Nominerad! Matso Pamucina

Matso Pamucina gjorde praktik hos oss för många år sedan. Det är en rolig och trevlig rackare den här Matso också.
Nu är han för första gången nominerad han också. Otroligt kul.

Grattis till nomineringen!
- Tack.

Vad tror du själv det är för bild eller för bilder?
- Den frågan är lätt att besvara av den enkla anledningen att jag bara ett skickade in ett rep, Till klassen "Bildreportage Sverige" Ett reportage där jag följt vissa medlemmar av Black Cobra i Malmö.

Shit! Det låter ju farligt det.

Vad för jobb går du mest igång på?
- Socialrealistiska reportage, annars rep av alla de slag. Det finns alltid en intressant historia att berätta, det gäller att hitta den bara. Porträttjobb hade jag tidigare någon slags skräck inför, men idag tycker jag att det är rätt kul när jag lärt mig knepet att få intervjupersonen att känna sig lugn och trygg.

Hur länge har du jobbat som fotograf?
- Efter avslutad fotoutbildning på Biskops- Arnö 2007 pluggade jag i Skurup ett år. Så vad blir det , lite mer än 2 år.

Vad inspirerar dig?
- Drivna fotografer som vågar lämna komfortzonen, utmana och göra det oväntade.


Foto: Matso Pamucina

Hur många bilder skickade du in till tävlingen?
- Ett rep på 12 bilder.

Tycker du det är viktigt med tävlingar?
- På ett personligt plan tycker jag att det är enormt viktigt att från och till bli bedömd av erfarna och kunniga personer i fotobranschen.Det kan vara trevliga kollegor eller som i en tävling, en jury som man inte har några vänskapsband till. Och om man som fotograf har turen att nomineras i en tävling, är det en bekräftelse för en själv att man har uppnått en viss verkshöjd.Man har lyckats hålla sig fokuserad i fält,i sitt urval, men även i sin bildberättelse.
Man fastnar lätt i själlös rutin som fast anställd eller som frilans, och risken finns att små subtila förändringar tar form i ens eget bildspråk,oftast till det sämre om man inte är vaken. Har man ambitionen att ställa upp i tävlingar tvingas man till att bibehålla en nyfikenhet och nödvändig skärpa i det dagliga arbetet.
Rent generellt tycker jag att tävlingen Årets bild medvetandegör inte bara för oss fotografer hur bra bild kan se ut och vad som krävs för att uppnå god bildjournalistik, men även för skribenter och redaktioner runt om i Sverige. Det är synnerligen viktigt när vissa tidningar har fått för sig att den digitala tidsåldern löser det mesta.

Kan du avslöja om du har några grejer på gång under 2011?
- Jag kommer att fortsätta med projektet som jag skickade in till årets bild. Tidigare ljusskygga men intressanta individer har till slut gått med på att plåtas.Sen har jag en grej på gång som jag inte vill avslöja, men kan berätta att det kommer fotas analogt.

Stämmer det att du sa till Pieter ten Hoppen att han var kung på fotografi och du på dansgolvet
på dansgolvet i Örebro?
- Ha ha, Vad är det för en rovfågel som viskat i ditt öra då?. Men det stämmer, sedan gled jag in på dansgolvet och körde en kombination av flyg och fågeldans i si så där en timme, mestadels ensam.

Vad tror du han säger till dig i år?
- Hej din pajas.
- Hej Pieter.
- Kommer du köra din fåniga fågeldans i år igen?
- Noop.
- Kom igen, alla skrattade!
- Just därför.
- Men Matso, du är kungen på dansgolvet,snälla.
- Okej då, sedan glider jag in på dansgolvet ännu en gång, flaxar och studsar okontrollerat.

Jag ser redan fram emot det och Grattis igen och tack för hjälpen.