Yes! Jag har fått svar av Urban.
Urban Andersson med sonen Simon. (Urban till vänster)
Han är också nominerad till årets bild. Urban var jag mest nervös att skicka till nämligen.
Men nu har han svarat. När jag började fotografera var Urban min idol. Min pappa läste ofta Aftonbladet och där jobbar ju Urban så tillsammans med honom hade jag Kalle Melander, Lars Rosengren och senare också Fredrik Hjerling som stora idoler.
Idoler kanske är fel ord men jag tyckte dom gjorde ett bra jobb. Därför var detta lite extra nervöst. Kalle stöter jag på hela tiden nu vilket är en ära och berikande och roligt på en och samma gång. En sommar jobbade jag på Aftonbladet. Jag var 18 år.
Fredrik som jag jobbade med var eller är en rolig prick nu var det enormt länge sedan jag såg honom men ändå. En annan fotograf på tidningen hade varit och fotograferat Bob Dylan, vi kan kalla honom Peter Kjellerås och kom in och var så nöjd. Han hade fått bilder på Bob när han gick hela vägen till Cirkus och Peter gick bredvid och fotograferade.
Han lämnade in 2 rullar film (jo, på den tiden var det film. Färg var det. Det var ganska nytt.) och sen gick han på lunch.
Jag och Fredrik kopierade fram alla bilder och plåtade av alla i rätt ordning men ganska oskarpt och ibland bara med en retsam oskärpa och så stoppade vi i dom filmerna istället i framkallaren.
Sedan satt vi i soffan och väntade på Peter. Han satte sig vid ljusbordet och tog en lupp och kollade genom alla sina bilder.
Allt stannade och han suckade bara och kollade genom alltihop en gång till, två gånger och några gånger till innan Fredrik frågade:
- Hur gick det?
Några suckar senare så tog vi fram de rätta negativen och såklart fattade Peter att så var fallet.
Han kunde inte ha plåtat så oskarpt.
Vi skrattade gott.
Men nu var det ju Urban det skulle handla om. Urban är välförtjänt nominerad igen och jag har alltså fått svar från honom.
Grattis till nomineringen.
- Tack o tack.
Foto: Urban Andersson/Aftonbladet
Vilken eller vilka bilder tror du att det handlar om?
- Inte en aning.
Men jag hoppas att någon Candrahbild är nominerad. Hon var den första som fick tillstånd att avsluta sitt liv i Sverige.
Candrah skulle garva gott uppe i himlen om hon vart nominerad.
Eller kanske en Haitibild. Men troligen blir man förvånad.
Du gör många av Aftonbladets "tunga" resor, hur många resdagar blir det på ett år?
- Mindre nuförtiden, då jag har Simon 8 år på " halvtid". 50-100 dagar kanske.
Vilken år i ordningen är du nominerad i Årets Bild?
- Femte-sjätte.
Är det viktigt med tävlingar?
- Egentligen inte, men festerna är kul.
Vilket öga fotograferar du med?
- Vänster, då jag i stort sett är blind på det högra.
Har du något du redan nu kan avslöja som du tänkt jobba med under 2011?
- 3 på g, återstår bara att "poletterna" ska falla ner.
Lite hemligt alltså.
Tack så mycket för hjälpen så ses vi i Norrköping.
Foto: Urban Andersson/Aftonbladet
1 kommentar:
Hej din gamle skojare. Det är, vi kan kalla mig, Peter Kjellerås som skriver.
Det var kul att läsa din famösa historia om mig och Bob Dylan. MEN hur verkligheten kan förvanskas så till den milda grad och myter skapas förstår jag inte. Jag gick inte alls bredvid Dylan på väg till Cirkus. Jag hade hängt utanför Sheraton hotell och när han kom ut följde jag efter. Han gick runt hotellet och ställde sig vid ett vägräcke och jag knäppte ett par bilder och sedan TILLTALADE han mig: "You´re dead". Det var allt. Sedan försvann han bortåt Strandvägen och hoppade sedemera in i en vilt främmande människas bil och fick lift till sin konsert!
Men nu till det lite mer prekära. Antingen har jag en släng av alzheimer eller så håller jag på att bli gammal och glömsk. Men oskärpefotograferingen kommer jag inte ihåg alls. Du kanske blandar ihop den medett annat tillfälle? Efter en VI-fem fotografering skedde samma sak. Alla bilder utan den sista på en ursnygg tjej var oskarpa och totalt oanvändbara i tidningen. Det var chockartat och alla fick sig ett gott skratt.
Kram på dig.
Peter (som börjat ett nytt liv med ny fru och tvåårig dotter).
Skicka en kommentar