Det är söndag och jag jobbar. Snart åker jag på hala gator till Helsingborg för innebandy.
1996 åkte jag till Wales för att det var en norsk båt som gått på grund och spillt ut massor med olja.
Jag flög till London i business class, hör och häpna. Reportern var redan där så honom skulle jag möta på plats.
Runt mig satt det fullt med kostymer och jag var den enda som inte hade det på mig.
Bredvid mig satt en man och jag såg på honom att han inte mådde bra. Halvvägs på resan fick han tag i spypåsen som han satt med länge utan att det hände något. Jag försökte se oberörd ut men jag sneglade hela tiden.
På den tiden åkte jag bara med ett par byxor, vilket jag aldrig gör mer.
Alltid ett par extra byxor ska med i bagaget. Jag vände mig lite in mot fönstret kanske mycket för att skydda byxorna.
Allt släppte för mannen och han lyckades nästan fylla påsen med maginnehåll.
Hans tidigare gröna färg var borta och han satt och vägde påsen i ena handen.
Jag tittade på honom. Han tittade på mig med den där lättnande blicken och så sa han:
- Vad varm den är och så log han.
Påsen försvann med flygvärdinnan och han var nöjd och jag med på något sätt.
I London gick jag ut med reportern som redan var där. Han kunde London och skulle visa mig en bra restaurang.
Vi åt och till första skålen så höjde vi våra glas, sa skål och så nickade han bara till och somnade.
Glaset var fortfarande kvar i luften men han satt och sov.
Jag lyckades trixa ur glaset ur hans hand och kollade mig runt och ställde ner det på bordet.
Ingen såg vad som hänt. Han snarkade lite lätt och jag åt vidare.
Sen piggnade han till och då var det som inget hänt. När han hade några tuggor kvar så hände det samma sak en gång till.
Pang, han sov med gaffeln halvvägs in i munnen.
Jag fick ner gaffeln och efter ett tag var han vaken igen.
På hotellet så ringde jag hem till redaktionen och frågade vad som var på gång.
- Han har narkolepsi, sa redaktionen.
När vi var färdiga med "båtjobbet" långt ute på den västra sidan av Wales ringde redaktionen och tyckte vi skulle försöka göra något mer från Wales.
Vi körde runt i vår lilla Ford vi hade hyrt med ratten på fel sida och letade jobb kan man säga.
Reportern sov med kartan i handen i framsätet.
Jag hoppade ur och smällde med dörren, snackade med fåraherdar och försökte hitta något kul.
Vi passerade en slalombacke som var insåpad och jag tog bilder.
Ingen snö alltså utan såpa.
Reportern sov i bilen hela tiden.
Efter 4 timmar kom vi tillbaka till hotellet och jag parkerade bilen, då vaknade han.
- Satan vad vackert det är här i Wales, sa han.
- Mmm, sa jag.
- Men nu skulle åtminstone jag behöva en tupplur, sa han.
Så fick det bli och senare på eftermiddagen gick vi på Rugby som är Wales nationalsport.
Jag tittade upp på hejarklacken mitt under spelets gång och där stod han, intryckt bland skrikande supportrar.
Och sov.
Patrick Zachmann har varit inne på "dåliga" ställen och fotograferat. Men inte bara där utan lite här och där.
Ta dig en titt här.
Vackra bilder, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar