Det ser ut som att Indierna har det mycket lätt för att slå dank. Tror dom slår japanerna ordentligt.
Folk sover överallt, utan problem.
Igår var vi hemma på Martin Von Kroghs takterass och han hade gjort det mysigt med tända ljus och öl.
Vi rökte vattenpipa och snackade lite om allting. Han är trevlig, det trodde jag ju och det stämde.
En av hans kompisar, Sanjit som är indisk fotograf var också där, skön han också.
Kolla in hans hemsida här.
Vi pratade lite om fotolandet Indien. Det är något speciellt här, det går inte att sticka under stol med, men det är lätt att hamna i dom vanligaste klichéerna. Man måste nog bo här ett tag för att kanske komma över det, jag vet inte.
Jag och Mikael var idag och kollade på stationen. Gatubarnen där har gjort en grej av sin situation kan man säga och lotsar runt turister bland gatubarnen. Organisation Salaam baalak trust försöker också få in barnen på en skola som dom håller i.
Där går det runt 80 barn idag. han som guidade oss runt tillsammans med ett dansk par hade själv varit gatubarn och kände till allting. Gängledarna på varje perrong och vilka ställen som var bra att sova på.
Annorlunda turistgrej ändå. Kanske en kliché, jag vet inte.
Nu laddar vi för min sista kväll här i Delhi.
Hittade en hemsida om en fotograf till, kolla in hans sida här.
Jag fick en skön rosa salva mot mina loppbett av Martin som jag stryker på hela tiden.
Tydligen kunde man bli sjuk av lopporna. Vi får se om min haka eller fingret/handen trillar av först.
Men jag sa ju det, han är snäll.
Efter stationen hittade jag en så snygg barbie som ska på indiskt bröllop. Jag tror F där hemma kommer gilla den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar