Perpignan 8 (sista rapporten)

Min utsände Magnus Sundberg rapporterar från Perpignan.

Perpignan 7/9

Jag bevittnade hyllningen till grundaren av Visa pour Lìmage Jean -Francois Leroy under gårdagens kvällsvisning.

Det hade gjorts en film som hyllade hans mod, vittnesmål från Perpignans allmänhet som förklarade storheten hos den stora ledaren.

Vi fick se bilder när han mötte barnen i skolan där han satt i en ring och förkunnade bildjournalistik för nästa generation.

Hyllningarna ville aldrig ta slut och det kändes som man var förflyttad till Nordkorea, det var då jag fick en otäck känsla att han under 25 års tid lyckats dupera oss, allt är naturligtvis fejk.

Det finns ingen bildjournalistik längre.

Bilderna på utställningarna är naturligtvis manipulerade av hans egna stab av censur. 

Han har köpt ett antal fotografer till tystnad med löfte om att få komma hit och bli kindpussade av den stora ledaren och vi andra ackrediterade är blott statister i en föreställning.

Andra mer synliga bevis är Poulette som varje år står i gatukorsningen Rue de la Revolution och Rue de Barrera och säljer de underbart goda dagsfärska fikonen som hon påstår att hon själv plockat.

Hon är sorgligt nog regisserad av den stora ledaren.

Den stackars kocken på restaurangen Al-Tres är hotad att göra konster i köket av den stora ledaren under festivalen. 

Ungdomar som kyssar varandra romantiskt i smala gränder till och med äldre par visar öppet sin kärlek till varandra.

Han har även lyckats ena en delad stad där det knappt finns någon medelklass, under proffsveckan blir de fattiga ett pittoreskt inslag i de arabiska och romska kvarteren, de rika är tvungna ständigt le och gå barfota i loafers och bära färglada kläder samt ha sin lilla hund sittande i knäet när de äter och han har även fått polisen till hjälp att hålla koll på föreställningen. 

Men med vilken kraft den stora ledaren lyckats få den stora kameratillverkaren trots en vikande konjunktur att stödja honom ytterligare tre år framöver förblir en hemligt.

Men jag vill nog ändå tro att det hela är sant och att bildjournalistiken fortfarande finns och har betydelse.

O store ledare fortsätt ge mig kraft att stå emot frestelsen att tro något annat.

/Magnus Sundberg