Vi sitter i ett pissluktande väntrum i Bombay.
Snart går vårt tåg.
Vi läser lite.
Vår fixare Uma, som jobbar som fotograf på Indien Times har skrämt upp oss att vi minst kommer få dela hytt med 2 till.
Minst.
När det börjar närma sig avgång och vi hittar vår perrong, tåg och vagn och kommer till hytten så är det bara två sängar.
Jubel i stugan kan jag lova.
Vi drar igen, låser och sätter på en film på datorn.
Njuter varsin öl.
Livet leker.
Vi somnar som grisar och färdas genom natten norrut mot Bophal.
Efter 14 timmar i tåget så möter mycket riktigt en kille oss med skylten ”Mr Michael”
Vi hoppar in i hans lilla bil rätt hungriga och åker vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar