Beltane

Idag publiceras mitt reportage från Edinburgh i Söndagsdelen.
Jag var ju där på eldfestival och jag vet, jag var på annan festival för ett år sedan men jag ska inte hamna i det träsket, jag lovar.
Det var roligt. Jag flög iväg på torsdagseftermiddagen och på kvällen var festivalen.
Hela grejen var svår som bara den. Jag var laddad och hade förberett mig på allt, trots min ringrostighet.
När jag parkerade bilen och skulle packa på mig alla grejer hade jag glömt mitt Domke bälte på rummet.
Jag beslutade att det var på tok för långt att åka hem och hämta.
Vandrade upp tidigt på kullen för att få ett försprång, kolla hur det såg ut och förbereda.
Hamburgarhusvagnen hade precis kommit igång och det är bra att vara mätt tänkte jag.
Köpte en burgare och en cola och ni vet, modell engelsk. Lök och majonäs...
Solen gick fint ner över Edinburgh och jag mumsade i mig.
Förste fotografen som kom var dansk och heter Tine Harden.
- Hej, sa vi till varandra.
Sen kom presschefen och skulle förvirrat försöka förklara vad detta var.
Både jag och Tine fick lite onda aningar.
I doften av mycket marijuana drog det hela igång och det var inte fixat för pressen och det är klart, man kan fråga sig varför det skulle vara det?
Det var bara att följa med tåget som uppträdde men det var just som att stå framför stora scenen på Roskilefestivalen.
Det var svårt och under en show var jag så intryckt att jag inte fick upp mina kameror ens.
Något frustrerande kan man lätt säga.
Svårt helt enkelt.
Exponeringstiderna var inte att leka med heller. Den snabbaste bilden jag tog låg på 1/4 sekund om jag minns helt rätt.
Kolla min hemsida så ser du mer.
Eller så går du direkt på bildspelet här.
Min förra festival jag var på, var Galaxidi i Grekland och du ser bildspel här.
Jag gillar att göra snabba nedslag.
Flög dit på torsdagen och jobbade torsdag kväll/natt och så hem nästa morgon.
Nu åkte jag vidare till Amsterdam men hade lika gärna kunnat åka hem.
Flygbiljett, 2400 kr. Hotell 800 kr och hyrbil för 600 kr.
Summan för detta 3800 kr alltså.
På samma hotell som mig bodde franska U21 landslaget i rugby.
I Frankrike tar man i hand när man träffas och hälsar ordentligt.
Det var ett evigt hälsande till bacon och ägg.
För varje spelare som kom ner så skulle det hälsas.
Gulligt på något sätt.