Tommy Söderlund 2

Foto: Tommy Söderlund

Du såg säkert mitt inlägg om Tommy Söderlund som jag skrev, annars gör du det här.

Tommy själv har svarat mig och jag tycker det får gå in som ett eget inlägg i bloggen.
Såhär skriver alltså Tommy som svar till mitt inlägg.

-----------

Tack för en fin kväll hos Kalle, där blev jag sedd, bland själsfränder från väst.

Idag känns det ensamt, det är vemodigt att läsa ditt inlägg Lars.

För mig har alltid fotografin fungerat som identitetsskapande verksamhet, även privat. Kameran som en vän. 

Jag är så trygg med den och vår kompetens att förmedla berättelser tillsammans. 

Den relationen finns kvar, men förhållandet med GT är som du skriver avslutat.

I denna anställningsform i alla fall.

Skilsmässan ska ännu läka märker jag , tiden hann ifatt mig nu.

Jag önskar att vi fokuserar på lösningar, ser dem som visar på bra exempel.

Där finns Du Lars, Kalle Melander på Horisont, Elin Berge, Åsa Sjöström, Tomas Wågström, Anders Petersen,  Beatrice Lundborg, och många många  fler.

Men innan jag fokusera på den ljusnade framtid som finns, måste ni ändå få lite bitterhet

som grund… för jag är ju vemodig, usch. 

Nja lite mysigt är det också.

Ser att tidningarna redan skickat två personer på ett jobb, en ”reporter” som skrivit och en ”reporter” som fotograferat. 

Hur blev det nu såhär?

Jag anser att bildjournalistik lämpar sig utmärkt att utföras i grävande format.

Grävande journalistik ska uppmuntras enligt GTs visioner för framtiden.

Jag erbjöd mig att arbeta med detta, och skriva , ” ta med egen penna”.

Därför skrev jag ett brev till ledning och lämnade kopia till SJFs förhandlingsgrupp. 

Lämnade i ett tidigt skede, efter första informationen från företaget.

Kompletterad med CV. 120 p bild, konstfack 10 p , författare, kurser i tala om texter, coaching på redaktioner, public journalism, bildspelsproduktion , filma med mobilkamera intyg som föredragshållare inom visuell kommunikation.  

Jag kan!

I förrgår fick jag återkoppling:

Vill du ha tillbaka dina papper?

Som en för löst pumpad boll man kastas mot en vägg, den bara ramlar platt ner.

Jag längtade ju efter en dialog, ett samtal. 

Inte bara om mitt lönearbete/anställning, utan om bildjournalistik, grävande reportage, tidningens profil. 

Och på vilket sätt jag kunde tillföra något inom de nya ekonomiska ramarna.

Detta har jag saknat länge, delaktighet. 

Brist på delaktighet föder utanförskap, en känsla av att vara ”Pa Seidu Um” ( kan översättas till svenska med ”på sidan av ”eller ”stå bredvid”).

Mediebranschen behöver, öppenhet och diskussion kring innehåll.

Annars fortsätter man att ängsligt lösa oron för framtidens utmaningar med mallar, åtgärder som spar pengar på kort sikt. 

På bekostnad av kvalité, förtoendet för produkten och prenumeranter försvinner.

Nu krävs mod, mod att våga mötas och möta en framtid.

Om mediebranschen nu missat att ta kontroll över kanalerna ut, så måste,

MÅSTE man behålla kvalité i sitt utbud, varför ska vi annars prenumerera?

Jag kommer gärna och delger er mina synpunkter på hur en ljus framtid för

bildjournalistiken ser ut. 

För den finns.

29 februari var en riktigt omskakande dag för mig.

Sista dagen med mina fina arbetskamrater. 

Min vän, vår fina, känsliga Josefine Nilsson lämnade oss.  

Tur att dessa “extradagar”  bara kommer vart fjärde år.

Känslorna löpte amok med mig.

Efter skymningen visade jag bilder och pratade för Havdhems föreläsningförening.

Där fanns prenumeranterna/läsarna, där fanns förståelsen.

Vi måste våga mötas, föra en dialog om frågorna kring bildjournalistik, våra roller.

Krypa fram ur skyttegravar, pumpa bollen, låta den hoppa och studsa, då kan man 

också få den att sjunga! 

Tommy Söderlund

Foto: Dage Eriksson