Gatwick

Vilken resa.
När jag checkade in i Edinburgh i morse såg jag att jag ska inte bara ska byta flight i London.
Jag ska också byta flygplats.
Heathrow till Gatwick.
Nej, tänkte jag.
Jag frågar om det går att lösa på något sätt.
Visst, efter ett tag fixade den trevliga Brittish airways madamen det och jag flyger direkt till Gatwick.
Nu sitter jag på 16D och bredvid mig sitter ett äldre par och dricker gin och tonic.
Klockan är snart 10.00
Flighten blev en kamp på många sätt.
Jag fick egen linje i säkerheten för att hinna med planet.
När jag kommer till gaten hade jag lyckats tappa båda boardingkorten.
(dom låg fint i en plastficka jag höll i handen, en hal plastficka)
Springer tillbaka och leta, leta, leta.
Tillbaka till gaten.
-Sorry sir, you need the boardingpass, säger, ska jag kalla henne tanten kanske.
Det går inte att göra vid gaten.
Tillbaka.
Där i servicedesken har ett kort hittats och det andra skriver dom ut igen.
Det med min bagagetag är såklart borta....
Tillbaka till gaten.
Frågan är om inte inte den där ganska äventyrliga trippen i cessnan var lättare ändå.
Nu sitter jag som sagt här, svettig som en utterhane på flykt i gin-oset.
Särskriver man gin oset eller?

Såg ni att Joel har tagit en ännu bättre målbild?
Kolla hans blogg här.

Jag slipper bussen mellan Heathrow och Gatwick.
Jag kanske aldrig ser min väska igen, den har ju liksom checkats om lite.