Söndagen

Nu har helgen passerat och jag har tagit det rätt lugnt, kroppen börjar säga till.
Något har knutit sig i överdelen i ryggen och så det spänner från ögat och neråt.
Ja, så har det varit ett tag nu och det börjar bli dags att varva ner lite.
Igår hann jag dock med att se Patricia Berghult vinna sin sjätte proffsmatch här hemma i Malmö.
Kul och grattis till henne, kommer du ihåg filmen jag gjorde?



Idag var jag också ute på ett uppdrag i Lund och där i den lilla skogen hade någon spänt upp svart plast och målat på det.
Märkligt kanske.

Imorgon är det ny vecka och måndag.

Joakim Thåström fyller 60 år dessutom och du läste säkert artikeln i DN du också.

Annars gör du det här.

----------

Peter Holgersson väcker en fin tanke kroing Årets Bild och jag gillar att någon signalerar och tänker.

Själv har jag ärligt talat inte kunnat komma på något, jo det har jag såklart men mer formulerat det som jag vill efter festen. jag har varit för upptagen och trött.

Såhär skriver han.

Innan ni läser detta så vill jag påtala att jag själv knappast sett mig som någon kandidat till medalj de senaste två åren i Årets Bild och är därför knappast bitter – inte ett dugg. Jag har inte heller några åsikter om rätt eller fel bild vann. Årets jury har säkert gjort ett riktigt bra jobb. 

Däremot har jag tänkt en del efter att jurybedömningen sändes live för några år sedan…

Varför inte ha en jury bestående av fem personer istället för tre i Årets Bild. Vid grupparbeten undviker man vanligen just tre personer för att en tremannagrupp nästan alltid styrs av den som råkar vara dominant i gruppen. Han/hon får oftast med sig minst en av två i resonemangen och därmed uppstår per automatik majoritet i så gott som varje fråga som ”ledaren” har en åsikt inom. När man som åhörare lyssnar på jurysamtal blir detta extremt tydligt. 

Med fem personer i juryn (t.ex. tre kvinnor och två män) räcker det inte med att en dominant medlem får med sig en annan medlem i varje enskild fråga. En bredare syn med fler infallsvinklar präglar säkert diskussionerna i en femmannagrupp. Om man precis som inom partiledardebatter håller lite koll talartiden genom att ordet går runt bordet hela tiden får alla fram sina åsikter.
Moderatorn kanske också skall förhindras att i alltför hög grad styra diskussionerna och framföra egna åsikter – den tanken slog mig efter att vi fick ta del av inspelningar från tidigare offentlig Årets Bild-bedömning. Kanske ska moderatorn dessutom bytas från år till år precis som juryn, eller vara en ickefotograf för att inte råka styra diskussionen? Hur som helst, med fem personer ökar chansen att någon i gänget är bra på att se vad som exempelvis är:

• det som vi minns (bildmässigt) från världspolitiken 2018 – vad som blir en bild man minns i årtionden

• vad som är ett riktigt bra berättande inom reportagen och inte enbart är en kollektion av bra bilder

• vad som är nytänkande och inte har setts flera år i rad eller kanske var en idé som råkade vinna föregående års WPP eller POYi.

• o.s.v.

Att bara var tre ställer kanske orimligt höga krav på de inblandade?
Frågan är såklart finns det ekonomi för att bekosta en 67 % större jury? Om inte finns det då önskemål om omprioritering för att möjliggöra en bredare jury, på bekostnad av något annat?

Se detta som ett förlag från en medlem som älskar denna högtid – särskilt festen då man träffar alla de man inte mött sedan ett eller två år tillbaka!

Peter H

PS. Byt EJ konferencieren! Inte ens om han själv vinner! DS.

----------

Om du inte såg VG:s grej om de högervindar som blåser i Europa igår så gör du det här.

Espen Rasmussen har jobbat med det i ett år.

Läskigt och obehagligt. Ta dig en titt.