VG gjorde det verkligen!

Samma dag som jag flög till Spanien fick jag tag i VG:s helgmagasin med nästan 100 sidor fin bildjournalistik.

På fint papper och med Norge som grund, tack och lov hade gästredaktören Per-Anders Rosenkvist samlat ihop historier från alla Norges hörn.

Per-Anders är huvudlärare på Fotohögskolan i Oslo och en legend inom bildjournalistiken i Norge.

Här har han samlat fotografer som Knut Egil Wang, Katinka Hustad, Andrea Gjestvang, Helge Skodvin, Audun Rikardsen och några till i en fullspäckad bilaga.

Det är en fröjd för berättandet och hur många tidningar gör detta 2016?

Jag lyfter på hatten och säger grattis bara!

Så lätt idé att sno för vilken tidning som helst.

Vad säger du Matilda E Hansson, kan detta vara någon för DN lördag? 

Om du inte har chansen att köpa VG och se det papper de valt till magasinet eller den form de jobbat med kan du finna en nätversion här.

Spanien 1

Förra veckan var på många sätt en katastrof så att få landa i Spanien och bara var är balsam på så många sätt.

Att landa är bra.

Att få vara och njuta av den utsikten (ovan) jag är utsatt för.

Härligt!

Släppet av KB-boken!

Jag och Björn Hellström.                                                                                        Foto: Cecilia Nebel

I fredags hade vi boksläpp av KB-boken vi jobbat med en hel del faktiskt.

Nu finns den på riktigt!

Det blev en fantastisk kväll med massor med folk som kom förbi och köpte böcker och satte sig och bläddra direkt.

Tack för allt ert stöd.

Tack också till min kollega Björn Hellström, vi gjorde det!

Vi sydde ihop projektet vi började snacka om på den mexikanska restaurangen i januari 2015.

Tack vare hårt arbete och fint samarbete med några till. (bildarkiven, Thomas Therborn, Per Hägred, Janne Stark, Jenny Eriksson, Stefan Skogmark, Ingrid Fredriksson med flera)

Tack också Cecilia Nebel för lånat av bilderna i det här inlägget och för att du så självklart och fint gick upp på scenen och tog släppet några snäpp upp.

Tack Jakob Hellman som kom och spelade, men också tack till ni som hjälpte oss att sälja boken.

Du kan läsa mer om boken på Sydsvenskan här och Skånska Dagbladet här.

Det kommer mer vet jag och då ska du också få veta det, håll ut alltså.

Nu finns boken också på alla Akademibokhandlare i Malmö, men också på Musik&Konst och Folk&Rock i Malmö. 

Gå dit och köp dig ett ex!

Foto: Cecilia Nebel

Bygg själv

Att jobba som fotograf när Malmö FF tar guld.

Jag tror det var femte eller sjätte gången jag var med när Malmö FF tog SM-guld.

Det var nu i veckan i Falkenberg det blev klart. När de tog guldet 2013 och 2014 gjorde jag en bok om den säsongen som jag kallade "från guld till guld". 

Du ser den här, den sålde slut på mindre än 14 dagar.

Nu i onsdags var det lite som vanligt ärligt talat. OM Malmö FF skulle vinna så fanns det en chans till att guldet skulle säkras om Elfsborgs lyckades slå IFK Norrköping.
De gjorde de alltså och det regnade. Såklart regnade det, så har det varit varje gång.
I Borås 2013 var det så mycket regn och storm att de tänkte blåsa av matchen.
Men såhär var det nu.
Jag ställde min väska på den sidan jag tänkt att MFF skulle anfalla mot i första halvleken.
Så blev det inte så jag fick snabbt byta sida och innan jag ens hade kommit på plats gjorde Malmö FF 0-1 och jag tog bilden längst upp, snabbt snabbt.
Strax efter det kom det någon form av reklamgubbe och berättade att vi inte fick sitta där vi satt så vi hamnade bakom en hög reklampelare istället.
Dessutom hade jag en supporterflagga som skymde hela målet så där kunde jag inte sitta kvar.
Bara att packa ihop tre kameror, paraply, en stor rullväska och mig själv för att hitta en ny position och precis när jag skulle sätta mig på den nya platsen så gjorde MFF 0-2.
Sen kom regnet.

När det var sådär 10 minuter kvar av matchen så ställde jag in det mesta av min utrustning i pressrummet och bara väntade ut slutsignalen, av erfarenhet vet jag att det alltid blir kaos direkt efter.

Så även denna gången.

Alla tillresta supportrar rusade in på planen och ganska snabbt så var alla spelare borta.

Som du ser på den här bilden ovan så står Per Kindgren och gapar på spelare och tränare.

Jag har plåtat honom många gånger förut.

Det är även han på en bild här under.

Nytt för mig den här gången var att bara Bildbyråns fotograf fick komma in i omklädningsrummet till segrarna. 

Så har det aldrig sett ut förut, utan antingen kommer ingen in eller så kommer alla in när spelarna sprutar champagne och gapar.

Inte för den bilden känns unik, men den hör på många sätt till och många redaktörer sitter och väntar på den.

Lite som att Aftonbladets sportchef väntar på en guldfärgad spelare och dagen efter gör en grej i tidningen av att "nu har vi gjort samma sak efter varje SM-guld i 150 år".

Ja, som du ser så var mycket som det brukar alltså.

Förutom att Bildbyrån då hade någon form av egen fil till omklädningsrummet.

Vi var tre fotografer som alltså inte fick komma in utan fick stå kvar utanför.

Jag blir less på det ärligt talat.

Malmö FF firade senare på Hipp i Malmö och på bilden här ovan så är det Markus Rosenberg och Per Kindgren som gosar med varandra.

Strax innan festen tog jag också emot laget när de kom hem med bussen och då tog jag bilden på Mattias Svanberg som du kanske såg i ett tidigare inlägg.

Det blev såklart en lång dag den där onsdagen.

08:00 Lämning av barn på skolan i Malmö.

08:00-15:00 Kopiering och fakturering.

15:00-17:00 Bilkörning till Falkenberg.

17:00-22:00 Fotboll och efterjobb.

22:00-00:00 Bilkörning hem igen.

00:00-03:00 Jobb med efterfesten.

03:00 Somnade gott.

Matchen gjorde jag i vanlig ordning för Getty Images som är världens största bildbyrå, men fick inte komma in i omklädningsrummet.

Hemkomsten och festen gjorde jag för Sydsvenskan men mina bilder publicerades inte.

Det var alltså en lång och märklig dag det där.

Många funderingar på framtidens sportjournalistik, var är den på väg?

Var är Sydsvenskan på väg?

Se gärna en liten kort film om hur det är att jobba som fotograf när slutsignalen går.

Fotograf

Mat

Ljus

Afghangirl arresterad

Ta dig en titt här.

Mattias Svanberg

Tungt

Läs om det här.

Bygg själv!

VG

Jag läser om att VG hyllar bildjournalistiken med över 100 sidor i helgbilagan, du läser det här.
Det är kalas!
Men som med allt annat måste det in i vardagen, likställt med allt annat.
Kämpa, överaska och berätta varje dag.

Victor Hasselblad

Film look

Va fan, sära på mitt och ditt din jävla idiot!

Har jag berättat om det här uppdraget jag gav mig själv?
Ville så gärna fotografera hästpolo, men fick aldrig chansen att göra det under ordinarie arbetstid för Sydsvenskan.
Helt enkelt för att det sällan spelas hästpolo i Skåne. Men jag hittade en match mellan Oxford och Cambridge strax utanför London så jag flög dit på en ledig helg, jag gjorde ofta så.
För att jag älskar att uppleva saker, att få vara med om saker och se, se, se.
Men det var som att allt jag fick uppleva under mina år på Sydsvenskan inte räckte så ibland stack jag iväg på ledig tid.
Jag hade aldrig sett hästpolo när jag kom till London.
Först tyckte jag det var väldigt roligt att mitt hotell låg i Slough. Jag fattar att du kanske tycker att det var konstigt att jag satt i min lilla hyrbil mitt i natten, skrattandes och letade efter hotellet.
Det var bisarrt och stället kanske du känner igen från "The Office"?
Kontoret i den serien med David Brent ligger just i Slough och det räckte långt för mig.
Sent på natten hittade jag hotellet, checkade in för att på lördagsmorgonen köra ut till polon.

Jag förvånades över hur stor själva planen är och att det finns pengar i sporten kunde jag räkna ut, men att alla "studenter" från vardera lag hade flugit in 4 hästar (var) från Argentina kändes ändå lite väl bra.
Strax innan matchen skulle till att börja så cyklade en liten pojke runt på en liten cykel och när han kört rakt in i dörren på den silverfärgade Jaguaren av modell större flera gånger sa äntligen hans mamma till:
- Don´t bike over there William! och sen var det inte mer med det.
Bilen hade fina märken av hans lilla barncykel.

På kvällen flög jag hem igen.

--------------

Igår fyllde bloggen år som jag skrev och jag fick mycket respons på Facebook också, vilket gör mig glad.
Tack så mycket för det.

Idag har jag fått chansen att tillbringa dagen vid gränsen mot Blekinge.
Något som jag både förvånas över men också gläds åt är att jag tycker det blir roligare och roligare att jobba med blixtar.
Nu när jag investerat i mina Profoto-grejer så är det ju himla skoj.
Vill mer! Ge mig mer jobb!

Jag förvånas också över hur fula alla kameraremmar är!
Om du håller dig till de stora märkena och jag kör ju med Canon och har blivit bestulen på några kamerahus med gamla fina remmar på.
Va fan, sära på mitt och ditt din jävla idiot!
I de nya lådorna ligger det "kalasremmar" i alla möjliga färger.
Nikon slår Canon (åt fel håll) och har lyckats göra ännu fulare.
När jag såg den här filmen med Joel Marklund så slog det mig hur fula remmar Nikon har.
1-0 till Canon alltså, men ändå så fula.

--------------

Nu är Paul Hansen hemma åtminstone.
Bra det.

Min kamrat Claes Thuresson håller precis på att avsluta en workshop i Amsterdam tillsammans med Ed Kashi.
Ja, jag är duktigt avundsjuk på det, men ska bli så spännande att höra om när han är hemma igen.

Länkar:

The office introt.
David Brent, the free love.
David Brent, dansen.
Hästpolo.
Den understa remmen har jag alltid kört (den svarta).
Nikons hemsida.
Canons hemsida.
Joel Marklunds hemsida.
Ed Kashis hemsida.
Claes Thuressons blogg.

9 år med blogghelvetet!

Malmö.

Jo, det är sant, idag fyller den här bloggen exakt 9 år. Mitt första inlägg skrevs för nio år sedan idag. Det handlade om Årets Bild och att organisationen släppt in allmänheten i tävlingen.
Du läser det här om du vill.
Jag tror det var mer av ett test för mitt andra inlägg försökte jag lägga in bilder, du kan läsa det här.
Det började som en slags dagbok och kanske en berättelse om vad jag håller på med för nära och kära som inte förstod riktigt vad jag gjorde i mitt jobb och alla märkliga resor jag gjorde.
Dessutom var det ett himla lätt och fint sätt att få med fler bilder än vad tidningen tog med.
En egen publiceringskanal.
Bloggen växte och fler och fler började läsa, det blev mer allmänt om bildjournalistiken.
Under mina år som bildchef på Sydsvenskan tyckte jag det var extra roligt att blogga om det jag och mina fina kollegor gjorde och tänkte med både Sydsvenskan, främst med bildjournalistiken.
Bloggen har också gjort att jag bjudits in till olika seminarium, föreläsningar eller debattforum.
Det är kul.

Vissa inlägg har fått större genomslag än andra såklart. Jag har tyckt det varit roligt med julkalendrarna och det tycks ni läsare också tycka.

Just i detta nu går det trögt dock, jag tycker inte jag har så mycket att berätta om längre.
Men jag lägger inte ner den för det, vi kör på.

Tack för att du kikar in ibland, det håller mig igång. På Spegla träffade jag en kollega som hyllade den fint också och det värmer såklart.

Tack!

--------

Paris.

Det är många år sedan. Jag gick och tittade på fotografen Yann Arthus-Bertrand bilder längs Champs-Élysées som han kallade "Jorden sedd från ovan".
Det här är så pass länge sedan att det då kändes omöjligt att ställa ut bilder på gatan.
Ännu mer fascinerades jag av alla skolklasser som strök runt och snackade så mycket om varje bild.
Det var imponerande, att de kunde så mycket och att de verkligen tittade på bilderna.
Nu vet jag att jag är långt ifrån först, men du kan se hans film "Human" på SVT där han tagit sin enorma helikopterfashination till filmvärlden.
Du ser den här. Jag gillar såklart också att se filmen om bakomscenerna och jag blir glad att de har samma kamera som mig, en liten detalj men ändå.
Du ser extra-avsnittet här.

Du kan köpa boken här.

Men apropå helikopter så är ju SVT,s öppningsscen i den nya serien "Midnattssol" helt otrolig.
Du ser den här.

Tokyo.

Jag älskar verkligen Tokyo, jag har varit där några gånger och blir alltid glad av det där myllret och så är det så fint med deras bokstäver som fyller hela staden.

Maten ska vi inte snacka om.

Bilden överst i det här inlägget är tagen i Tokyo och därför kände jag mig tvungen att skriva lite om Tokyo.

Jag stack dit en vecka för några år sedan och bara var.

Jag hann med både norra och södra delarna på ganska kort tid. Det var på årsdagen av Tsunamin i Fukushima och du ser en liten film jag gjorde här.

Länge hade jag en liten dröm om att gå till fiskmarknaden i Tokyo och jag hann dit två gånger innan jag fick vara med på den där auktionen. Första och andra gången var det inventering och jag hade stigit upp i onödan alltså. Efter det har jag varit där två gånger och upplevt den tidiga morgonen och alla japaner som köper tonfisk. Kan jag rekommendera och har också gjort tidigare.

Malmö.

Men nu sitter jag på kontoret i Malmö alltså.

En ny vecka väntar och jag är glad att det efter omständigheterna gick bra för Paul Hansen.

Var läskigt på många sätt.

Tacksam över mycket och tänker att det blir en fin vecka helt enkelt.

Ha en god vecka och tack för att du kikar in ibland, nu kör jag ett år till åtminstone.

10 år känns nära.

Hepp-hepp!

Paul Hansen (2)

Nu har SVT varit på plats och du kan se en intervju med Paul här.

Tack och lov gick det efter allt bra!

Klippbilder

I veckan började jag med en liten minidokumentär och i morse när jag vakande kände jag den där jobbiga känslan av att ha för lite klippbilder.
Så jag fixade det idag istället, ja du såg ju kon i förra inlägget.
När det gäller rörligt är det klipp, klipp, klipp som gäller.
En säker sak är att du aldrig får för mycket klippbilder, bara att filma på alltså.

Det är söndag.

Jag känner mig trött, trött i kroppen. Men jag fattar också att det skiter du i.
Brasan värmer gott.

Det blir en fullspäckad vecka som kommer. Jag måste planera mig lite och strukturera veckan.
På fredag har vi boksläpp och det blir fint att komma förbi den också, att släppa boken.
Vi hoppas på några besked i veckan också när det gäller släppet.
Håll tummen.

Sen checkar jag ut lite, det är ju höstlov och andra äventyr väntar.

Malmö FF vinner inte SM-guld den här veckan tror jag.
Det kommer senare, sämst hade kanske varit uppe i Gävle, vi får se.
Ingen idé att planera för mycket med, för mycket om och men.

Så slog staten till och förbjuder drönarfotografi.
Hej och hå, jag tog tillfället i akt och körde lite med min idag bara för det.
Övervakningskamera säger dem. Har de koll på hur länge ett batteri räcker?
Det är ingen hejdundrande övervakning vi snackar om här.

Nu ska allt sättas i laddning här och så ska jag kolla över veckan som kommer.
Ha en fin söndag!

Paul Hansen

Jag har precis filmat en ko, när jag får nyheten om Paul Hansen.

Skjuten med två skott i ryggen är den första rapporten.

Strax efteråt får jag reda på lite mer och Paul Hansen har klarat sig.

En kula tog hans hjälm och en kula har gått igenom skyddsvästen som jag förstår det och sitter ytligt i kroppen.

Han kanske opereras i detta nu där nere i Irak.

Kulan ska ut.

Det ger perspektiv och en obehaglig känsla sprider sig.

Min kamrat och Pauls DN-kollega Jonas Lindkvist var orolig redan igår på telefon.

- Jag har ingen bra känsla i magen, sa han.

Varken för Magnus Wennman, Niclas Hammarström som hunnit vara där lite längre än Paul.

Den här gången var det Paul Hansen som kom ivägen för en krypskytts kulor och tack för att han klarar sig.

Vi är många som tänker och oroar oss Paul, det vet du.

Läs DN här.

Julia Lindemalm

I dagens Sydsvenskan så kan man läsa om fotografen Julia Lindemalm och hennes nya projekt om katter och deras ägare.

Det kommer en bok också såklart.

Men vill du läsa historien så behöver du såklart inte köpa tidningen eller prenumerera, då gör du det bara här.

Polaroid

Malmö FF - Östersund

Idag fick jag chansen att fotografera Malmö FF när de tog emot Östersund.

Östersund vann med 0-3 och nu kan inte allsvenskan avgöras i veckan som kommer.

Det var många som trodde det nämligen.

Men OM det finns någon som verkligen är charmigt med just fotboll är just sånt här.

Ett lag som på papperet inte ska slå det andra kan det. Jag tänker att det är rätt få sporter det är på det sättet.

Bolt vinner alltid när han springer och så vinner de där dopade norrmännen/kvinnorna sina grejer.

Men fotbollen, där känns det som mer kan hända.

Ha en fin lördag!

Den inre fienden

Niklas Orrenius och Anders Hansson har för DN rest runt i USA och gjort 3 kapitel om "den inre fienden".
Börja med detta och så när du scrollat igenom så finner du nästa del automatiskt längst ner.

The lonesome death

Foto: Jörgen Johansson

Jag är tillbaka på kontoret och har skurat av bordet, fått lite ordning igen.
Skönt det.
I ett hörn av min skärm så rullar dokumentären "Don´t look back" som ligger på SVT.
Ta dig en titt, jag har sett den tidigare, men slås varje gång av hur dryg han, Bob Dylan alltså och hans team är.
Britterna måste ha varit i chock på den tiden, ja även idag med det beteendet och reportrarna som fnissar med och när någon ställer en fråga till honom så skrattar alla andra kollegor och de kvinnliga journalisterna tycks mest tindra med ögonen och fnissa med lite nervöst.
Här kan du kolla.

-------

Veckan har rusat fram annars med olika projekt och plåtningar.
Idag publicerar Sydsvenskan ett reportage om Clara Monti Danielsson som jag och Jan Jönsson gjorde förra veckan, såhär ser det ut i tidningen idag alltså.

Jag gjorde också en liten trailer till dem, men jag tror inte de använt den.

Så det var onödigt att lägga tid på det, men såhär såg den ut åtminstone.



-------

Som du såg på den första bilden i det här inlägget så är jag igång med en ny film, en liten minidokumentär om Jörgen Johansson och hans "fotbilder". Det är fint att ha fått frågan om det och jag är tacksam för möjligheten.
Igår så tog vi de första scenerna och det känns himla fint att dels få chansen att umgås lite med Jörgen men också att filma med en kollega och kamrat man känner och som vet vad som gäller.
Den slutliga versionen kommer senare alltså.
Igår var vi i Finja och filmade lite och när vi skulle åka hem frågade Jörgen var hans telefon var.
En bil körde om och tutade och pekade på taket och när vi stannade så låg den där.
Jag filmade det med min lilla telefon.

-------

Annars är det mycket med boken just nu. I måndags kom som jag skrev tidigare 3,2 ton böcker.

Du kan läsa mer om det här men också mer om projektet här.

När boken kom så gjorde jag en liten kort film om det och den ser du med lätthet här:

Om en vecka har vi alltså boksläpp av den boken och det ska bli kul och se hur mycket folk som kommer. Vi närmar oss 600 intresserade på Facebook och det låter för bra för att vara sant.

Vi ses va?

-------

Nu väntar fredag och fotboll imorgon här hemma i Malmö.

Det är grått där ute och regnet kommer och går.

Lite oktober alltså. Snart november.

Se till att ha en fröjdefull helg!

Politik av VII

William Eggleston

Det är Åke Ericson som tipsar mig om den här artikeln, ta dig en koll du också.
Här är det lättast.

Tack för tips!

Erik och Anna

I senaste numret av Ingenjören har duktiga Anna Simonsson varit nere i Prag och träffat fotografen Erik Johansson.
Jag imponeras och inspireras alltid av hennes variation och lättsamhet i sitt fotograferande.
Försök att hitta tidningen så förstår du vad jag menar.
Nu ser jag en väldigt fin film om Erik Johansson också, se den du också.

Dokumentärfilm

I senaste numret av Journalisten hade de ett fint reportage om dokumentärfilmen.
Nu ser jag att de också gjort en liten filmsnutt med Maud Nycander.
Ta dig en titt.

Laga

Det kom 3,2 ton böcker lastade...

Nu har boken kommit också.

Inte mindre än 3,2 ton med böcker som burits in, fraktats iväg och så.

Du ser väl till att komma på släppet?

Tacket! (Spegla)

Men det är inte bara alla utställningar, föreläsningar och workshop som ger den där behövliga inspirationen.

Det är också alla samtal, alla vänner och snacket mellan allting.

Precis vad jag behövde känner jag.

Att min vän Kalle Melander var på plats betyder också mycket.

Jag är alltså tacksam för allt snack med er alla vänner. Tacksam för nattsömn och värmen hemma hos Peter Holgersson och Josefine Loftenius.
Samtalen och inte minst var ju Klara Waldenström och hennes DJ-kompis grymma bakom stenkakebåset.
Vilken kväll!

Tack!

Programmet till Spegla hittar du här.

Utställningarna (Spegla)

Förutom alla utställningar, föreläsningar och workshops under helgen så var det också fullt med utställningar i hela stan.

På bilden ovan ser du Johan Bergmarks utställning.

Ja, bara en del av den.

Men du kunde också finna Pieter ten Hoopen, Pelle Wichmann, Beata Rydén & Victoria Söderström, Gunilla Lundström, Mustapha Azab och många, många fler.

Här hittar du programmet och hemsidan till Spegla.

Dokumentärpriset (Spegla)

På lördagen delade också museet ut det stora fotodokumentärpriset med efterföljande föreläsningar av pristagarna.
Det var tur att de kopplat ihop det med det övriga programmet i Spegla tycker jag och här kanske man inför framtiden öka utbudet med föreläsningar.

På den här bilden står grymma Linda Forsell, och berättar om sina projekt.
Du kan också läsa om de övriga pristagarna här.
Här ser du min julkalenderlucka med henne.

De var Christoffer Hjalmarsson, Helga Härenstam och Eva Dahlman som också fick pris.

Programmet till Spegla hittar du här.

Åsa Sjöström (Spegla)

På samma våning som Peter Holgersson hänger min vän och kollega Åsa Sjöströms bilder "Secret camp" som jag du ska passa på att titta på när du är på plats.

Åsa fanns också på plats för att berätta om sitt projekt.

Kolla programmet här.

Peter Holgersson (Spegla)

Min vän och kamrat Peter Holgersson ställde ut sina bilder på Arbetes museum.

Ja, du minns bilderna på Nadja hann vann förstapris i World Press Photo med va?

De hänger fint på våningen 7 på museet.

Jag fick också äran att bo hemma hos honom och det är en fin inspiration att höra honom prata om fotografi.

Jag tycker du ska köpa hans bok också och kolla hans hemsida. Kolla festivalens program här.

Tillbaka (Spegla)

Jag är tillbaka i Malmö efter en helg i Norrköping som jag skrev om redan igår.

Jag är imponerad av arrangemanget och jag ser att det verkligen behövs en festival av den här kalibern i Sverige.

Men det är ingen stor organisation som ligger bakom, som man lätt kan tro.

Fotografen Eva Lindblad drog igång det och knöt fint ihop påsen alltså och jag kan bara gissa hur mycket jobb hon haft med detta och hur trött hon är just nu.

Men så imponerande och roligt att det blev av.

Säkert med massor med hjälp från flera aktörer men ändå.

Grymt!

Jag hoppas att det här redan är en tradition, även om det blev en del bilkörande i helgen så var det verkligen värt det.

Att Norrköping är vackert och helt perfekt för den här typen av arrangemang gör det inte sämre alls.

Kolla festivalens program här.