Master class 2

Detta är åtminstone publicerat på söndagen klockan 20:30
Jag är alltså "bara" 41 minuter sen.
Bilden är från en station i Indien där några galningar sköt massor med folk här om dagen.
Dessa lever, men sover.
Jag fick ett mail från någon här i stan som ville att jag skulle komma och visa bilder i vår.
Nu hittar jag det inte och kan alltså inte svara på det, men jag kommer gärna om du som mailade råkar läsa min blogg.
Maila igen alltså så ser vi om det var bra datum.
Förlåt.
Snart börjar en ny vecka.

Master Class

Det finns något som heter Nordic Master Class. Vi snackade lite om det härom kvällen också. Ingen visste särskilt mycket.
Kalle var sur att han inte hade chansen ens.
- Men finns det ålderskrav sa vi.
Ingen visste. Det vi förstod var att vi andra också var chanslösa.
Ryktet säger att Lars Lindqvist, Casper Hedberg, Moa Karloberg och Linda Forsell är Sveriges bidrag och att det är Per Lindström, Hasse Persson och Lasse Fahlén som tar ut gruppen.
Men varför är det så hemligt, har någon koll på det?
Vad gäller och varför liksom, vem mer än dom får något ut av det, kan dom dela med sig på en bildbar eller något annat?
I Norge får man veta lite mer nu på tisdag. Kolla här.
Här får jag stryk av Bonny i squash. Men jag har större "överkropp" än honom, dessutom slog jag honom sist.
Röjder tog bilden och honom slog jag, låt oss kalla det LÄTT!

Söndag

Foto: Magnus Sundberg/GP
Det är tidig morgon i Skåne. Det är fortfarande mörkt ute.
Om jag hade varit i Göteborg hade jag gått på vernissage idag.
Min kompis Magnus Sundberg på GP publicerar idag ett reportage från Bangladesh/Indien i tidningen och på eftermiddagen har han vernissage med bilderna. Om du inte är i Göteborg du heller så ser du ett bildspel från Bangladesh här och ett från Indien här.
Magnus är en duktig man. Han är engagerad och tycker det är roligt med fotografi.
Alltid en stor inspiratör på många sätt. Vi sågs i New York för ett tag sen och åt middag. Mycket snack och god mat såklart. Han hade hyrt en fin våning en vecka. Bara en sån sak. Senast badade vi en sen natt i Tylösand efter en god ost på hans rum.
Jag ser också när jag surfar runt att Martin Gustafsson har gått om Gunnar Larsson som Malmös guldsimmare. Han tog sitt 33:e guld igår och jag vet att han kollar in min blogg ibland så jag passar på att säga Grattis direkt. Martin är också en flitig fotograf.
Klara Svensson tog brons i VM i boxning och hon är säkert arg för det medan jag ändå måste tycka att det är stort. Förra gången tog hon silver och står alltså fortfarande på pallen. Grattis Klara!
Se ett bildspel jag gjorde om henne här inför EM och ett här efter EM.

Varför då?

Igår var det som jag skrivit tidigare, bildnörderi här hemma till sent på natten.
Det är härligt på många sätt. Träffa glada vänner, äta gott och såklart "få" nörda ner ordentligt i bildens värld.
Se mycket bra bilder även om Daniel måste inse att han är duktig som fan och behöver inte be om ursäkt hela tiden.
Nej, Daniel. Kör hårt och skicka in!
När vi ändå var igång så kom vi också in på varför man gör vissa grejer.
Vad är det som säljer och vad gör det inte? Varför?
Många fotografer kanske gör grejer som "bara" är bildmässiga men som det inte riktigt finns någon historia kring.
Är det fel?
Blir man rik på det?
Nu har jag varit anställd i hela mitt liv så jag tänker inte så mycket på om grejen går att sälja eller inte.
Ofta söker jag glädjen bara. I fotografiet alltså.
Har jag roligt så räcker det.
Kommer det in så är det ju ännu bättre såklart. Ibland är det dessutom "insålt" innan jag åker, inte alltid.
Jag chansar. Men istället för att åka och fiska en helg så kanske jag väljer att åka till England och plåta "tough guy".
- Varför då?
- För att hitta glädjen.
Är det fel med det? Eller måste varje jobb som vi fotografer gör vara så politiskt korrekta?
Kan det rent utav vara så att det blir lite tråkigt om "alla" gör samma grej?
Går det att undvika när såkallade världshändelser händer?
Som jag skrev för ett tag sen så har Politiken varit i Yemen.
På Espens hemsida väntar en ny multimediagrej fårn Yemen. Jag vet av någon anledning att Paul Hansen varit där och du ser säkert ett mycket starkt reportage i DN snart.
Men det måste finnas utrymme för dom där "ickegrejerna" också.
I våras var jag i Grekland och plåtade folk som slänger mjöl på varandra.
- Är det viktigt?
- Är det en världshändelse?
- Hade jag roligt?
Det var hur roligt som helst och jag flög ner och stannade i två nätter.
Jag skrev det hela själv och jag hittade glädjen i berättandet.
Igen.
Jag ber inte om ursäkt för det, jag är glad för det.

Vår bransch är så liten och snacket går.
På något sätt så vet vi att Johan Bävmans bilder från Afrika blir bra.
Pauls Yemen bilder håller världsklass. Innan vi sett dom.
Snacket går och man undrar varför dom gjorde just dom där jobben?
Var det för att hitta glädjen, att berätta en nyhet eller något annat?
Sen inser man ju hur tung börda det på något sätt läggs på dom stackarna också.
Vi fastnar för något och så kör vi. Min kompis Tobbe i Umeå har ju slukats upp av hans jobb om Tatiana som opereras i Umeå.
Han hittar något mer där än att "bara knäppa några bilder".
Han är engagerad. Han kanske hellre skulle fiska en helg men han åker hellre till hennes säng på sjukhuset och kollar på "mama mia" på hennes DVD han sett till att hon fått av någon lokal handlare.
Respekt.
Alla brinner vi för olika grejer och det är inget fel med det.
Men brinner vi inte så är det ju inte roligt längre.
Oavsett vad det är.
Efter min semester i somras så behövde jag komma igång igen och gick på trav.
Jag hade roligt och hittade synen och tänket igen. Jag spelade dessutom bort någon hundring och gjorde det en ledig kväll.
Det har aldrig publicerats någonstans men det var en rolig kväll.
Och det var just därför jag gjorde det.
Men vilken förlustaffär så hade jag varit frilans så skulle det kanske gå under Katastrof men nu gör det ju inte det.

Inför Årets Bild då?
Ja, jag vet inte hur mycket man ska tänka "taktiskt" där.
Man måste nog vara medveten om att tävlingen är något annat än dagspressen.
Tyvärr för tävlingen ska ju spegla dagstidningvärlden.
Men gör den det? Jag tror jag ska sätta ihop ett reportage från Tough guv och Grekland.
Kanske något från Indien och någon singelbild här och där.
Sen får det mer än räcka. Men håller det hela vägen?
Är det viktigt?
Ja såklart, för mig är de det, annars kan jag ju skita i att betala och skicka in.
Men jag ser det inte som facit, får jag inget pris så åker jag ändå på det jag tycker är roligt.
Om och om igen...
För glädjen.
Har jag rätt?

VAB

Nu är det svårt att ta sig till och från Thailand också.
Nej, stäng ner resandet. Alla sitter där dom sitter.
Lagt kort ligger med andra ord. Ikväll kommer Kalle och då nördar vi ner oss ordentligt.
Torkelsson, Daniel och Emil kommer kanske också.
Röjder jobbar kväll liksom LeifÅ.
Bonny ska jaga djur i skogen.
Vi har ju haft några tidigare träffar hemma hos Bonny. Då är vi som sagt fler och det blir också mycket senare ute i hans studio på landet. Sist rundade vi av med disco sent på natten efter bad i varma tunnan.
Ja, hela den där baletten kan inte jag leva upp till här hemma men jag tror det blir topp ändå såklart.
Sushin är beställd.
Detta får man nog se som något annat än en traditionell bildkväll så att säga.
Även om jag är säker på att det kommer bjudas på en och annan pärla.
Jag har varit hemma med Vård Av Barn idag.
Det är ingen höjdare men det är heller inget man kan göra något åt.
Sömn och vatten är det bästa.
Till dig, vill jag bara önska en härlig helg.

Puckon!

Okej, det är inget nytt direkt, men va fan håller vi på med?
Vart är vi på väg?
Vem vinner och vem förlorar?
Jag känner mig som många lite maktlös, men vart ska det sluta?
Ska inte mina döttrar få resa som jag gjort, som jag gärna fortsätter med.
Ska några puckon få styra hela världen och vart vill dom komma?
Vad är det dom vill ha och vad är det inte.
Jag var som sagt i Bombay i våras och jag gillade staden.
Vill du se Gettys bilder från spektaklet och tragedin så kolla här.
Vill du ha bra koll så följ med här på ”India Times” hemsida.
När vi var där i våras så var det en fotograf från den tidningen som hjälpte oss och jag antar att hon nu är ute med sin lilla ryggsäck och fotografer död, blod och elände.
Nej, läser ni min blogg av någon anledning så säger jag bara:
- Lägg av!

Som Göran Segeholm redan berättat om SvD bildbehandling på nätet.
Jag tar också upp det, vart är vi på väg i vår lilla bransch?
Se bildbehandlingen här.

I morgon är det fredag om det nu kan vara någon tröst.
Jag hoppas att min vän Mikael och hans familj mår bra i Delhi.

Canon är tillbaka!

Torsdag och tillbaka på jobbet.
Enligt min kompis Peter Frennesson som jag faktiskt tror surfar mer än mig så har det beställts nya grejer till mig och honom.
Det ser bra ut.
Jag gillar mest knappen med paraplyt.
Den är bra på fotboll, när det regnar.

Lök på laxen

Man kan göra så mycket med bild och ljud.
Kolla in NY times grej om detta.
Burnett har nu lagt ut sina bilder från OS och du hittar dom här.
Det är lustigt det här med intresset för rörlig bild helt plötsligt.
Nu när Canon släppt en kamera/filmkamera så ska alla filma.
Det finns en ny film från Peking filmad med den, se den här.
Sen är det en kille som gjort en "parodi" på Vincenst första, se den här.
Annars är jag ledig från jobbet. Jag fixar med annat och umgås med min systerdotter och hon berättar att hennes syster (min guddotter) har ett mansidial.
Han ska vara simmare, vara svart och jobba som busschaufför.
Livet är lätt!
Själv drömmer jag mig tillbaka till Japan. Det här är sista lunchen i somras innan flyget lyfte till OS och Peking.
På fredag blir det sushi här hemma i goda vänners sällskap.

Skäggen bestämmer!

Det här är ifrån Helsingborgs pressrum.
Dom bjöd på läsk, det är inte vanligt.
Kexchoklad också men det behöver inte jag.
Nu stämplar jag ut vilket känns skönt.
Om du vill ha ett grymt tips så se fotografen Stephanie Sinclairs bilder från Afghanistan här.
Det är så starkt så man vill gråta.
Men gör det då.
Njut veckan annars.

Sea empress

Det är söndag och jag jobbar. Snart åker jag på hala gator till Helsingborg för innebandy.
1996 åkte jag till Wales för att det var en norsk båt som gått på grund och spillt ut massor med olja.
Jag flög till London i business class, hör och häpna. Reportern var redan där så honom skulle jag möta på plats.
Runt mig satt det fullt med kostymer och jag var den enda som inte hade det på mig.
Bredvid mig satt en man och jag såg på honom att han inte mådde bra. Halvvägs på resan fick han tag i spypåsen som han satt med länge utan att det hände något. Jag försökte se oberörd ut men jag sneglade hela tiden.
På den tiden åkte jag bara med ett par byxor, vilket jag aldrig gör mer.
Alltid ett par extra byxor ska med i bagaget. Jag vände mig lite in mot fönstret kanske mycket för att skydda byxorna.
Allt släppte för mannen och han lyckades nästan fylla påsen med maginnehåll.
Hans tidigare gröna färg var borta och han satt och vägde påsen i ena handen.
Jag tittade på honom. Han tittade på mig med den där lättnande blicken och så sa han:
- Vad varm den är och så log han.
Påsen försvann med flygvärdinnan och han var nöjd och jag med på något sätt.
I London gick jag ut med reportern som redan var där. Han kunde London och skulle visa mig en bra restaurang.
Vi åt och till första skålen så höjde vi våra glas, sa skål och så nickade han bara till och somnade.
Glaset var fortfarande kvar i luften men han satt och sov.
Jag lyckades trixa ur glaset ur hans hand och kollade mig runt och ställde ner det på bordet.
Ingen såg vad som hänt. Han snarkade lite lätt och jag åt vidare.
Sen piggnade han till och då var det som inget hänt. När han hade några tuggor kvar så hände det samma sak en gång till.
Pang, han sov med gaffeln halvvägs in i munnen.
Jag fick ner gaffeln och efter ett tag var han vaken igen.
På hotellet så ringde jag hem till redaktionen och frågade vad som var på gång.
- Han har narkolepsi, sa redaktionen.
När vi var färdiga med "båtjobbet" långt ute på den västra sidan av Wales ringde redaktionen och tyckte vi skulle försöka göra något mer från Wales.
Vi körde runt i vår lilla Ford vi hade hyrt med ratten på fel sida och letade jobb kan man säga.
Reportern sov med kartan i handen i framsätet.
Jag hoppade ur och smällde med dörren, snackade med fåraherdar och försökte hitta något kul.
Vi passerade en slalombacke som var insåpad och jag tog bilder.
Ingen snö alltså utan såpa.
Reportern sov i bilen hela tiden.
Efter 4 timmar kom vi tillbaka till hotellet och jag parkerade bilen, då vaknade han.
- Satan vad vackert det är här i Wales, sa han.
- Mmm, sa jag.
- Men nu skulle åtminstone jag behöva en tupplur, sa han.
Så fick det bli och senare på eftermiddagen gick vi på Rugby som är Wales nationalsport.
Jag tittade upp på hejarklacken mitt under spelets gång och där stod han, intryckt bland skrikande supportrar.
Och sov.


Patrick Zachmann har varit inne på "dåliga" ställen och fotograferat. Men inte bara där utan lite här och där.
Ta dig en titt här.
Vackra bilder, eller hur?

Unfold

För några år sen hade vi en sommarvikarie här på tidningen som heter Johan Berglund.
Han blev senare Årets Fotograf och tog även Årets Bild.
Nu har han startat ett bildjornalistiskt magasin. Inga annonser, det är gratis och bara bilder.
Okej, lite, lite text också men det är tjockt papper och mycket bra.
Gå in på hemsidan och klicka dig fram till distribution och kolla vart du kan hitta ditt ex.
Eller pröjsa in 299 kr för 6 nummer och få hem dom i lådan.
Det ska jag göra. Det är även den tidningen som håller i den nya tävlingen med 150000 kr i prispengar.
Näst störst i Sverige om man ser till prispengarna med andra ord.
Hur känns det Scanpix?
Bra jobbat Johan och Lycka till som bara den!
Nu tar jag åtminstone lördag.

Vad ska bort?

Redigeringen av ett bildmaterial kanske är det svåraste och det roligaste i vårt yrke.
Jag håller på med filminspelningen som jag var på i Stockholm för någon vecka sen.
Den här går bort såklart.
Jag fick ett mail om detta.
Det är ett gäng fotografer som samlas under samma tak. Kolla runt lite får du se vad du tycker.
Bill Gates är i Sverige. Aftonbladet har ett bildextra från hans spritparty.
Vilket ord.
Sist jag var på party utan sprit så har jag för mig att det var på Domus i Västerås och jag drack Zingo och åt chokladbollar.
Även om nervositeten var stor så fumlade jag mig upp till en tryckare innan allt stängde vid 22:00.
Spritparty...nej jag vet inte. Kom igen.
Vad är inte det liksom så rätt är det ju men det finns något nedlåtande i ordet.
Jag har också varit på några sommarpartyn med personalen från tidningen och jag tror Bill gick hem i Göteborgsnatten betydligt rakare en nattcheferna på den där tidningen.
Jonas ringer från Gällivare. Han springer runt i snön där uppe och plåtar skidor och vi skrattar åt ett gammalt bråk med funktionärerna på OS i Turin när svenskorna tog guld i curling.
Jag har det som ljudfil också, hahaha

Pissväderspolska

Foto: Roger Brinck/ Sydsvenskan
Jag hackar mig fram med min isyxa och uppe på toppen viner snön.
Himlen är blå men färgas nästan vit av snön som blåser av berget.
Det är rätt kallt men inte så jättefarligt.
Väl uppe på toppen så är utsikten magnefik.
Everest.
Mäktigt.
Jag står kvar länge, länge. Ingen har varit på toppen så länge som mig någon gång.
Jag tar av mig syrgasen och känner hur svårt det är att andas.
Kväver mig.
Tar fram min dator och skickar några mail från toppen av Tellus.
Sen går jag ner. Jag går hela vägen ner till byn. Passerar några läger på vägen men jag vill ner och jag bara går och går.
När jag kommer ner så väntar Michael Parkinson i en uppbyggd TV-studio.
Han vill ställa några frågor och när jag kommer in i studion med mina stegjärn så river jag upp golvet och ramlar.
- Pappa, är du vaken, säger min dotter från sängkanten och lördagen och verkligheten är här.
Jag vaknar och klockan är bara 05:20. Snön ligger som en äcklig, jobbig hinna över Skåne.
Det är halt såklart. Plåtar årets första julmarknad.
Den ser ut som förra årets. Nu sitter jag och myser med Spotify på jobbet.
Snart ska jag ut igen.

Wow, "jag" fick också ett pris idag.

Mitt reportage från Tough guy har tydligen fått pris i en europeisk tävling.
Det är Jenny Rydqvist som ligger bakom lay-outen.
Det blir alltid bra när hon jobbar.
Tack Jenny.

Vi gjorde det!

Ha!
Sydsvenskan kammar hem priser i stora journalistpriset.
Otroligt roligt. Karen och jag har jobbat en del ihop. Bland annat så gjorde vi OS i Aten tillsammans.
Hon är mer än skärpt kan jag lova, ett fullblodsproffs i alla lägen.
Jag blir så glad för deras och vår skull, för oss som jobbar med dom.
Men som vi brukar säga här.
"det är lite så vi jobbar här på sydsvenskan"
Grattis Karen, grattis Johan, grattis Jens.

No line on the horisont

LA times har varit i slummen i Bombay.
Jag var där i våras som du ser här uppe. Kolla in deras bilder från det hela här.
En annan story dom kör hittar du här.
Idag har varit en vanlig dag på kontoret kan man säga. Inget speciellt att rapportera.
Jag lovar. Jo, just ja.
Jag fick några goa botlegs av Brunte. Annars sägs det att U2,s nya skiva ska heta som "min" rubrik i detta inlägget.
Men detta kanske kan muntra upp, lite kul ändå.

Kungarna från Broadway

Det känns som det var länge sen jag la in en dagsfärsk egen bild.
Den här på Rasmus är tagen för bara någon timma sen.
Jag får ett mail från min kompis Kalle, han har fått in sina bilder på VU.
Åhh så roligt för honom, Grattis kompis.
Nästa vecka kommer han och hälsar på här och då nördar vi ner oss ordentligt.
Sushi, vin och med varsin dator i knät. Dessutom dyker nog Daniel upp också.
Se Kalles bilder här.
Vi brukar ju ses hemma hos Bonny ett gäng men det ser svårt ut att få till det den här gången tyvärr.
Eller så blir det senare, vi jobbar på det. Det brukar ge mer inspiration än man kan ta hand om nämligen och är det nåt man behöver nu så är det just det.
Inspiration.

Att vara nöjd med sin lott är att dö en smula.

Jaha, ännu en tävling som kommit till Sverige.
Hur mycket ska det finnas undrar jag. Jag är rädd att den lilla "status" som finns i priser suddas ut lite när det blir för mycket och i det långa loppet så drar ju det ner hela bildjournalistiken.
Jag hoppas att jag har fel.
Läser det på min kamrat Daniels sida, han som aldrig skulle ha en blogg.
- Det är inte min grej, sa han.
Förr.
Jag har ledig dag idag och var nere på dagis där det var fotografering.
En man med roliga färger på sina kläder och en lustig hatt försökte få liv i dom där morgontrötta barnen.
Barnen bar nyköpta kläder och hade tvättat sina hår och i fönstret stod mammorna som klasar och blickade in och på något sätt hejade på sina barn.
- Hej kollega, tänkte jag för mig själv.
Vilket jobb han gör och vad många irritationsmöjligheter.
Ja, ja.
Just nu är det Somalia och Yemen som gäller om jag fattar allt rätt.
Politiken har varit där och du ser ett bildspel från det här.
Tyvärr får jag inte upp de sista 5 sekundrarna så jag vet inte vem som plåtat.
Jag har börjat läsa "byt namn! och andra sätta att lyckas som journalist" som Anders Rydell och Klas Ekman skrivit.
Den är rolig tycker jag. Jag ser att min gamle lumparkompis Jonas Cramby har gjort lay-outen.
I ett kapitel så liknar dom redaktionen med den afrikanska savannen.
Elefanten är chefen, lejonet är den där redaktionskungen ni vet. Gasellen är nyhetsjägaren och giraffen jobbar på kulturredaktionen.
Vad vi fotografer är?
Babianer.
Fotografen, alltid obekymrad och har dessutom aldrig riktigt en aning om vart han/hon är på väg. Medan gasellen stressar ihjäl sig sitter fotografen och pratar snus, sex och semester. Saknar tidsuppfattning och intellekt.

Jo, jo.

Bilden nedan är på Zera som jag gjorde ett jobb om för några år sedan. Hon är hund och fick pris som bästa narkotikahund i Sverige. Hon hittade knark för 40 miljoner har jag för mig.
Bilden längst upp är från ett bröllop i Sarajevo som inte alls blev som jag trott men när vi stod där var det bara att fortsätta så att säga.

Bildspelstips

Foto: Mike Terry/Desert news.
Kolla in Mikes bildspel om en pojke från Rumänien som är svårt brännskadad.
Tänk att jobba för desert news, hur känns det liksom?
Lite öken kanske.
Det är bra i alla fall.
Ja just det, du ser det här.
Har du tid kan du kolla in det här också.

Spott!

Okej, jag har också fattat grejen med spotify nu.
Gör det du också.

Tio, nio, åtta, sju

Mig har dom slängt ut till Lund idag. Vi har en redaktion här också såklart.
Jag hittar dåligt här och det är en ständig kamp mellan Lund och Malmö kan man säga och jag står på malmöiternas sida i den kampen.
Nu är jag här i alla fall. Det är lugnt som bara den. Jag hinner med annat.
På lunchen smiter jag in på Lunds konsthall där ”tio fotografer” har utställning.
Mycket bra tycker jag, har du vägarna förbi så ser du till att gå in och titta.
Om någon vecka så har vi i PFK glöggkväll på galleri format i Malmö.
PFK södras mest prisade fotograf Torbjörn Andersson visar och berättar hur man sätter ihop den ultimata kollektionen inför Årets Bild.
Samma kväll så kommer medlemmarnas bilder rulla på en vägg.
Det börjar komma in bilder och jag tror det blir bra.
Det finns så otroligt mycket bra.
Jag ser fram emot prisutdelningen i slutet av februari. Jag tror aldrig jag sett så mycket bra någon gång förut. Själv så visar jag nog den här bilden från Grekland i våras, har du inte sett bildspelet så kan du ju göra det här.
Annars händer det inte mycket just nu.
Det regnar och är grått och jag frågar Per som sitter här bredvid mig i Lund hur han mår:
- Sådär, säger han. Jag har ingen ork. Ingen lust heller för den delen.
Nej, det är nog lite så det känns.

Tisdagen den 18 november

Foto: Pavel Koubek/NA
Ny vecka är det. Nu igen.
Kolla in Pavels nya bildspel här.
Han är duktig den där Pavel.
Jag får ett härligt mail från Mikael Johansson på Barometern.
Han var med på kursen i Kalmar. Han är redan igång och han skriver att han har fått en kick.
Åhh så härligt.
Se hans bildspel här.

Foto: Mikael Johansson/Barometern

-Tagning!

Långt ute på Dalarö i Stockholm står det tre stora filmlampor och förändrar den tråkiga dagen till dagsljus.
Hela dagen lyser det upp trots att det emellanåt regnar fint ner från den grå himlen.
Inne i lagården spelas det in film och det luktar inget vidare kan jag lova.
Det är trångt som bara den, kallt och geggigt.
Ingen vidare lyxtillvaro och vi hängde där från tidig morgon.
Filminspelningar är spännande tycker jag. Så mycket folk där varje individ tycks ha något att göra och efter mycket strul och annat är det helt plötsligt dags.
- Tystnad.
- Kamera.
-Tagning.
- Varsågoda.
Och så blir det tyst som bara den och så gör skådisarna sitt och så säger någon helt plötsligt:
- Tack.
Sen gör man klart för något nytt och under vår tid i filmljuset så spelades det kanske in 40-50 sekunder.
Mycket jobb.
Alla vill åt samma håll och det blir en skön stämning i en sån där grupp.
Trots att alla fryser som bara den och går runt i olika jackor med olika svenska filmtitlar på.
Nu är jag hemma igen och sitter och jobbar med bilderna hemma.
Det är lugnare här och så åker jag upp till jobbet i eftermiddag.
Vi har ju möte och allt.
Annars önskar jag bara en god helg till er alla.

Restaurangen prinsen

Huvudstaden är sig lik på många sätt.
Det luktar inte men man vet att det finns där ändå.
Jag har precis suttit av en arbetsdag.
Inga bilder direkt men jag känner mig full av inspiration.
För vad då undrar du?
För livet säger jag.
Tankar, diskussioner, maten och allt där goda som livet för med sig.
Vart vill man komma, vart vill man gå?
Vi hänger med en skådespelerska. Hon ger så mycket av sig själv.
Snacket, tankarna och alla skratten.
Efter allt, hon hade en lång dag jag lovar. 11 timmars jobb och sen oss på en liten restaurang.
Vi började med rå Kobe-biff och sen en räksallad.
Den var värd sitt pris.
Jag somnar gott ikväll.
Man kan nog säga att det börjar för mig imorgon men jag är redan mitt uppe i det tror jag.
Jag fick nya planer. Alltid något.
Yes please!

Leffe

Jag får ett mail från Leffe.
Han är mer än skön.
Han skriver att han gillar mest röda traktorer.
De är det rätta traktortänket.
Typ.

Sturup är så gult så gult

Sitter på Sturup och är på väg upp till människobyn.
Det brukar lukta piss där men i nuläget tror jag faktiskt att kylan dämpar den där annars svidande lukten från gatorna.
Jobb, jobb och jobb väntar.
Jag hade velat träffa Jonas&Jessica eller Linus&Anna eller Håkan&Ulf.
Eller Kalle. Eller...
Men nu blir det hårt jobb istället.
Så får det bli.
Jag bläddrar i S och ser Henrik Brunnsgårds bilder från Siena.
Fina. Gå och köp du också.
Han var praktikant hos oss på Sydsvenskan förut men nu står han mer på egna ben.
Den där galoppen har alltid funnits med på min "lista".
Jag får ett mail från en kompis i NY, Jonas heter han.
Han tipsar om en film som Burnett har gjort, du ser den här.
Där kan man kanske hitta ännu mer så det återkommer jag med.

Sydsvenskan traktor klubb

Foto: Knut Egil Wang
På Sydsvenskan finns det en traktorklubb.
Nej, jag vet inte varför men det är några fotografer som är med i den.
En är president och jag blev så glad för jag tänkte att detta är den ultimata presenten till min kamrat Leif Å som nu är i Tyskland.
En fotobok om traktorer. Jag tror inte det kan bli bättre.
För honom.
Men vart kan jag köpa den?
Kolla här.
Vi hade en bildchef förr som nu klättrat i dom så kallade graderna här på tidningen som också är med.
Han tog av vår budget och tryckte upp t-shirts där det står: "sydsvenskans traktor klubb"
Vi har kul här.
Det är lite så vi jobbar på Sydsvenskan.
Leffe kommer både bli glad och arg tror jag. Det kanske är en hemlig dröm han själv har.
Se Knuts hemsida här.

San Jose

För att inte tala om San Jose Mercury News.
Jag tror jag tipsat om dom förut men gör det igen.
Kolla här.
Ta dig tid och titta på alla dessa kapitel, det är så bra.

Washington

Dom är duktiga på multimedia på Washington post.
Kolla deras senaste här.

Jaha, då var det måndag igen...

Ny vecka och jag jobbar kväll även om det inte blir många kvällar.
Stockholm väntar också.
Full fart.
Idag var jag och såg world press photo med Emil&Emma.
Det var trevligt om än lite, lite stressigt kanske.
Bilderna blir bättre på väggen tycker jag.
Följer du med på danskarnas Fag-festival?
David Guttenfelder var också i Chicago när det hände grejer där.
Se lite bilder här.
Bilden är från Paris och tagen 2003 strax utanför mitt hotell under VM i friidrott.
Ikväll är det handboll.

Fars dag

Idag firar vi fars dag.
Jag hängde med en pappa här i stan i några timmar.
Det blev ett bildsel. Inget speciellt men du ser det genom ett klick på bilden på min hemsida.

Hann inte

Jag hann inte önska alla en fröjdefull helg.
Idag fyller LinusM år så jag får passa på att säga
grattis till honom också.
Grattis.

Tobbe

Foto: Torbjörn Jakobsson/VK
Nu har min kompis Tobbe lagt ut ett bildspel.
Du måste se det här.
Ännu en film från 5D,n som du kan se här.
Med pålagt ljud.

Åsa

Foto: Åsa Sjöström/ Sydsvenskan
Min kollega och kamrat Åsa Sjöström ställer ut på galleri kontrast i Stockholm.
Kolla själva.

What the duck!

Jag vet att jag tipsat om honom förut men kolla gärna in igen här.
Vill du se det mer som filmstrippar så går du hit, det finns några till höger att gå igenom.
Kul-kul.

Death row

Shit! Jag tar tillbaka allt.
Nu har Magnum slagit på den stora trumman.
Luta dig tillbaka, klicka in dig här och tryck på full screen.
9 minuter av ditt liv.

En man, en bassäng, allt i Shanghai

Vissa dagar känner jag mig som den här killen.
Tre personer som bara står och väntar på en.
- Men hoppa då!
Idag var det möte, Lund och Malmö samtidigt. Man blir splittrad och irriterad.
Tråkigt helt enkelt.
Gnällig.
Kolla min hemsida, jag har bytt bild där till en kille jag gillar.
Annars är det en period då jag åtminstone inte spottar ur mig grejer direkt.
Lite snabbjobb bara. Ett knäpp här och ett knäpp där.
Ja, ja vardag helt enkelt, inget att gnälla över.
Är det någon mer än jag som är trött på Obama bilder?
Även om jag såg en duktigt snygg bild i DN idag.
Och så Wennmans såklart. Jag fick ett samtal idag från hans arbetsgivare och i januari är det jag som pallrar mig upp dit för att snacka bildspel med dom.
I februari ska jag till Norrlandsdagarna i Skellefteå.
Okej, det kanske händer lite ändå.

Wennman igen

Foto: Magnus Wennman/ Aftonbladet
Kolla in Magnus nya bildspel från USA.
Så snygga bilder.
Svartvitt regerar.

Robban

Foto: Robert Henriksson/ UNT
Robban är en duktig jävel. Han har hängt med ett dansband på kryssning.
Se hans bildspel här.
Pluspoäng till ljudet.

Ny vecka

Måndag igen. Jag sitter på jobbet och jag mailar med Åsa som visade mig förut hur man beskär en bild i samma skala som orginalet. Jag lär mig grejer som jag glömmer och jag lär om mig så att säga.
Jag hittar en film om Salgado på youtube.
Även en radiointervju med Magnumfotografen Christopher Anderson.
Det finns mycket där om man söker runt och även om man liksom scannat av allt så kommer det nytt hela tiden.
Ett avsnitt här och Koudelka och även ett andra här.
Bilden där uppe är från Srebrenica. Några män skulle återskapa sitt gamla hus som när jag var där var helt förstört.
Med sina bara händer bar dom bort varenda liten stenbit runt rasmassorna.
Svetten lackade och då och då satt dom sig ner och vilade. Snackade lite och bara njöt i solen.
Vi bodde inne på det enda hotellet i byn och hela stället var förstört.
Här nere filmar jag lite i hamnen i Dublin. Claesson ville se en bild på mig när jag hade skägg vilket jag hade under någon månad innan det rakades bort på en grekisk ö.
Jobba på!