Röda flaggor och plåster på tummen

Mycket med Indien nu, det var värst vad tid det tar.
Jag jobbar kväll och sitter med bild efter bild.
Många bilder kommer aldrig komma in, men så är det ju bara.
Jag har ju det här forumet till att lägga ut lite vad jag vill.
Min hemsida. Det är skönt med min hemsida, där kan jag ju "publicera" mig hur mycket jag vill.
Sen är det ju ljudet som ska ner till en lagom nivå.
Ja, ja det blir till att sitta nu i veckan så att jag blir klar.
Nästa vecka åker jag till Kina och då måste det vara klart.
Puh, jag behöver lite lugn känner jag och det kanske kommer.
Nu är det bara att köra på. Jobbar på 1:a maj.
Jag vet inte vilken i ordningen.
Någon som har en bra variant från folkets park?
Ska vi säga talare med röda flaggor i förgrunden, har man sett den förut?
Den här mannen var skön. Han hade gjort illa sig ordentligt i fingrarna.
Det ville han gärna att jag tog en bild på.
Se så glad han är.
Bilden överst är från ett slumområde i Bombay, se fler bilder i ett bildspel snart nära dig.
Jag återkommer.

Pressrum 2

Måndag och tillbaka på jobbet. Helgen flöt på med sköna gäster från norrland.
Idag var det fotbollsderby i Helsingborg. MFF åkte på stryk ordentligt.
Fotograferna fick sitta och jobba inne i juniorlagets omklädningsrum.
Det bjöds på kaffe och till det blåbärsmuffins.
Just nu känns det som finaste pressrummet än så länge.
Det fanns två toaletter och en bastu, ja bara en sån sak.
Bildmässigt var det ingen höjdare kanske. Vårt 400mm är det någon som hällt sirap i så skärpan går sakta som bara den.
Jag misstänker Frennesson. Det gör jag alltid.
Det är ju inte han såklart men det är skönt att tro att det är han.
Björn Lindgren var på matchen. Han bor i Helsingborg så det var inte konstigt.
Mer väntat faktiskt. Han är en skön kille. Jag har aldrig sett honom sur tror jag.
Alltid vänlig och glad. Jag gillar sånt.
Kolla hans hemsida här.

Läsarbilder, samer och sushi.

I fotojournalistik kretsar finns det en rädsla för läsarbilder. Jag fattar inte riktigt det där.
Låt folket skicka in bilder men se till att inte publicera allt.
Idag har Sydsvenskan en läsarbild på C1:an som vi kallar lokaldelen.
Det är en läsare som lyckats fånga en snubbe i bil som kör på en demonstrant.
Vilken bild!
Hade jag varit bildredaktör hade jag nog beskärt den lite till dock, men det kanske är en smaksak.
Ingen av Sydsvenskans fotografer har den och då kan vi väl publicera den.
Frågan är om berättade fotografer känner sig hotade eller vad det handlar om?
Det kanske istället öppnar upp för oss andra att berätta historier. Om läsarna hjälper oss med bilder.
Jag tror inte hotet är så stort. Det måste finnas bildredaktörer som såklart stoppar läsarbilderna.
Vad är sant och vad är falskt i dom där bilderna?
Var går den etiska kunskapen och gränsen?
Jag känner nog mer oro för det här med kändisar. Dom smyger sig in överallt.
Jag fattar mig inte på intresset för dom. Men jag börjar kanske bli gammal?
I Indien hade den ena dagstidningen jag läste en hel del med bara kändisar.
Varje dag i en dagstidning!

Idag kommer min vän Torbjörn till Skåne. Det är fredag och sushi är beställt.
Han har ingen hemsida tyvärr men se ett av hans bildspel från familjen same här.
Trevlig helg på er.

Gruvor och fotboll

Ikväll var fotbollen igång för mig. Okej, MFF har spelat några matcher nu men det var min första match. För säsongen.
Ringrostig är jag. Kallt är det. Och så är det ju det här med pressrummen.
Det är alltid ett kapitel för sig.
På Malmö stadion sitter vi fotografer i en liten springbana under läktaren kan man säga.
Det drar kallt och det är ett jävla liv där alltid även om kanske bilden signalerar något annat.
Här ska alla förbi, spelare, domare och allt annat löst folk.
Där sitter vi och jobbar och då är det ju roligt att slinka förbi och kolla på bilder så man har ofta någon som flåsar en i nacken.
Ja, ja gnäll, gnäll.
Det finns bredband här men skam vore ju annars 2008.
Jag tror jag ska under en framtid fotografera olika pressrum.
På måndag får ni se det i Helsingborg.
Som jag minns det är det ingen lek.
Nu ska jag sätta på värmen i bilen och köra hem.
I morgon är det fredag.

Jobbar fortfarande med Indien

En liten glassbar i Bombay. Mannen hyvlade av is på en osthyvel kan man säga.
Packade isen som en snöboll och hällde något färgaktigt på det.
- Salt eller socker, frågade mannen.
- Både och, sa flickan.
Men på indiska alltså.
Så pepprade han på det på isen.
Idag åkte nästan alla bilder på magneten på jobbet ner. Det är ju det som är så bra.
Nu hänger det 8 eller 9 bilder kvar. Det var Lars Brundin som tog sig an det i morse.
Tack.

Tillbaka till jobbet

Måndag och tillbaka till jobbet. Jag har suttit med mina Indienbilder hela dagen och kommit en bit, men jag är långt ifrån färdig. Mannen ovanför kom förbi en dag och jag tog en bild på gubben.
Mer än så är det inte.
Jobbigt roligt på något sätt.
Det är svårt att skära ner bilder. Var det inte lättare förr på den gamla goda tiden?
Vi har fått en stor, stor magnettavla här på jobbet och den är rätt bra för just sånt.
Jag började i morse med 53 "jackade" eller "taggade" bilder från Lifeline express.
Av 1035 bilder.
Jag skrev ut alla 53 och valde ner det till 25 bilder som jag satt upp på magneten.
Nu sitter det 15 och snart ska jag gå hem.
Bara några reportage kvar med andra ord.
Jag känner mig sliten. Det har varit mycket sista tiden och det tar inte riktigt slut heller.
Igår var ju mitt reportage från Grekland inne och det blev fyra sidor.
Såhär såg det ut:

andra uppslaget:

Äntligen Grekland

Idag publicerar Sydsvenskan mitt jobb från Grekland.
Kolla in bildspelet på min hemsida.
I morgon är det en ny vecka.
Måndag.

Torsdag i hemmet

Årsmöte igår med PFK.
Jag blev vald till ordförande i PFK södra.
HJÄLP!?
Vad har jag gjort?
Hoppas jag orkar dra i mina tankar, vi får se.
Idag har jag suttit i telefonmöte i en annan förening som jag också blivit invald i styrelsen.
Mycke möten, lite hockey som dom säger.
Vi får se hur det går.
I morgon är det fredag i alla fall.
Brasan brinner här, trots våren.
På årsmötet igår var den gamle world press photo (1999) vinnaren Claus Bjørn Larsen på plats.
Han tar bra bilder, men han låter inte glad.

Sorgens dag

Foto: Magnus af Geijerstam/ Sydsvenskan
För exakt ett år sedan valde min vän och kollega Magnus att lämna oss.
Han lämnade tre fina tjejer efter sig.
Jag är fortfarande förbannad på honom, men jag saknar honom som bara den.
Varje dag.
Klicka här och se några av hans bilder.

Hemma me lime och Mary Ellen

Idag hade vi som sagt ett möte med Mary Ellen Mark. Ikväll snackar hon för studenterna i Lund.
Gå dit om du har vägarna förbi.
Hon gillar inte teknik, hon kör film fortfarande. Hon tycker att bilden blivit för teknisk.
Innehållet har försvunnit i teknik och photoshop.
- Det är synd, säger hon.
Hon berätta om sina projekt och att hon fått betala ett pris för att vara den hon är även om hon inte tycker att det är någon succé.
Inga barn och hon stirrar på Åsas Rufus som hon tycker är ovanligt stor. Han är 5,5 månad och ser precis ut som alla 5 månaders. Kanske lite sötare bara.
- Like a small man, säger hon.
Jovars.
Det var en mysig förmiddag där i det där rummet. Hon är artig, full av ideér. Senaste projektet är om "extraordinary child" på Island. Hon hade med sig ett ex av boken och vi bläddrade och ställde så mycket frågor vi bara orkade.
Hennes bilder från Island är nästan alla tagna med blixt. Inomhus satte hon tre blixtrar och ibland två.
Det säger en dam som inte gillar teknik.
Jo,jo.
Jag såg hennes bokningsbekräftelse.
Hon flög hit igår måndag och satt på stol 1A och flög med SAS.
Hem i morgon onsdag i samma stol.
Hon fick en bok av Sydsvenskan som hon bläddrade i och sa:
-Wow, is this Sweden? (Foto: Ernst Henriksson)
På översta bilden ser ni vår vikarie Åsa Wallin som tar en bild på Mary.
Åsa Sjöström ville också plåta Mary så jag fick chansen att hålla hennes son Rufus.
Han var glad men hittade någon plast som han käkade på.

Här väntar Åsa Sjöström och Johan Bävman på att Mary ska signera deras böcker.
Johan lyckades dessutom köpa ett ex av Åsa och Daniel.

Nu hemma igen och sitter med lime i glaset. Det är min nya Indienfavorit. Pressa en halv lime och fyll på med mineralvatten och is. Läskande och gott.

Bildspelsmåndag

Foto: Pavel Koubek/NA
Det görs ett och annat bra bildspel just nu. Det är roligt, kanske det växer och slår ordentligt.
Kolla in Pavels spel om romerna här.
Hans kollega Kicki Nilsson på NA har varit runt bland blommor och bin. Se hennes här.
Peter Krüger på VLT i Västerås har gjort ett jobb om lilla Matilda som har en vidrig sjukdom.
Se hans bildspel här.
Jag har för övrigt kostat på mig en domän till.
Nu hittar du mig också på www.larsdareberg.com också.
Egokick? Javisst.
Den var inte ledig förut nämligen, hur i hela helvetet det kunde gå till!?

David Guttenfelder/Stanley Greene

Ny vecka, ny måndag.
Helgen har gått i garagets tecken. I plockets. Det är skönt att rensa ut ordentligt.
Sysav är mitt smultronställe i Skåne. Där blir man av med grejer. Man börjar om på något sätt.
Igår söndag så hade Ola Torkelsson 10 sidor om Tchad i Sydsvenskan. Det såg mycket bra ut men det gjorde ju också att mitt reportage från Galaxidi inte kom in. Nu vet jag att det kommer på söndag och då kan jag alltså släppa det även på min hemsida.
Skönt.
Ladda hem söndagsbilagan som pdf och kolla på hans reportage här.
Jag har hittat en sida som presenterar fotografer som på TV. Låt oss kalla det web-TV.
Har kollat in Stanley och David än så länge men det finns fler där till höger. Ni hittar det här.
I morgon har min chef fixat en "date" med Mary Ellen Mark i Lund bara för oss.
Ja, det är lite så vi jobbar på Sydsvenskan.
Jag berättar hur det gick imorgon.
Om du inte sett Robert Henrikssons bildspel från Italien förresten, så gör det här och nu.

Torbjörn Jakobsson

Foto: Torbjörn Jakobsson/VK
Det var länge sen min kompis Tobbe la ut ett nytt bildspel.
Idag fredag har han ett reportage i VK och till det ett bildspel.
Se det här nu!
Sköna damer som gympar i vatten. Njut helgen, Tobbe.

Hemma igen

Nej, jag kunde inte riktigt hålla mig ifrån bloggen när jag nu kommit hem.
Nu är det klart! New Delhi är världens jobbigaste flygplats. Jag trodde under kriget i Sarajevo att den var den värsta.
Dom hade ju ändå ett krig att skylla på.
Jag åkte 4 timmar innan avgång. Nätt och jämt känns det som att jag hann med.
Indien har ett duktigt kommunistisk sätt att sköta arbetssituationer på. Alla ska ha jobb och då måste dom ha något att göra.
Kö in till terminalen. Kö till incheckning och det är väl inte så konstigt kanske. Jag stod och snackade med en skön tibetanmunk.
Han gillade livet. Härligt.
När det var klart var jag helnöjd. Det hade bara tagit 1 timme och 15 minuter. Men det var ju då det började!
Immigrationskö för att lämna landet!?
Någon timme där och sen var det säkerhetskontroll.
Roligast är när man kommer till gaten och ska passera tre biljettkontroller innan man kommer ombord.
Jag somnade som en stock och sov hela vägen till Wien. Bredvid mig satt en man med kavaj och mössa på hela vägen.
Han hade hår i öronen.
Munken satt i business class.
Nu är jag hemma och ska snart gå och hämta mina tjejer. Underbart!
Bilden är från Guna, som det kommer ett reportage från snart, i en tidning nära dig.
Jag har bott så himla bra hemma hos M&S så det är inte sant.
Tack så mycket, ni är bäst. Hoppas att ni hittar något härligt nu till helgen.
Och grattis på bröllopsdagen!

New Delhi-Kastrup-Malmö

Pekingankan igår smakade otroligt gott.
Steg upp tidigt i morse och stack iväg till en brottarskola. Det var värt det.
Glädjen fanns där och minneskorten gick åt. Det är så roligt när man hittar den där glädjen.
Den man hela tiden söker. Historien och lyckan i att bara få berätta den.
Fotografera.
M följde med mig och han var rätt nöjd han också.
Eftermiddagen går åt att packa väskan och se till att komma iväg till flyget.
Det sägs att Delhi international är världens jobbigaste flygplats.
Jag upplever den ikväll. Nästan alla flyg avgår sent på natten här.
Landar hemma på kastrup 09:00 torsdag morgon.
Det ska bli härligt att komma hem och få vara med MIF igen.

Har nästan kollat igenom alla bilder i NPPA nu. Nätet är segt här, man får ha tålamod.
Det är mycket som är bra. Kolla själv här.
Nästa gång jag kopplar upp mig är när jag är hemma. Hoppas att jag håller mig ifrån bloggen ett tag och njuter ledigt istället. Vi får se. Kanske Sydsvenskan tar in mitt reportage från Grekland på söndag så jag kan lägga ut bildspelet från Galaxidi.
Då berättar jag det.
Okej, kanske inte kopiorna från brottningen är perfekta men undrar om jag inte ska köra det i svartvitt.
Vi får se, det får bli en senare sak.
1217 knäpp.
Min Indien mapp är uppe i 58GB.
Håll utkik på min hemsida så kommer det bildspel så fort det är publicerat.
Sköt om er och trevlig resa hem.
- Tack.

En ny dag randas

Det ser ut som att Indierna har det mycket lätt för att slå dank. Tror dom slår japanerna ordentligt.
Folk sover överallt, utan problem.
Igår var vi hemma på Martin Von Kroghs takterass och han hade gjort det mysigt med tända ljus och öl.
Vi rökte vattenpipa och snackade lite om allting. Han är trevlig, det trodde jag ju och det stämde.
En av hans kompisar, Sanjit som är indisk fotograf var också där, skön han också.
Kolla in hans hemsida här.
Vi pratade lite om fotolandet Indien. Det är något speciellt här, det går inte att sticka under stol med, men det är lätt att hamna i dom vanligaste klichéerna. Man måste nog bo här ett tag för att kanske komma över det, jag vet inte.
Jag och Mikael var idag och kollade på stationen. Gatubarnen där har gjort en grej av sin situation kan man säga och lotsar runt turister bland gatubarnen. Organisation Salaam baalak trust försöker också få in barnen på en skola som dom håller i.
Där går det runt 80 barn idag. han som guidade oss runt tillsammans med ett dansk par hade själv varit gatubarn och kände till allting. Gängledarna på varje perrong och vilka ställen som var bra att sova på.
Annorlunda turistgrej ändå. Kanske en kliché, jag vet inte.
Nu laddar vi för min sista kväll här i Delhi.
Hittade en hemsida om en fotograf till, kolla in hans sida här.
Jag fick en skön rosa salva mot mina loppbett av Martin som jag stryker på hela tiden.
Tydligen kunde man bli sjuk av lopporna. Vi får se om min haka eller fingret/handen trillar av först.
Men jag sa ju det, han är snäll.
Efter stationen hittade jag en så snygg barbie som ska på indiskt bröllop. Jag tror F där hemma kommer gilla den.

Nedräkning

Nu är det snart hemgång för mig.
Idag har det varit lite grejer som ska sys ihop för dom sista dagarna. Något spricker. Allt tar tid här i Indien.
Transporterna ska man inte snacka om.
När jag käkat frukost stack jag iväg till en brottarskola en timma iväg.
För många år sedan ville jag åka till Indien och plåta deras brottning.
Sen har jag sett bilder från indisk brottning både här och där så det känns inte lika hett längre.
Men är inte allt gjort och nu när jag ändå är här...
Men det var slut för dagen. Dom startar sina träning på en skola jag var på klockan 04:30 och kör kanske till 10:00
Det får bli en tidig morgon antingen tisdag eller onsdag.
Efter det var det Hyatt för 45 minuter springband. Pool och bastu. Dom har TV i bastun.
Jag rakade allt vad jag orkade på mina loppbett så får vi se vad som händer. Usch, kanske lite mycket för er?
Fick ett mail från min vän Bonny. Han vill åka till NY i maj på VII seminarium. Jag kan tyvärr inte, jag är i Kina då.
Men för er som kan, åk dit. Det är kanon, jag var på ett i London för två år sedan.
Kolla mer här.
Jag var riktigt impad av Gary Knight som är en av dom som startade VII när jag var i London.
Nu satt han ju som överkucko i WPP i år och då tappade jag nog lite förtroende för honom.
I London visade han bilder med damm på från Irak och vägrade ta bort dom för att så såg det ju ut.
- Jag får skylla mig själv om jag har skitiga grejer, sa han.
Såg också att han startat ett magasin för bilder. Se det första numret om USA här.
Nej, ikväll vankas det öl på Martin von Kroghs takterass, det ska bli kul som bara den.
Jag bjuder på en bild från Bombays centralstation. Rätt fin va?

Öland, Taj Mahal och en och annan loppa.

Jag kommer ihåg en bild på min pappa Björn när han och hans kompis var på cykelsemester på Öland. Säg att året är sådär 1958.
Min far visade mig ett gäng kvadratiska bilder från den där resan.
Svartvita och vackra var dom, minns jag.
Men min far har en skön och inte alls avslappnad kroppshållning på dom bilder han är med på.
När jag ser mig själv framför Taj Mahal så ser jag ju precis lika dan ut, haha.
Det är ju jag i min pappas kropp på bilden.
Otroligt roligt.
Den där armen liksom...
Mindre roligt är den här söndagen. Eller så farlig är den väl inte ändå.
Vi stack efter frukost till ett av dom sju underverken. Det är rätt speciellt att gå runt där.
Vackert.
Vi skulle ta tåget tillbaka till Delhi men det var fullt. Vi fick hyra en som kunde köra oss till Delhi.
-Åhh, nej inte nu igen liksom.
5 timmar i bil tillbaka till Delhi och nu äntligen här. Jag är duktigt trött på att färdas runt på dom indiska vägarna.
Vi njöt en öl på takterassen. M,s fru kom hem och vi käkade en onödigt god middag.
Härligt, men jag hittar inte min mobil. Jag är orolig att jag glömt den i Agra.
Inte likt mig, men imorgon när jag inte är lika trött ska jag skaka ur alla mina fickor och väskan.
Ansiktet ger vika för lopporna. Dom håller på att få mig på fall.
Jag ger dom alcogel och allt möjligt men vi får se vem som vinner.
Till sist.
Nu går det mot dom sista dagarna i Indien. Åker på onsdag. Får se hur vi syr ihop dom sista dagarna.
Hoppas att veckan börjar bra. Nu ska jag sova i en loppfri säng. Mjuk dessutom.
Syns mina loppor i ansiktet? Men min faderliga sköna armhållning gillar jag.

Internet

WOW1!
Jag har kopplat upp mig såklart.
Ser att vi ska ha, låt oss säga en "date" eller ett möte med Mary Ellen Mark på tidningen.
En vanlig tisdag händer det här.
Hur gjorde du Joakim?
Roligt.
Wow2!
Jag ser att Pontus Höök har fått ett pris i NPPA.
Grattis Pontus, vad roligt.
Se hans bildspel här.
PFK södra har årsmöte den 16 april. Kom dit, det brukar vara bra.
Nu ska jag sova.
Spännande va?
WOW3!
Se min kompis Ola Torkelssons bilder från Tchad. Tyvärr utan ljud.
Se det här.

Agra

Jag sitter efter 6 timmars bilfärd från Guna i staden Agra på ett 5 stjärnigt hotell.
Blickar man ut genom fönstret så ser man Taj Mahal sticka upp bara en liten bit från hotellet.
Kroppen har fått sig två duschar efter varandra.
Det var skönt.
Jag tog farväl av Guna och hotellet där.
Vårt förhållande hade varit intimt men lite för långvarigt. Lopporna hade börjat äta på mig och även på M.
Jag är prickig i skinnet. Det svider.
50 kr natten tog dom för en natt. Du ser M,s & mitt rum här nere.

Nu är det andra bullar. Allt börjar om.
Det var skönt att komma hit och mysa lite på rummet, även om jag redan saknar M. Det är första gången vi bor var för sig.
Han bor i rummet bredvid.
Det finns toapapper här.
Jag ska snart skämma bort magen så kanske vi kan ta varandra i handen igen och glömma det som varit.
Jag känner för det och jag tror ”han” också gör det.

Idag är det resdag. Jag har bara tagit två bilder idag. Inte ett knäpp till blir det heller.
En bild på en cykelverkstad i en liten by vi passerade. Visst är den fin Stefan?

Så hann jag nästan med en spya också med min lilla ixus. När man ser bussar här så kletar det ofta spyor på sidorna. Jag har inte sett någon spy än men idag i full fart såg jag det och slet upp min ixus. Fick nästan med den som sagt.

Annars var det en fin resa genom Indien idag. Igenom och igenom förresten. Det var ju bara 30 mil men ändå. Det var platt som bara den och och jag är så glad för min iPod. Det är en ny mycket kär vän.
Kent i lurarna när vi passerar byar, hundar, kor, stenar, grisar och allt vad det är.
Nu ska jag svara på lite mail och så ska jag sätta på mig rena kläder och passa på att mysa lite också.
MIF där hemma verkar ha det bra och det är skönt att höra. Det blir lättare då.
För mig, och för dom. Jag saknar dom och jag hoppas att dom njuter lördagskväll.
Det ska jag göra.

Indiens landsbygd 4 (börja med nummer 1)

Det var den fredagen det.
Idag sa magen strax efter uppvaknande:
-Kompis, vad har du gett mig? Vi är inte kompisar längre.
Sen har vi varit ovänner hela dagen. Det blir svårt att jobba, men det löser sig. Dessutom känns ju det här lite för privat, men jag bjuder er på det eftersom jag hela tiden väntat på det.
Nu är vi tillbaka på vårt lilla rum. Klockan är 16:00 och vi vet inte vad vi ska göra fram tills vi åker klockan 08:00 i morgon. Jag börjar bli lite trött på alla indier som ställer sig framför mig hela tiden. I vägen liksom för det jag vill fotografera.
Där står dom bara och glor, generar sig inte ett skvatt.
M ligger på sängen och spelar typ tetris på sin telefon. Jag tömmer mina minneskort.
523 bilder blev det idag. Där borde finnas något att lämna till tidningen.
Hoppas jag.
397 igår. Ja, ni fattar. Nu blev det lite fotografi åtminstone.
Det är jobbigt med självförtroende. På samma gång som man nog är rätt nöjd så känner man sig också sämst i världen. Det är jobbigt, men skönt med det digitala att man kan sitta på rummet och kolla lite.
Min Indien mapp som jag har på hårddisken väger nu 38 GB.
Lite att gå igenom med andra ord.

Indiens landsbygd 3

Vaknat.
Om 24 timmar drar vi härifrån.
Det ska bli skönt. Middagen igår på tåget var kanon, men det sprang runt möss under soffan.
Jag ligger och stirrar i taket och laddar för den här dagen.
Inget tåg i morgon för det går inga. Det blir bil i 6 timmar till Agra.
30 mil ungefär.
Vi har en rätt stor ödla i det så kallade badrummet. Men inget toapapper.
Om 24 timmar...

Indiens landsbygd 2

Vår lille kille kör oss 4 timmar i den lilla bilen. Han kör som en galning och vi bestämmer oss för att ta tåget resten av resan. Det blir jobbigt att sitta på helspänn så länge.
Vi anländer en liten håla som heter Guna. Vi checkar in efter 18 timmars resa.
Inga lakan, inget täcke, inget toalettpapper heller.
Vi är glada men standarden är sådär måste jag säga.
Tvättar av oss och sticker ner till ett tåg vi ska göra reportage om.
Vi kastas direkt in i lunchen där och det smakar så gott, så gott.
Efter maten hinner vi med några polio-operationer men också några öronoperationer. Vi får kolla i ett mikroskop rätt in i ett ”öppet” öra så att säga och titta på en flickas trasiga trumhinna.
Läkarna där, fixar det.
Vi träffar några polio-opererade småkillar i väntsalen. En av dom är ledsen.
Dom andra två ser rätt nöjda ut ändå. En skrattar och en annan visar att han nästan kan sitta trots att han bara är 8 månader.
Hans pappa som jag hade gissat vart 55 år sådär är 31 och ser mer chockad ut.
Tillbaka på rummet med en tveksamhet om vart vi ska få mat ikväll.
Vi har inte sett någon restaurang på stan nämligen, så ringer chefen för tåget och säger att bilen ner till tåget för middag avgår klockan 20:00
Javisst, allt ordnar sig alltid.
Vi kollar Liverpool-Arsenal och jag laddar in bilder och skriver detta.
Det finns ju ingen uppkoppling här så jag får ta det vid tillfälle.
Mys så länge.

Indiens landsbygd 1

Vi sitter i ett pissluktande väntrum i Bombay.
Snart går vårt tåg.
Vi läser lite.
Vår fixare Uma, som jobbar som fotograf på Indien Times har skrämt upp oss att vi minst kommer få dela hytt med 2 till.
Minst.
När det börjar närma sig avgång och vi hittar vår perrong, tåg och vagn och kommer till hytten så är det bara två sängar.
Jubel i stugan kan jag lova.
Vi drar igen, låser och sätter på en film på datorn.
Njuter varsin öl.
Livet leker.
Vi somnar som grisar och färdas genom natten norrut mot Bophal.
Efter 14 timmar i tåget så möter mycket riktigt en kille oss med skylten ”Mr Michael”
Vi hoppar in i hans lilla bil rätt hungriga och åker vidare.

Bombay

WOW! Jag har hittat en slö och trött uppkoppling här nu.
Vad roligt.
Jag såg att jag hade en 50 mail men jag hinner inte svara på alla idag.
Det kommer.
Bombay är en annan grej mot Delhi.
Staden är helt annorlunda men ändå så lika.
Här finns havet men det är också så mycket, mycket stimmigare på något sätt.
Och skitigt som bara den. Trots två duschar om dagen så grusar glasögonen och ögonen också igen helt.
Igår var vi i en kåkstad får man nog kalla det och den vardagen är något helt annorlunda.
Barn som springer runt nakna i sopor, fiskar som har 1000 flugor runt sig. Någon som faktiskt bajsar direkt på gatan. (inte en helt ovanlig syn här i Indien)
Våra jobb flyter på som dom ska men allt tar så otroligt med tid. Igår satt vi i en liten taxi i nästan 4,5 timmar.
-Bara lite stadsåkning, som vår "fixare" säger.
Jo, jo men det tar ju tid.
- Tii, säger vi och skrattar.
"This is India"
Det är svårt att blogga om jobben eftersom jag kan få tidningen efter mig. Det är svårt att visa bilder för jag kan få samma jakt så att säga.
Ikväll tar vi natt-tåget till Bhopal och anländer där i morgon bitti. Där ska det stå en gubbe och vänta med bil som tar oss in i landet en 20 mil. Vi får se vart vi landar. Jag tvivlar på uppkoppling men man vet aldrig.
På söndag sent, ska vi nog vara tillbaka i Delhi.
Spännande tripp det här. Indien är på ett sätt fotografens drömland.
Igår blev en snubbe på gatan som satt och hackade sten förbannad, ja han var faktiskt förbannad och skällde på vår fixare att jag INTE tagit en bild på honom. Alla, mer eller mindre vill vara med på bild och det i sagolika miljöer.
Men historien måste ju finnas där också. Jag har svårt att bara gå runt och knäppa på stan. Men jag gör det ändå.
Det är roligt. Varmt är det också men skitigt som sagt.
Magen håller en otroligt lust till att vilja vara med, hålla mig på gott humör.
Jag tänkte på den igår i taxin. 2,5 timme hem i Bombays rusningstrafik.
Hade den svikit mig då, hade jag haft det så himla jobbigt. Riktigt jobbigt.
Nu gjorde den inte det, så på kvällen gav jag den vin och god kyckling. En förrätt som var som en bruschetta om det nu stavas på det sättet.
F hemma har feber igen tyvärr. Annars leker livet.
Hörs igen, då ska jag berätta om tågresan. Om Bophal och det.
Mys så länge.