lördag 18 juni 2016

60 % vill sluta på Sydsvenskan


Hjälp!
Vad är det som händer med min gamla trogne arbetsgivare Sydsvenskan?
Jag läser om en undersökning i Journalisten om läget just nu, du läser om den här.
60% funderar på att lämna Sydsvenskan, 17 % har redan gjort något aktivt för att göra det.
Förr, när jag började så hette (vi) Sydsvenska Dagbladet Snällposten.
Snällposten var en äldre tidning som köpts upp och namnet skulle finnas kvar i namnet.
För oss som jobbade där, eller för de som kom ner på ett sommarvikariat var det ett begrepp för hur det var att jobba på Sydsvenskan.
Det var en snäll redaktion och miljön var grym på den där arbetsplatsen.
När jag var bildchef mellan 2009-2011 blev vi också utsedda till Årets Dagstidning.
Men va fan hände?
Nu vill mer eller mindre alla sluta på tidningen.
Sjukt.
Jag har tack och lov ett kontrakt med min gamla arbetsgivare kvar så jag jobbar fortfarande lite åt dem. 
Det är jag väldigt glad för.

Mycket av mitt arbetsliv formades just på den där tidningen.
När jag kom ner till Malmö och stegade in på redaktionen så fanns det många idoler och stjärnor som passerat de där framkallningsskålarna på Krusegatan.
En av dem var Per-Anders Jörgensen.
Han hade blivit Årets Fotograf 1988.
Per-Anders jobbade inte kvar när jag kom, men jag har fått massor med nya idoler och vänner under min tid som fotograf/bildchef på Sydsvenskan, där jag la 23 år av mitt liv och jobbar vidare som frilans för även idag.
Leif Å Andersson är en annan idol.
Han fyllde 70 år i maj och nu i veckan tog vi med oss honom ut på middag.
Ja, du ser en mobilbild längst ner i det här inlägget.
Han var biträdande bildchef när jag skrev på min anställning och vi satt uppe på personalredaktörens kontor på 6:e våningen.
Senare, mycket senare fick jag chansen att anställa Kalle Melander.
Det var verkligen en idol sedan jag började fotografera, när han var på Aftonbladet, men det har jag skrivit om tidigare.
Han flög också ner från Gotland för att vara med på middagen.
Jag blir alltid så glad av att hinna snacka ikapp med honom. Livet, fotografi och allt.
Jag är så tacksam för det.
Peter Frennesson, en av mina bästa vänner från Sydsvenskan dök också upp såklart.
Vi lärde snabbt känna varandra och han blev också en stor förebild för mig, vilket han fortfarande är. 
Jag imponerades tidigt av hans blick och säkerhet, men var (och är) mer bekymrad över hans negativhållning.
Ordningen där snackar vi inte så mycket om.
Det blev en fin kväll, även om vinet gjorde sitt och allt sånt.
Men stort tack vänner, och stort grattis till bästa Leif Å Andersson!

--------------

Veckan har rusat fram annars och med några nya projekt i väskan går vi mer och mer mot sommar.
Jag ska in och försöka bli av med några grejer på kontoret idag.
Full fart alltså.

Bilden överst är från Makedonien som jag var i förra veckan. Det jobbet håller vi nu på att sälja in.

Dagens Nyheter har en stor bild på Erik Johansson på ettan men skriver "Zlatan Ibrahimovic deppar efter förlusten".
Pinsamt.
Jag blir vän med en annan idol, Björn Larsson Ask på Facebook. Även han från Västerås.

p.s Jag satte upp 25 mil innan midsommar som målsättning. Jag har 5 kvar och det borde gå tycker jag. 
Jag får sätta fart nu på slutet.



Per-Anders Jörgensen och Leif Å Andersson kollar in Leffes möbelsnickerier.

3 kommentarer:

Gustav Gatu sa...

Jag tror inte att det är så illa att 60 procent vill lämna Sydsvenskan, än mindre att "mer eller mindre alla" vill göra det. Det är hur som helst inte det fackklubben frågade i enkäten. Kanske uppfattade några svarande frågan som du gjort men jag och flera med mig tolkar "funderar på att lämna tidningen" som "överväger" eller "öppnar för möjligheten" - inte som "vill". Om de flesta läst frågan som jag gjort är det tvärtom anmärkningsvärt att så få svarat ja, tycker jag.

Bra och tidigare extremt trygga arbetsplatser som Sydsvenskan tjänar på att medarbetare då och då frågar sig "Vill jag jobba kvar här? Vad kan jag göra annars?" Det gör de som ställer sig den frågan också. Historiskt sett har det kanske rentav varit för lite sådant.

Själv räddades jag förmodligen kvar på tidningen för 6-7 år sedan (det första varslet, när folk fick lämna enligt turordning och bland andra Johan Bävman fick gå) tack vare att kollegor som varit anställda längre än mig inte bara funderat på att lämna tidningen utan agerat för att kunna lämna tidningen, sedan agerat för att lämna tidningen och slutligen lämnat tidningen med avgångsvederlag. I samband med det poängterade jag mer än en gång självklarheten i att "långanställda" inte ska känna att de bör säga upp sig för att nyanställda ska få stanna. Men om inte alla vi kollegor ägnade minst en gnutta tankekraft åt möjligheten att lämna Sydsvenskan med avgångserbjudande, när så många toppenmedarbetare varslades och sedan tvingades gå, då är det min tur att skriva "Sjukt." på egen rad.

Lars D sa...

Såklart!
Jag tror det var ovant för Sydsvenskan bara, ovant för mig.
Siffran kändes hög.
Oavsett om det handlar om "funderat", "vill" eller "överväger" så tror jag inte det var förut på gott eller ont.
Då var valmöjligheterna oändliga nämligen och få slutade ändå. Idag kanske 60 % vill göra något annat, trots valmöjligheterna.
Sjukt i meningen bra eller dåligt? det används idag av kidsen som både och.
Jag gillar det egentligen inte, men använde det här, som ett ord på egen rad för att förstärka en trolig förändring.
Till en siffra som de flesta som läste Journalisten troligen förvånades över.
Keep it up!
/LarsD

Anonym sa...

Verkar vara viktigt att påpeka för alla att de som svarat på enkäten har tyckt fel.

Åsiktsfrihet , finns det kvar på Sydsvenskan?

/ Jan Åkerlund

Om mig

Malmö, Skåne, Sweden