20 januari 2016
tisdag 19 januari 2016
Snön faller och vi med den!
Det var fotbollsträning igår för Malmö FF.
Helt otroligt att det kom över 1000 personer på första träningen.
Det såldes korv. Bengalerna och raketerna var värre än på nyårsafton.
Bildbyrån i Hässleholm har tagit över mina arbetsuppgifter på Sydsvenskan tyvärr.
Igår fick jag dock chansen att göra ett inhopp för min gamla moderstidning Sydsvenskan igen.
Lite som på den gamla goda tiden, det var fint och roligt.
Men så kallt det var!
Idag är det både film och foto på programmet, det ska bli roligt det med.
Jag återkommer med mer om det såklart.
måndag 18 januari 2016
söndag 17 januari 2016
Politiken i Sverige
Danska Politiken skickade två fotografer, Sofia Busk och Jonas Fogh till Sverige för att leta Sverigedemokrater.
Såhär ser deras rapport ut.
Såhär ser deras rapport ut.
Nour
Söndag.
Igår arrangerade SJF södra en fin föreläsningsdag här i Malmö.
En "debatt" handlade om fotografer.
Anders Hansson och Donald Boström satt i panelen.
Carolina Källestål, chef på SVT kunde tyvärr inte komma.
Det var synd för det handlade mest om hur SVT satsat på videreportrar istället för reporter/fotograf.
(Kom här ihåg att fotograferna fick vara kvar som videreportrar alltså)
Tyvärr avslutades debatten med en så korkad kommentar på slutet av någon i publiken.
Hon fick micken och tyckte alla var kvar i medeltiden och frågade två proffsfotografer om de visste vad "det gyllene snittet" är?
Oförskämt och hennes lösning på allt var att vrida sin iPhone på längden och tänka på det gyllene snittet.
Anders Hansson försökte vara trevlig och besvara det hela, men till slut plockades tanten ner och det var skönt men himla synd, det gav en sur eftersmak på allt.
Respektlöst.
Det var också debatter om "Får hela världen plats" och "Brott på djupet".
Den senare missad jag tyvärr.
Donald Boströms hemsida kan du gott kolla in här.
Anders Hansson ska du också kolla såklart.
---------------------
Jag har en tagning idag som ska göras, solen skiner ju och det är inplanerat precis på det sättet.
Modellerna kommer till avtalad plats, det ska gå fort idag.
Det är kallt.
Veckan ser rätt full ut den med måste jag säga.
Film och fotodagar är inplanerade.
Härligt!
---------------------
Kan det vara så att de nominerade till norska Årets Bild kommer idag tror du?
Bilderna till det här inlägget tog jag på väg och hem från "Stade de France" i Paris när jag var där 2003 och bevakade VM just där. Friidrott var det som gällde.
Jag bodde vid Gare de Nour.
Ha en fin söndag!
Johan Bävman
I dagens tidning har Emma Larsson och Jenny Maria Nilsson porträtterat Johan Bävman på sju sidor.
Inte dumt alls, hurra för det.
Jag är glad för Johans framgångar, det känns fint.
Nästa lördag är det vernissage med hans bilder på Malmö museum.
Vi ses där.
lördag 16 januari 2016
fredag 15 januari 2016
onsdag 13 januari 2016
ÅB är en individuell tävling!
Lill-lördag idag.
Möten på möten och så skulle ju håret kortas också.
Bra dag.
Solen sken dessutom.
Nya punkter på listan och nya projekt som tar form, känns bra.
Mer kommer inom kort.
-------------------
Det har kommit in några mail med frågor om jag fick tävla med ett reportage med flera fotografer i svenska Årets Bild.
Jag mailade och frågade för jag ville så gärna skicka in ett reportage från boken vi gjorde tillsammans.
Johan Bävman, Torbjörn Jakobsson, Peter Holgersson, Jenny Leyman och jag.
Inte för att vi behövt vinna, men som ett led i framtiden och att det kanske kommer bli ett vanligare (förhoppningsvis) sätt att arbeta för bildjournalister.
Jag tror dessutom att det kanske är en förutsättning när vi kommer till det rörliga, eller multimedia.
Fler och fler filmer/multimedia görs ju med flera aktörer för att höja kvalitén.
Ingen film/multimedia från låt oss säga Mediastorm kan alltså vinna pris i svenska Årets Bild.
Dels för att de inte är med i PFK Sverige men också för att det alltid är fler aktörer som jobbar med produktionen.
Jag fick tyvärr INTE tävla gemensamt i tävlingen alltså, den är och har ALLTID varit individuell.
Visst Alex Ljungdahl, ordförande för Årets Bild skrev också att det kanske är något att tänka på inför nästa år.
Ja, jag tror faktiskt det.
Alla tävlingar måste dra åt framtiden, förnya sig mer än deltagarna kanske.
Ligga i framkant.
Ja, ja bara individuella pristagare i Årets Bild denna gången.
Pieter ten Hoopen beställde en Zlatan-bok av mig men den kom i retur igår.
Märkligt.
Vi tar det lite senare, sa vi.
-------------------
Jag blev förresten förvånad att WPP drog ner sina reportage från 12 bilder till 8.
Konstigt.
Det känns som tävlingen minskar och drar sig mer åt det eländiga.
Mer krig och blod.
Ja, jag vet inte jag var det där ska sluta. Vi får se.
Det finns mycket att säga om alla tävlingar, hela branschen är på något sätt i gungning och det är ju inget nytt.
Johan Bävman har vernissage med sina "Swedish dads" nästa lördag.
Blir fint, jag återkommer med mer från det, jag lovar.
Jag ser "Dag" på Netflix just nu, bra serie.
Visst, verkligen inte först på bollen men det måste man ju inte alltid vara, eller hur?
Men det är klart att det är himla fint när U2 bjuder upp "Eagles of Death Metal" på slutet av konserten i Paris och sjunger tillsammans "People have the power".
Så är det ju nämligen.
Lite åt ett hår-resnings-moment.
Kolla själv.
Möten på möten och så skulle ju håret kortas också.
Bra dag.
Solen sken dessutom.
Nya punkter på listan och nya projekt som tar form, känns bra.
Mer kommer inom kort.
-------------------
Det har kommit in några mail med frågor om jag fick tävla med ett reportage med flera fotografer i svenska Årets Bild.
Jag mailade och frågade för jag ville så gärna skicka in ett reportage från boken vi gjorde tillsammans.
Johan Bävman, Torbjörn Jakobsson, Peter Holgersson, Jenny Leyman och jag.
Inte för att vi behövt vinna, men som ett led i framtiden och att det kanske kommer bli ett vanligare (förhoppningsvis) sätt att arbeta för bildjournalister.
Jag tror dessutom att det kanske är en förutsättning när vi kommer till det rörliga, eller multimedia.
Fler och fler filmer/multimedia görs ju med flera aktörer för att höja kvalitén.
Ingen film/multimedia från låt oss säga Mediastorm kan alltså vinna pris i svenska Årets Bild.
Dels för att de inte är med i PFK Sverige men också för att det alltid är fler aktörer som jobbar med produktionen.
Jag fick tyvärr INTE tävla gemensamt i tävlingen alltså, den är och har ALLTID varit individuell.
Visst Alex Ljungdahl, ordförande för Årets Bild skrev också att det kanske är något att tänka på inför nästa år.
Ja, jag tror faktiskt det.
Alla tävlingar måste dra åt framtiden, förnya sig mer än deltagarna kanske.
Ligga i framkant.
Ja, ja bara individuella pristagare i Årets Bild denna gången.
Pieter ten Hoopen beställde en Zlatan-bok av mig men den kom i retur igår.
Märkligt.
Vi tar det lite senare, sa vi.
-------------------
Jag blev förresten förvånad att WPP drog ner sina reportage från 12 bilder till 8.
Konstigt.
Det känns som tävlingen minskar och drar sig mer åt det eländiga.
Mer krig och blod.
Ja, jag vet inte jag var det där ska sluta. Vi får se.
Det finns mycket att säga om alla tävlingar, hela branschen är på något sätt i gungning och det är ju inget nytt.
-------------------
Johan Bävman har vernissage med sina "Swedish dads" nästa lördag.
Blir fint, jag återkommer med mer från det, jag lovar.
Jag ser "Dag" på Netflix just nu, bra serie.
Visst, verkligen inte först på bollen men det måste man ju inte alltid vara, eller hur?
Men det är klart att det är himla fint när U2 bjuder upp "Eagles of Death Metal" på slutet av konserten i Paris och sjunger tillsammans "People have the power".
Så är det ju nämligen.
Lite åt ett hår-resnings-moment.
Kolla själv.
tisdag 12 januari 2016
Banan!
Jag var där på uppdrag igår och det fanns stora förväntningar på kaos angående ID-kontrollerna.
Det var det inte.
Lugnt och fint alltså.
Nu är 2016 igång kan vi säga.
En del grejer faller på plats direkt.
David Bowie dör.
På sociala medier har alla en relation till honom.
Vem kände honom bäst liksom?
Bäst är nog ändå Uran Anderssons (Aftonbladet) historia om när han jagade David Bowie genom hela Göteborg och upp på västkusten och David klev ur och frågade var han ville ha honom.
Vill du se hur de brittiska tidningarnas ettor ser ut idag?
Kolla här.
Joel Marklund blir Nikon-representatör och jag hittade den här filmen.
Grattis.
Idag väntar möte och uppdrag på stan.
Bra det.
Se den här konserten. Slutet är extra fint.
"People have the power!".
söndag 10 januari 2016
Nicklas Elmrin
Nu snackas det om den i radion också även om inte Nicklas är med i inslaget.
Ta och lyssna på det här.
Bättre!
På eget bevåg har jag tagit mig in i en av doktorernas rum på läkarcentralen och lyckats ta in två patienter i rummet och gett den ena fel medicin dessutom.
Recept-lapparna hittade jag i läkarens låda.
Jag upptäcks och det blir ett jävla liv på läkarcentralen. Det snackas till och med om att portförbjuda mig på hela Landstinget, både som patient och "läkare" också såklart.
Visst är det roligt att jag berättar om mina nattliga drömmar.
Okej, jag fattar.
Lägg av!
-------------------
Imorgon börjar vardagen på riktigt.
Jag gillar den, det är tur för det är ju mer än största delen av livet.
Scheman och aktiviteter.
För den här mannen är vardagen i full gång.
Året var dock 2002 när jag tog den på tunnelbanan i Tokyo.
Jag var där och bevakade fotbolls-VM.
Låt mig säga att det var mer än en bra resa.
Några post-it lappar kvar på datorskärmskanten här men snart är jag igång på riktigt.
Kalendern är ifylld med det som ska vara ifyllt.
Jag slår igen Niclas Hammarströms bok "Idag ska vi inte dö" och förundras över att han reser mer efter det.
Danmark hade känts jobbigt på något sätt, men visst är det bra att han gör det.
Upp i sadeln igen. Läs boken du också, riktigt läskig.
Alla tävlingar är färdiga för mig nu, tack och lov.
Nästa år (om jag ska vara med) ska jag vara tidigare och bättre lovar jag mig själv.
Eleverna i Århus (Danmark) har alltid en workshop med BFC och du ser deras produktioner här.
Ta dig en titt.
Jag har haft tjänstebil i 23 år och aldrig haft en repa/skapa på bilarna.
Efter en månad med egen bil kör en medpassagerare på mig med sin backspegel på hela sidan.
Bra start. Tack.
Nästa helg arrangeras ett seminarium om fotografens framtid här i Malmö.
Jag filmar lite igår. Skön känsla.
Det produceras för lite.
-------------------
Det här med obetalda fakturor, hur känns det?
Varje faktura, det är ju samma sak varje gång.
Suck.
Nu måste jag sätta fart, se till att ha en bra söndag!
Kolla gärna in VG:s bästa bilder från 2015.
Här gör du det.
lördag 9 januari 2016
fredag 8 januari 2016
Fredag (nu igen)
Jag sitter och går igenom gamla arkivet och fastnar vid den här bilden.
Diskoteksbranden i Göteborg 1998.
Eller begravningen efter katastrofen, då nio offer begravdes på Billdals begravningsplats.
Årets Bild har fått till en riktigt fin jury i år känns det som.
Du läste själv va?
Klockan är strax efter 18 på fredagen och jag borde stänga igen det här nu.
Snart färdig med alla måsten tror jag.
Sen får det vara helg.
Ha en fin sådan.
onsdag 6 januari 2016
De nominerade är...
Danskarna har redan nominerat ÅB och här är det nominerade.
Läs mer här.
Läs mer här.
Anders Albjerg
Anders Birch
Asbjørn Skovkjær Sand
Asger Ladefoged
Bax Lindhardt
Christian Als
Gregers Tycho
Henrik Kastenskov
Jacob Ehrbahn
Janus Engel Rasmussen
Jakob Carlsen
Jakob Vølver
Jeppe Emil Carlsen
Jesper Sterum
Joachim Adrian
Joachim Ladefoged
Kasper Thorup Løftgaard
Kenneth Lysbjerg Koustrup
Kenneth Meyer
Klaus Bo Christensen
Kristina Herlev Wulff
Kristoffer Juel
Liselotte Sabroe
Louise Koustrup
Mads Claus Rasmussen
Marie Hald
Mathias Svold Maagaard
Michael Drost-Hansen
Miriam Dalsgaard
Nikolai Linares Larsen
Rasmus Degnbol
Rasmus Flindt Pedersen
Sofie Amalie Klougart
Stefan Brandt Lilliecrona
Steven Achiam
Stine Bidstrup
Søren Bidstrup
tisdag 5 januari 2016
Årets Bild 2
Jag ser det som ett experiment till att så kanske mycket kommer se ut i framtiden, att vi ska samarbeta mer.
Du minns säkert att jag gjorde tillsammans med några fotografer en bok om mötet mellan MFF-PSG och det tänkte jag koka ner till ett reportage och tävla med.
Tänk om vi fått pris för det reportaget och fått gå upp, fyra fotografer.
Så roligt så nytänk.
I WPP går det såklart och jag vet att en av mina favoriter Trent Parke vann tillsammans med Narelle Autio för några år sedan (2001) med en serie på sina påkörda djur.
Se också den här filmsnutten när de jobbar tillsammans och plåtar just en del påkörda djur på väg på släktkalas.
Nu ser jag att Danmark har samma problem och fotograferna högst upp i det här inlägget berättar om det på danska journalist-sidan.
Du läser det här.
Årets Bild
När jag sitter och jobbar med mina bilder till Årets Bild så behöver jag såklart ibland fokusera på annat och då har jag inte ens särskilt mycket att skicka i år.
Här är några bilder på FC Rosengårds stjärna Sara Björk Gunnardóttir.
Ja, du har sett de förut, det är inte det.
Men när jag bläddrar igenom de gamla böckerna så ser jag, ja det är inget nytt det heller förresten men nästan alla prisade bilderna utanför idrottsvärlden är urtvättade i färgerna.
Dämpade och Roy Andersson-aktiga.
Nästan alla bilderna är mättnaden urdragen ur.
Det tycks vara okej medan när vi kommer till sportbilderna så är det precis tvärtom.
Där lyser färgerna och visst, jag har sett kollegor som markerat matchtröjor och höjt mättnaden i tröjan så den nästan lyser.
Märkligt det där.
Så om jag tar till det där "allmänna" trixet och drar ur mättnaden i sportbilderna så blir det såhär.
Är det vettigt?
Vad är det för fel på det svartvita fotografiet säger jag.
Dessa bilder kommer jag inte skicka in men vi kan gott se det som en liten historia om Sara Björk Gunnarsdóttir.
Helge Skodvin
Du minns Helge Skodvin, fotografen med Volvo-bilarna va?
Nu föreläser han i Oslo och du ser det här.
Nu föreläser han i Oslo och du ser det här.
TED-talk om fotografi
Här under kommer 11 TED-talk som handlar om fotografi.
Ta dig en titt i lugn och ro alltså.
Anastasia Taylor-Lind.
Rick Guidotti.
Iwan Baan.
Aaron Huey.
Frans Lanting.
Alec Soth & Stacey Baker.
Camille Seaman.
Paul Nicklen.
Sebastiao Salgado.
Mac Stone.
Slutligen ser du James Nachtwey TED-talk här.
Ta dig en titt i lugn och ro alltså.
Anastasia Taylor-Lind.
Rick Guidotti.
Iwan Baan.
Aaron Huey.
Frans Lanting.
Alec Soth & Stacey Baker.
Camille Seaman.
Paul Nicklen.
Sebastiao Salgado.
Mac Stone.
Slutligen ser du James Nachtwey TED-talk här.
måndag 4 januari 2016
Spår från förr
Jag läser, visst jag är inte först på bollen, men jag läser ändå (sent alltså) Håkan Lindgrens text i SvD om kamerans roll.
Du läser den här.
Anton Corbijns nya film "Life" ligger på skrivbordet.
Bra så.
Handlar om Dennis Stock, du kan kolla hans hemsida här.
Du har sett att han (Anton alltså) ställer ut i Berlin nu va?
Läs mer om det här.
Det kommer ett sms från Leif Å Andersson.
Malmö-Visby, 799 kr.
Bra så. (igen)
Vi har något på gång.
Årsrapport, bokslut och målsättningarna börjar göra sig klara i den lilla svarta hemliga boken.
Känns bra.
Läser Niclas Hammarström och Magnus Falkeheds bok "Idag ska vi inte dö".
Läs den du också.
Nu har min vapendragare Torbjörn Jakobsson publicerat sin historia om Jonna Blind.
Fem sidor i VK i dagens tidning och här ser du mer om det.
Här ser du filmen om vår resa dit.
---------------
Jag hör också att NRK (i Norge alltså) gör en serie filmat med stående format.
Det trodde jag ärligt aldrig skulle hända men nu anpassar man alltså det till att se i mobilen.
Varför man inte kan vrida telefonen begriper jag dock inte.
"Bygden som sa nej" heter filmen (serien).
Va?! "Min" konsert med Bob Hund som ställdes in i augusti är snart, nu i januari.
Underbart! Tack.
Jag har skrivit en lista på både tänkbara jobb och filmer jag vill göra under 2016.
En del av de grejerna har hängt med sedan 2001 tror jag.
Kommer ihåg en fredagsbön vi hade på Sydsvenskan när Åsa Sjöström visade sin lilla fina väska, fylld med lappar med tänkbara jobb.
Kul.
Jag behöver verkligen ett kontor nu känner jag.
Jag behöver också sand med små snäckor, undrar var jag kan köpa det?
Granit kanske?
---------------
Samma gamla vanliga nyårslöften.
Får se hur det går i år.
Funderar på varför så många filmer/fotoserier får engelska titlar.
Spännande.
Ikväll är det "Mannen på taket" på SVT1.
Se den.
Jag minns när jag satt hemma hos Bo Widerberg i hans kök i Båstad och vi snackade musik.
Mer bio.
Läsa mer.
Mer tandtråd (suck).
Träna mer.
Billy Bragg.
Vill du se denna kanske?
Årets Bild borde snart vara färdigt för min del.
Bra så.
Om man jobbar med foto och film, får man då som egen företagare dra av biobiljetter förresten?
Fina Horisont ligger i posten.
Kalle Melander.
Jag säger bara det.
Några från min blogglista har försvunnit.
För långt sedan något inlägg så jag tog bort, ledsen för det.
2016
Sen är det röda dagar mitt i veckan och annat som står på programmet.
På vägen hem lyssande jag på "Ett liv är kort - om artisten Kjell Höglund".
Gör det du också, ladda hem som podcast.
Jag ska sätta upp nya planer för året och se hur det går att för första gången dra in mina egna pengar.
Har ju varit anställd sedan jag var 16 år så det känns rätt läskigt och nytt för mig.
Men det måste ju gå på något sätt.
Årets Bild ska vara inne den 7/1 och jag måste börja med det också.
Har inte samma driv som jag brukar ha tyvärr.
Men så länge kan vi väl bara säga, välkommen till 2016!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)