Måndag igen

Jaha, då var det måndag igen och jag körde ner i garaget redan klockan 07:00 idag.
Började dagen på springbandet och det är ingen dålig start på dagen och veckan kan jag lova.
Veckan kommer rulla på och idag börjar en av vårens praktikanter Daniel Ekbladh. Det ska bli riktigt roligt, vi känner redan till honom eftersom han var här två veckor förra året.

Min bild då?
Ja, den är tagen på en flamencoskola i Sevilla och året är 2000. Jag var där och träffade en svensk tjej som gick på skolan.
Det året belv jag ombedd att skriva något om mina resor och skrev just om min resa till Sevilla och jag hittar faktiskt texten i vårt arkiv. Såhär skev jag:

Satt och njöt siesta vid kanalen i Sevilla. Stället jag hittat var ganska ensligt så jag kunde i lugn och ro sitta och njuta litteraturen jag hade med mig. En deckare.
Solen kanske något för stark men tack vare vinden kunde man härda ut och sitta kvar.
Koncentrerad på bokstäverna men ändå uppmärksam på de människor som kom och ställde sig inte långt ifrån mig läste jag vidare. Avskildheten var borta, men det var inget jag stördes av.
Boken var bra och jag njöt i sommarvärmen.
Tittade inte upp förrän det kom ett moln mot mig som gick ordentligt i dammets tecken.
Hostade och harklade mig. Gnuggade mig i ögonen och tittade upp.
Molnet var borta och jag såg en samling människor framför mig.
De stod och stirrade på mig i vackra kläder. Kanske något sorgsna men ändå välklädda i värmen. Den äldsta mannen stod på knä och höll en blå burk i handen och det var då jag förstod att dammet kom därifrån.
Det var en urna han höll i handen.
Allt gick fort och de stod snabbt runt mig där jag satt och både nös och hostade så diskret man bara kan.
Vad jag kunde förstå på min helt obefintliga spanska var att det var deras mormor som jag hade i håret, ansiktet och på alla mina kläder.
En äldre dam kom rusande mot mig fullständigt hysterisk och vad hon skrek är jag rätt nöjd att jag inte förstod.
Yngre tjej ner på knä framför mig och knäppte sina händer. Rabblade något snabbt på spanska och tittade på mig med de där nygråtna ögonen.
Brodern till henne, om jag nu fattade det rätt, försökte be om förlåtelse. Lika mycket till mig som till stackars mormor som inte hade fått hamna där hon hade önskat. Kanalen i Sevilla .
Nu satt hon istället på en svensk turist som inte kunde spanska.
Katastrofen var total och de hade inte lyckats med mormors önskan.
Efter ett tag såg de ändå rätt nöjda ut att en del av askan hamnat i kanalen, och jag fick hjälp med avborstning av ytterligare stoft, som också hamnade där det skulle.
Jag gick lugnt därifrån. Hem till en mycket skön och lång dusch. Badkaret blev svart och jag så småningom ren.
Och tänkte:
Jag smakade på döden i dag och den smakade rätt illa.

Ja,ja nu tar vi måndag tycker jag.