Den osynlige mannen

Wow!
10016 besökare på bloggen.
Man blir glad och nervös.
På samma gång.
I morgon måndag är sista dagen i Kina, för den här gången.
Hemgång på tisdag.
Tandläkaren på onsdag.
Frisören på torsdag.
Flyget på fredag.
Dop på lördag.
Tåget på söndag.
Styrelsemöte på måndag.
SvD på tisdag.
SvD på onsdag.
Chefskurs på torsdag.
Chefskurs på fredag.
Javisst, har jag att göra.
Inga problem.

När det blåser på månen

Det känns som att barnkulturen har kommit ett extra steg här i Kina.
Sitter man sen på första parkett så ökar wowkänslan något.
Har du vägarna förbi så gå på barnteater. Helst med barn.
Har du vägarna förbi igen så passa på och gå på 798 photo galleri.
Stället är en gammal fabrik och det finns massor med gallerier, restauranger och caféer och i en stor byggnad bara för foto.
Helt klart ett häftigt ställe med massor med inspiration.
Stannar du hemma men vill ändå få känslan av Denver så kollar du Pontus Hööks bildspel här.
Lördag kväll i Peking.

Kolla, Bums!

Foto: Lars Lindqvist/DN
Shit! Gå in på DN och skrolla dig ner till bildspel och kolla in Lars Lindqvist bilder från Georgien.
Starkt! Bra!

Det är nu det börjar

Jag tror jag har fått lusten till bilder tillbaka. Bloggandet med ser det ut som.
Min kompis Kalle skickar grymma bilder som du säkert kan se snart i en publikation nära dig.
Jag blir glad.
Wennman skickar ett bildspel som du ser här.
Jag hoppas att jag får lägga ut det här, det är nära och fint.
Nu väntar en fotoutställning med kinesiska fotografer.
Kul, kul.
Ny dag.

Vykort

Har några dagars ledighet i Peking.
Ska försöka hålla mig borta från bloggen så förvänta er inget.
Datafritt och kamerafritt.
Burnett han stack direkt efter ett slitet OS till Denver för mer jobb.
Satan, hur orkar han?
I morgon väntar dock en fotoutställning.
Återkommer så fort jag kan och vill så att säga.
Håll koll!
Just ja, gubben på bilden sitter och njuter ett spett med skalbaggar.

In från regnet

Jag har varit ute en sväng, en riktigt lång sväng.
Några riktigt jobbiga teknikvaruhus tog jag mig till.
Bara 28 stationer med tunnelbanan. Byte en gång men det kostar bara 2 pengar.
Det är 1,80 svenska och har man en OS ackreditering åker man gratis till och med.
Kom hem och hittade lite film på youtube.
Vill du också kolla?
Kolla en intervju med Donald Mirelle här.
Adam Pretty som satt i juryn för Årets Bild här.
Paula Bronstein var också med i juryn och henne ser du här.
Spencer Blatt här och John Moore här.
Luta dig tillbaka, det gjorde jag.

Hemma igen!

Även den som bor här säger till sig själv när den närmar sig sin dörr.
- Åhh vad skönt att vara hemma igen.

Knives out

På morgonen byter jag hotell.
Det är något strul med rummet så det blir uppgraderat till en svit.
En minisvit. Utsikten är sådär men rummet är skönt som bara den.
Jag myser med internet. 300 meter till en snurr-sushi som jag redan hunnit med.
På alla TV apparater i stan så rullar det OS-bilder. Det slår mig hur bra man gjort OS eller andra grejer mellan OS,en så att säga.
Man kan ha så mycket ideér och tankar innan och så när man är mitt uppe i det så tar tröttheten vid.
Nu blir man ju arg när man tänker på det. Man borde bättra sig och bli bättre.
Jag har satt ihop lite av mina favoriter som du kan se här.
Nej, det är inget ljud till, jag vet helt sjukt för att vara mig.
Är det tröttheten månne?
Kikar runt och det finns så mycket bra bilder att titta på.
Aftonbladets fotografer (Jerker&Jimmy) har satt ihop sina bästa här.
GP,s Stefan Berg har satt ihop ett spel om livet runt arenan, se det här.
Rätt många fotografer valde att följa Stefan Nystrand innan OS.
Lisa Thanner följde Alshammar istället men jag hittar tyvärr inget spel om det.
Men här kan du se en artikel och man blir så sugen att se mer bilder tycker jag.
David Ashdowns på Independent bilder hittar du här.
Den trogne och alltid så glada och trevlige Jens Dresling på Politikken har satt ihop ett spel här.
Karln har gjort 25 soundslides!!! under OS så är du ledig idag är det bara att sätta dig ner och gå igenom.
Hans kamrat Lars Krabbe på JyllandsPosten har också satt ihop ett spel. Det hittar du här och klicka på bye, bye Beijing.
Ni minns David Burnett, ja hans och hans kollega kan du kika lite på här.
Sen har vi ju australiensarna som du kan kolla på här.
Fler svenska grejer hittar jag inte just nu.
Får du inte nog så kan du också kolla Wennmans bilder från USA här.
Jag vet att du var först där Daniel men jag bjuder på det.
Nej, borde inte jag släppa greppet om den här datorn nu?
Men jag trivs på något sätt. Förlåt.

Tävling

Vilken är den bästa bländaren?
Först med rätt svar vinner en fotoväska.

Elefanter

Vaknar i Kina idag igen. Regnet sipprar ner men det ser ut att lugna sig.
Det spricker nog upp.
Jag läser på Resumés sida att Aftonbladet valt att sparka P-O Sännås.
Han har dåligt omdöme som det heter..
Ja, vad vet jag. Försöker inte ens försvara honom. Jag hade inte hoppat fram ur en buske själv.
Frågan är hur det såg ut i tidningen dagen efter.
Var bilden publicerad?
Skulle inte förvåna mig. Vi publicerar gärna men bilderna får inte tas.
När det gäller Aftonbladets bildpolicy så tror jag dessutom att chefredaktören har mycket att tänka på ändå.
Dom få gånger jag bläddrar i tidningen så är det alltid smygtagna bilder på kändisar.
Det växer ju i svensk press överhuvudtaget. Folk som blivit kändisar som nu gjort något.
Det skrattades åt sånt inom dagspressen för några år sedan.
Jag såg ett uppslag i en "riktig" skvallertidning på Julia Roberts som hade ett kvitto under skon när hon shoppade i New York.
2 sidor gav dom det.
Nej, jag är inte bitter...

Här är det jag som "hoppar" fram ur en buske och tar några bilder på Kallur när hon sitter på trappan, med tårar i ögonen och med nyskrubbat knä här under OS.
Förmodligen är Aftonbladets fotografer några av dom dyraste journalisterna på tidningen.
Lön, kameror,datorer och tjänstebilar. Men hur används dom? Jag tycker det jobbar en hög duktiga fotografer där men det syns sällan i dagstidningen. Bilagan är något helt annat.
Jag saknar Urban Andersson, syns allt för sällan. Wennman och Jerker Ivarsson. Finns säkert ännu fler.
Jobbar inte Stefan Mattsson där också?
Nej, använd fotograferna på rätt sätt till riktiga jobb.
Det gäller nog lite överallt tror jag och vore det så att ingen publicerade bilder som är tagna under tveksamma förhållande så skulle dom efter ett tag heller inte tas. Kanske som läsarbilder eftersom tidningar och mediahus bjuder in allmänheten utan någon moral och etik alls att plåta på, gör det med din telefon.
Vi belönar dig.
En iPod eller pengar.
Gå lite närmare.
Var inte rädd. Folk vill vara med i tidningen.
För många år sedan så var Brian Harris från Independent i London i Malmö och berättade hur han jobbade.
Jäklar vilken snubbe det var.
Han berättade att när han bevakade ett hus (jag tror det var i Liverpooltrakten) där dom hittat nergrävda barnkroppar i tomten så var världspressen på plats. Såklart.
Efter någon dag var nog antalet kroppar hittade men redaktörer och TV-chefer ville ha mer.
Polisen kom ut med tomma lådor för att ge media något.
Brian gjorde en grej om att här lurar polisen media med tomma lådor.
Sen sparkades han ut ur facket och Englands svar på PFK.
P-O, ring Expressen, men hoppa inte fram ur några buskar.

En timme en minut

Åhh, vad tråkigt jag har nu. Befinner mig i storstädernas storstad men jag är så less.
Jag bloggar väl då, så går det lite tid i alla fall.
Idag kan man börja (om man har några alltså) tanka in bilder i Lembergs nya tävling.
Kolla här, ungefär samma klasser som i Året Bild.
Jan Majlard på SvD är en skön kille. Jag flabbar alltid mycket med honom.
Inte lite småfnitter utan sådär så man får tårar i ögonen och ont i magen.
Läs hans avsluningskrönika här.
Läs hela...
Nu ska jag boka tid till tandläkaren.
Bra, nu fick jag något att bita i...

Ett tidsfördriv att dö för

Jag sitter fortfarande på rummet. Surfar och känner mig rastlös på samma gång som jag känner mig trött.
Det slår mig det här med hur resandet fångar dom flesta.
Sevärdheter.
RÅ åkte till muren och kollade.
- Jag är tillbaka om någon timme, sa han och försvann.
JJ hoppade över muren.
- Jag tar förbjudna staden, himmelska fridens och så lite shopping, sa han.
Jakten på medaljer har nu gått över till jakten på sevärdheter.
Folk gillar att resa.
Hittar David Burnetts blogg. Han verkar vara en riktig sköning den där David.
Lätt att gilla på något sätt, kolla bloggen här.
Full av humor.
LeifÅ, jag är övertygad om att du och han skulle gå sååå bra ihop.
Snart är det dags för festivalen i Perpignan. Det var något år sedan jag var där nu.
Ni som ska dit, Grattis! Vi ses kanske nästa år.

Tunnelbanan i Tokyo, Japan.

Flygplatsen i Banda Aceh, Indonesien.

Tunnelbanan i Berlin, Tyskland

Bussen i Kaliningrad

Flygplatsen i Perpignan, Frankrike

Vad två öron klarar

Christian Als har också varit i Peking, se hans bilder här.

Saker man ser

När avslutningen höll på som bäst så njöt Sydsvenskans team en av dom godast middagar jag ätit tror jag.
Ola som bor här (Shanghai) och kan språket beställde in till oss alla.
Sushin var något helt annat än jag är van vid, det var det bästa jag sett.
Och ätit med för den delen
Kobebiffen smälte i munnen. Bilden ovan är alltså inte från det stället.
Efter det tog vi en öl på en av bargatorna här i Peking.
Det är så skönt att komma ut och se "vanliga" människor som inte skyndar och stressar.
Okej, en och annan OS-människa såg man ju ändå. Australiens mittfältare David kom förbi och visade sin bronsmedalj från landhockeyn. Han gjorde två mål.
Inte mycket fotografi idag. Ingen alls.
Hoppas er vecka blir till belåtenhet.
Nu ska jag bara vila och mysa.

Jan Jönsson med David och hans medalj.

Ola Wong med bronsmedalj och skum kartong i bakgrunden.

Den döda vinkeln

It´s all over. What a night, what a show!
Wow! OS är slut. Mitt sjätte OS till handlingarna.
På skrivbordsplats 184 nere i fotografrummet hänger en fotoväst som är skitig och luktar inte blomma heller för den delen.
Den ska aldrig på igen. Det behövs inte.
Jag har lämnat mina sista kort, skrivit en liten text som jag mailat in.
Jag kan gå hem och lägga mig. Tvätta mig, ja vad jag vill.
Ikväll väntar en middag med Sydsvenskan-gänget.
Det är roligt med OS, det är något speciellt ändå.
Nu är det lite vemodigt men samtidigt inte såklart.
Hemma väntar vardagen. IFK Malmö-Kvarnby kanske.
Det är alltid lite svårt att anpassa sig efter sånt här, komma in i det igen.
Det kanske låter drygt men det är så det är, svårt att ta det på allvar.
Jobblistan hemma alltså.
Nu väntar ledighet och efter det ska jag till SvD och lära dom jobba med ljud.
Men det är sen, inte nu.
23 sporter hann jag med fördelade på 16702 bilder.
På den gamla goda tiden hade det varit 463 rullar film.
Min OS-mapp som inte längre ligger på skrivbordet väger 119GB.
På min hemsida kan ni bläddra runt bland bildspel och dagens bilder.
Gör det nu!
Nu packar jag ihop i mitt skåp och åker hem till hotellet.
Kamrater.
Mys!
p.s Vad duktiga ni är på låttitlar, men jag misstänker den här "nya" grejen internet. Om man inte är i Kina kan man ju hitta vad som helst där. På bilden ser ni Tim Clayton och jag på pressläktaren på friidrotten. Han kör sitt eget race kan man säga.
När nomineringarna i WPP kommer är han med.
1,1 i odds.
Ni ser att jag försöker snegla på vad han gjort...

Laglös

Det rullar på.
Summering och att plocka ihop skåpet.
Lätt!

Berlin

Jag har precis kommit till MPC och jag har gjort min sista OS-plåtning.
Det var inte fotboll.
Nu är det datatid här. Bredvid mig står en cola i mugg.
Hurra!

Yes

Jag vaknar upp till sista dagen på OS.
Solen skiner.
Fler bilder från Georgien av Magnumfotografen Alex Majoli.
Se dom här.
Om 10 minuter passerar jag min sista säkerhetskontroll.
Förutom på flygplatsen sen då.
Allt känns lätt.
Nu kör vi!

Var blev ni av

När man är på OS eller annan sport blir man duktigt trött på sportbilder.
Fotografer med för den delen.
Jag surfar runt för att se annat.
Grarup har varit i Georgien, kolla här.
Han kanske rent av är kvar där, det vet jag inte.
Det jag vet är att det är sååå snyggt med svartvitt.
Inte bara snyggt, utan så direkt på. Historien och så punkt.
Inga färgmoment som stör. Inga blå himlar.
Så pang på.
Tycker jag.
Mercurynews har gjort en multimediagrej om amerikanska OS-stjärnor.
Kolla här.
Har inte det med sportfotografi att göra då?
Jo, det är klart.
Mys lördag kväll, här är den över för länge sen.

Kriget med mig själv

Det sitter en man under ett paraply. Solen skiner och temperaturen är runt 40 grader i solen.
Han stirrar på en stor, stor skärm där folk cyklar i skogen.
Det är sjukt såklart, tycker mannen.
Han är dit tvingad för att höja publiksiffrorna. Helst hade han suttit hemma, i skuggan.
Men en biljett är en biljett och OS ser man inte på plats, det upplever man.
Skit samma vilken sport det är, han har varit på OS.
Själv stod jag i en backe i solen och trodde jag skulle svimma.
Gång på gång.
När det var som värst så lyckades jag trampa sönder Jonas motljusskydd!?
Knak sa det.

I en pingishall är det fler kineser.
Ping-pongen är stor och alla medaljer går till Kina.
Jag gruvar mig, jag glömde finalbollen från OS-finalen i Sydney som
J-O förlorade.
Jag har bollen men hade tänkt ta med den och sälja den till ett så högt pris som möjligt.
Jag har ingen glädje av den.
Nu får jag ta den en annan gång.
Här på MPC packar alla ihop nu.
I morgon är det slut.
Lite skönt, lite vemodigt.
Dagens bild finns på min hemsida som vanligt.

Alltid rött,alltid rätt

Jag vet inte vad som hände.
Kom in på MPC och allt kändes så lätt.
Roligt på något sätt, och så är det bara två dagar kvar.
Lördag, Söndag.
Eller så är det därför.
På sådana här stora evenemang så har både Nikon och Canon service till oss fotografer.
Man kan lämna in sina grejer och få dom lagade, putsade och fina.
Låna grejer kan man också. Igår på kanoten lånade jag ett 800mm men som jag sa igår, man såg knappt båten ändå.
Nikon har kört över Canon nu. Fler och fler kör med det. Det blir onödigt skarpt och höga ison är inget problem.
- Vad jag kör med?
- Canon, såklart. Snart släpper dom en värsting som ska knäcka Nikon.
Då ska alla fotografer byta tillbaka.
Nu ska jag gå och få mina små puddingar till Canon checkade&cleanade.
Man vill ju åka hem med så bra grejer som möjligt.
Sen är det ju 15 månader till Vancouver.
Jonas, min vän på DN har inte haft tur på det här OS,et.
Han gick över till Nikon och var på cykelsilver i början där.
Nu vet jag inte hur många hus han lyckats ha sönder och gluggar ska vi inte snacka om.
Men med hans lånade grejer har det blivit bra och skarpt.
Regn är dock inget för Nikon verkar det som.
Snart mountainbike i solskenet.

Lørdag

Lördag morgon. Igår kväll var första kvällen Sydsvenskans team samlades på trappan utanför hotellet och njöt en öl.
Det finns massor med regler här i Kina och det är något med bartiderna här.
Men det gjorde ingenting. En öl i vår hotellbar som alltså stängde 23:00 igår kostar 48 kinesiska pengar.
Om man går över gatan och köper så kostar en flaska 5 pengar.
Då får man sitta ute i den sköna kvällsluften.
Vi fnissade mycket, sådär nu har vi jobbatlängeochlämnatvarjedagfnissade.
Det var en härlig kväll.
Som jag berättade förut så monterade Donald på konstsimmet och resultatet ser ni här ovan.
Jakten på dom svenska medaljerna fortsätter idag. Det är ett evigt jagande.
Idag väntar pingis, kanot, taekwondo och mountainbike.
Mys lördag.

På lyckliga gatan

Även om det gick sådär för Sverige idag tror jag nästan det blev min piggaste dag på OS.
Jag har varit pigg hela dagen efter 8 timmars sömn och en förmiddag med lite, lite shopping och sushi till lunch.
Har precis vinkat av Daniel Nilsson som åker hem nu!?
Han längtade hem till dam&barn.
Vi kommer sakna honom här, men han njuter snart hemma.
Ännu ett tips till fotografer. Håll er borta från kanot!
Man ser knappt båten där ute i vattnet.
Nej, nu blir det kanske lite gnälligt, jag ska istället försöka komma hem till hotellet och få mig lite fredagsmys.
Sen laddar vi för sista helgen här.

Mr Remote

Ny dag.
Piggare och gladare. Idag skiner solen igen och huvudet har fattat att det är inte det som bestämmer.
Det finns en fotograf på SI i USA som heter Bill Frakes.
Han kallas också Mr Remote. Han har mållinjen på friidrotten som sin grej.
Där står han och plåtar varenda målgång under hela OS eller VM med för den delen.
Han har monterat en sådär 20 kameror och så har han en assistent som står där uppe och trycker av alla kameror.
Här på OS är det en tjej som med en avtryckare i handen och med en Nikon med en 300 mm i andra handen skjuter av alltihopa. Sen plåtar hon ju som "vanligt" med den handhållna.
Jag har däremot aldrig sett hennes namn på deras sida.
Den här måste hon ha tagit från sin kamera hon hållit i.
Riktigt bra bild för övrigt.
Remotes må väl vara men ska han ha byline för det hon tar med sin handhålla?
Är det viktigt?
SI är faktiskt en av få tidningar som håller kvar vid att action är det viktiga inom sportfotografin.
Annars går det mycket åt form och färg och det avgörande momentet eller "action" glöms bort.
Själv stör det nog inte mig men det är ganska tydligt när man kollar runt.
Det finns hur mycket bra bilder som helst att titta på härifrån OS.
Tim Clayton som vunnit massor priser i WPP lägger ut sina bilder också.
Kolla runt här.
Sen kan man varje dag kolla de tre stjärnora på newsweek här men det kanske jag redan tipsat om.
Vår grej vi gjorde igår var att på dampingisen så är det bara kineser som spelar.
De amerikanska tjejerna, födda i Kina. Singapore, födda i Kina. Holländskorna, födda i Kina osv.
På fyra bord var det bara kineser men med olika landslagsdräkter.
Svårt att få det att synas på bild men historien var lite rolig tycker jag.
Det är inte bara jag som gör bildspel härifrån. Även Stefan Berg på GP har gjort två.
Se det ena här om Musse.

Hellre en raket

Huvudet dunkar.
Jag vill sova.
Ikväll tittade jag in på simhoppet. Passa er för det är ni snälla.
På vägen från simhallen till fågelboet så var det fontändans till musik.
Otroligt coolt och barnen sprang runt och lekte i vattnet.
Snacka om vattenspridare.
Min kompis/kollega Brundin var snabb med att se att förra rubriken var Bob Hund.
Nu provar jag en ny rubrik får vi se vem som klarar det.
Nu, huvudet mot kudden.

Jag är inte arg

I morse när jag drog upp gardinerna vräkte det ner.
Jag tror aldrig jag har sett en sån svart himmel.
Kineserna menar allvar när det regnar. Det blir sjöar på gatorna.
Jag var på pingpong på morgonen. Det är en rolig historia vi gjorde där tycker jag.
Den ska publiceras i fredagens tidning så vi snackar inte om det nu...
Ofta känns det som att det mesta går om och om igen på ett OS.
Ja, kanske överhuvudtaget förresten. Detta är ju mitt sjätte OS och jag tycker att man känner igen grejerna hela tiden.
Inga nya bilder direkt. Nya ansikten bara och så är det dom där ringarna.
Om och om igen.
Det finns byråer och fotografer som verkar snöat in på dom där ringarna på varenda bild som tas.

Okej, OS är rent och snyggt det är ju inte det, men man kan ju låta det vara rent och snyggt också.
Ja, ja...
Om man kommer från en liten tidning i södra Sverige som jag gör så har man det inte så lätt att komma till på dom bästa platserna.
På friidrott så är man mer eller mindre chanslös på att komma in på innerplan vilket ju gör det lite svårt att komma riktigt nära.
Man kan söka om en så kallad innerplansväst så att man får komma in. Det kan handla om ett hopp kanske.
Ansökan ska lämnas in minst 24 timmar innan. Jag har varit bort och gjort det inför längdhoppet i morgon.
Jag gjorde det till min vän Jonas också vilket gör att jag har ännu mindra chans eftersom han jobbar på DN som är en större tidning.
Tji får jag med andra ord.
Men man kan försöka. Jag skulle helst gå upp på en så kallad "catwalk" som är ovanför alltihopa. Högst upp i taket och plåta Klüfts hopp rakt uppifrån.
OM, jag säger OM man ska få det, skulle man sagt till 2 dagar innan OS började, vara kines, ha två syskon och gjort militärtjänsten. Plus lite till. Inte så lätt alltså.
Jag lägger ner det.
På vägen hem kunde jag inte hålla mig från konstsimmet.
Otroligt sjuk sport. Eller sjuk, det är bara så annorlunda.
Lagen tränade idag och på botten låg byråerna och monterade sina kameror.
Donald Mirelle som satt i juryn för ÅB var nere med tuber. (det är inte han på bilden)
Jag ska maila min chef. Vi måste ha tuber och undervattensburkar.
Tävlingen börjar i morgon kväll.
Dom satt sina kameror mer än 24 timmar innan tävlingen och dom har både rätt antal syskon, glasögon, cabriolet och springer minst en mil i veckan. Det var tydligen kriterierna för just den bilden.
Typ alltså.
Nu väntar jag på Wissman och det gör jag med en film på datorn.
Kan inget annat, vill inget annat.
Se en sån där snurrbild från 100 metersfinalen här.

Om tiden vill ifatt

Töntigast av bildtexter är dom som berättar precis det man ser på bilden.
Det att amerikanskan kör upp sin klubba mellan benen för att fälla spanjorskan.
Det syns ju ändå liksom.
Jag har startat om med Jonas Linkvist ikväll.
Satan så skönt. Satan så rätt.
Vi åt gott och snackade om hur det borde vara och hur det har varit.
Bland annat. Härligt och inspirerande, man blir glad över vänner.
Nu tar vi nya tag.
Idag har jag varit på Taekwondo hela dagen men mellan två matcher skyndade jag mig på lite landhockley också som ni ser.
Ny bild på hemsidan.
Jag gjorde också ett bildspel, se det här.
Ofta känns tyvärr bloggen som den sista spiken för dagen.
Bara blaj och ingenting, men jag skyller på sömnen.
Den uteblivna.
Nu slänger jag hatten på hyllan här och slänger mig i säng.
Må torsdagen bli en bättre och gladare dag. Denna har inte gått helt smärtfritt kan jag lova.
Min lårmuskel bevakar varje steg jag tar och tar jag ut det för långt höjer den ett varningens finger.
Aja baja, tror jag den säger.
Och så tanden. Och så värmen. Och så kånkandet.
Min dotter F ringer.
- Kan man äta sköldpaddor, frågor hon.
- Dom gör det här i Kina, säger jag.
- Ganska hårt skal, konstaterar hon och så är det inget mer med det.
Natti-natti

Pacemaker

Sista dagarna nu.
Det är nu det avgörs.
Vem orkar?
Vem gör det inte?
Själv behöver jag starta om min egen hårddisk ordentligt.
Det går trögt och jag är "fast" på en sport jag inte ens kan stava till.
Mellan matcherna kan jag bara sitta här.
Mysa med datorn och nu ska jag se en film tror jag.
På bilden ligger Daniel Nilsson och passar på att ta en stödvila.
Bild på honom både igår och idag.
Vad glad han blir.

Hugger i sten

Vaknar tidigt av att lårmuskeln, den högra låser sig.
Den knyter sig likt ett presentsnöre och jag står i sängen och skriker.
Kramp eller sendrag.
Det gör så ont att jag försöker hoppa.
Det går inte.
Benet är låst.
Får upp gardinen och det är grått.
Nu igen.
Hur ska den här dagen bli egentligen?

Just like heaven

Ja!
Nu är den här dagen slut också. Det rullar på som bara den.
Det känns inte som att detta är Sveriges OS direkt även om Wissman slog till med en finalplats i 400 meter. Det är stort.
Sägs det.
När jag kommer hem till mitt hotell så har jag en skön vy.
Hoppas att det går fram att både Simarenan och ”Fågelboet” syns fint.
Nu har jag klippt ihop ett bildspel från vattenpolon och du ser det här.
Dagens bild finns som vanligt på min hemsida.
När vi fotografer åker runt på arenorna så tar man olika bussar.
MA23 tar jag hem varje kväll. MB02 tror jag det är till handbollen och så vidare.
Det går bussar hela tiden så missar man en är det bara att ta nästa.
Inne på Olympic Park kan man gå men det finns också fina golfbilar som man får åka med. Här är det Daniel Nilsson som åker till friidrotten.
Inte så skönt, men med all utrustning är det skönt att slippa gå i alla fall.
Just det, hade ju bestämt mig för att till Rickard som kommenterat på min blogg berätta om inställningarna.
Min utsikt från hotellet är tagen med en Canon markII med en 50 mm.
Tid ¼ sekund och bländare 2.8, iso 400.
Daniel i golfbilen är tagen med en Canon markII med en 24 mm.
Tid 60 och bländare 4.0, iso 400.
Folk som känner mig säger direkt att det där har han ingen aning om och det har jag inte heller.
Men i mitt bildprogram i datorn kan man gå in och se exakt.
Tur det.
Nu lägger jag ner, behöver sova.
Som vanligt.
Natti-natti

Kom änglar

Under ett OS så bär man runt på så mycket grejer att man knappt tror det är sant.
3-4 kameror är inte ovanligt och massor med tunga och långa objektiv.
Det är varmt som bara den och man blir svettig.
Den här killen (david burnett) bär runt på ett tält också som han laddar sina filmgrejer med.
Man ska inte klaga helt enkelt. Senast jag såg ett tält var i Ytterhogdal för många somrar sedan.
Min far och jag puttade ut bilen som mor satt i från en camping vid 04:00 på morgonen.
Tältet?
Ja, det kanske står kvar där fortfarande.
Det var av märket Intersport (2- mans) och fullt med mygg.
Ser ni det, så släng det omedelbart.
Året var nog 1986.

5118

Jag vaknar i Peking.
Drar ifrån gardinerna. Solen skiner.
Jag ser himlen.
Den är blå.
Några dagar innan OS började, la jag till en räknarfunktion på bloggen.
Den står på 5118.
Wow, tänker jag.
Vilka är ni som är inne här och kollar, man blir nyfiken.
Så många kommentarer är det ju inte.
Nu är det frukost.
Jag gillar den. Nudlar, ris och bacon.
Härlig kombination. Synd bara vad en halv tand kan göra med matlusten.
Man äter hela tiden med en slags oro.
Känns som en bra dag annars idag.