Öland, Taj Mahal och en och annan loppa.

Jag kommer ihåg en bild på min pappa Björn när han och hans kompis var på cykelsemester på Öland. Säg att året är sådär 1958.
Min far visade mig ett gäng kvadratiska bilder från den där resan.
Svartvita och vackra var dom, minns jag.
Men min far har en skön och inte alls avslappnad kroppshållning på dom bilder han är med på.
När jag ser mig själv framför Taj Mahal så ser jag ju precis lika dan ut, haha.
Det är ju jag i min pappas kropp på bilden.
Otroligt roligt.
Den där armen liksom...
Mindre roligt är den här söndagen. Eller så farlig är den väl inte ändå.
Vi stack efter frukost till ett av dom sju underverken. Det är rätt speciellt att gå runt där.
Vackert.
Vi skulle ta tåget tillbaka till Delhi men det var fullt. Vi fick hyra en som kunde köra oss till Delhi.
-Åhh, nej inte nu igen liksom.
5 timmar i bil tillbaka till Delhi och nu äntligen här. Jag är duktigt trött på att färdas runt på dom indiska vägarna.
Vi njöt en öl på takterassen. M,s fru kom hem och vi käkade en onödigt god middag.
Härligt, men jag hittar inte min mobil. Jag är orolig att jag glömt den i Agra.
Inte likt mig, men imorgon när jag inte är lika trött ska jag skaka ur alla mina fickor och väskan.
Ansiktet ger vika för lopporna. Dom håller på att få mig på fall.
Jag ger dom alcogel och allt möjligt men vi får se vem som vinner.
Till sist.
Nu går det mot dom sista dagarna i Indien. Åker på onsdag. Får se hur vi syr ihop dom sista dagarna.
Hoppas att veckan börjar bra. Nu ska jag sova i en loppfri säng. Mjuk dessutom.
Syns mina loppor i ansiktet? Men min faderliga sköna armhållning gillar jag.