Pissväderspolska

Foto: Roger Brinck/ Sydsvenskan
Jag hackar mig fram med min isyxa och uppe på toppen viner snön.
Himlen är blå men färgas nästan vit av snön som blåser av berget.
Det är rätt kallt men inte så jättefarligt.
Väl uppe på toppen så är utsikten magnefik.
Everest.
Mäktigt.
Jag står kvar länge, länge. Ingen har varit på toppen så länge som mig någon gång.
Jag tar av mig syrgasen och känner hur svårt det är att andas.
Kväver mig.
Tar fram min dator och skickar några mail från toppen av Tellus.
Sen går jag ner. Jag går hela vägen ner till byn. Passerar några läger på vägen men jag vill ner och jag bara går och går.
När jag kommer ner så väntar Michael Parkinson i en uppbyggd TV-studio.
Han vill ställa några frågor och när jag kommer in i studion med mina stegjärn så river jag upp golvet och ramlar.
- Pappa, är du vaken, säger min dotter från sängkanten och lördagen och verkligheten är här.
Jag vaknar och klockan är bara 05:20. Snön ligger som en äcklig, jobbig hinna över Skåne.
Det är halt såklart. Plåtar årets första julmarknad.
Den ser ut som förra årets. Nu sitter jag och myser med Spotify på jobbet.
Snart ska jag ut igen.