PF-dagarna 5

 Foto: Jonas Bendiksen/Magnum

Dag 2 började med Magnum fotografen Jonas Bendiksen från Norge.
Det här kan ha varit höjdpunkten på hela tiden. Otroligt duktig kille.
Stilig och sympatisk känns han också.
Vi börjar från början.

Han drog till Ryssland för att göra sitt första stora projekt. Han plåtade på diafilm och han fick senare uppdrag av National Geographics.
Han gjorde en bok som heter Satellites.
Han gjorde en om slummen i världen som heter the places we live.

Köp dom!

Han hade en stor utställning med slummen. Han träffade människor i deras hus (ruckel) och tig bilder på varje vägg och kunde på utställningen bygga upp de små rummen som alla han träffade var stolta över.
Dom snackade gärna inredning med honom.

                                                                                                          Foto: Jonas Bendiksen/Magnum

Jonas reste runt i världen på sina egan projekt och rätt som det var kärade han ner sig i en norsk  läkare som bor i norra Norge.

Han ville flytta dit och gick in på den lilla tidningen "Bladet Vesterålen" med en upplaga på 8000 ex och frågade om han fick jobba där.

Det fick han och hans första uppdrag var att det asfalterades utanför redaktionen.

Jonas fick panik.

Nästa jobb var ett möte på kommunhuset och han plåtade på, så som han alltid gjort.
Han hade fram till detta aldrig jobbat på en redaktion.
När han stod och plåtade några kaffekoppar på ett bord i snyggt ljus kom reportern springandes.
- Du missar det Jonas, du missar det!
Några i kommunhuset skulle få blommor och Jonas tog en bild.
Med tiden har tidningen förändrats och han visade några riktigt snygga sidor/uppslag dom gjort med hans bildreportage.

"Jag har en enorm respekt för dom som gör detta varje dag och jag har lärt mig massor på tiden jag varit på tidningen" säger Jonas Bendiksen.

Han berättar också att han lärt sig att det gäller att göra det bästa av varje situation.
" Nu är jag här, vad kan jag göra åt det" och inte tänka att jag skulle vilja åka dit och dit...

Han rundar av sitt föredrag med att berätta att han gillar verkligen att sitta vid datorn och lyssna på musik.
Han älskar musik.
Inte Blues.
"No blues in my hus" säger han.
Men han slukar allt. Han frågar danskarna hur det kommer sig hur Sverige kan göra musik?
Finland, Norge och Island också, han lyssnar mycket på det.
Men Danmark då?
Hur kommer det sig att ni gör riktigt bra film, de bästa TV-serierna och bra litteratur men musiken existerar inte.
Det blir tyst i lokalen.