Årets Bild Magazine

Ja men då kom den då till sist, Årets Bild Magazine nummer 4.

Jag har ju äran att få skriva krönikor i den och den här var det deadline på direkt efter Årets Bild i Sundsvall.

Jag som skulle föreläsa i Luleå stack direkt upp dit på söndagen och var inte helt nöjd med att jag sparat både krönikan och förberedelserna till föredraget till den söndagskvällen med ankomst 19 sådär.

Puh...

Jag tycker, trots att jag skriver i den att du ska tanka hem den på din iPad,

Sök på Årets Bild magazine så hittar du den.

Det här är fjärde numret och nu har dessutom Ola Axman vett att ta betalt för den.

Bra så!

Har du inte hört talas om den tidigare så har du dessutom 3 nummer som ligger gratis att tanka ner.

 Såhär skriver jag i den.

Smaken av fördrinken från Årets Bild banketten har inte lämnat munnen än.

Många intryck och många härliga kollegor.

Alltid med bilden i fokus.

Jag är urless på genusfrågan i Årets Bild. Det är en sån given vinkel i branschmedia när det kommer till tävlingen att allt som skrivs och sägs om det är ”att det är för få kvinnor som vinner”.

Visst, jag hade gärna sett fler kvinnor på nomineringslistan men blir riktigt glad när en ung, driven och duktig fotograf som Anna Tärnhuvud kammar hem flera priser, då slår hon ju hela debatten på käften.

Tack Anna, det var riktigt välförtjänt.

Var ska det här sluta?

Sverige ligger på en hög nivå när det gäller bildjournalistik.

Peter Holgersson tar hem ett 1:a pris i world press photo och några svenska fotografer finns  med på POYi,s lista över prisade fotografer i USA.

Det går bra nu, sägs det.

Men gör de det?

Utvecklas vi? Går vi framåt?

Det är svårt att låta en tävling avgöra om det är åt rätt håll.

Det här är som bekant en bedömningssport. En vald jury väljer de bilder dom gillar bäst från året och prisar fotograferna.

Det är inget nytt men kanske jag efter att jag precis bevittnat bilderna under prisutdelningen i Sundsvall saknar lite mer nytänk.

Någon som sticker ut lite mer, det är ju ändå juryn som bestämmer åt vilket håll det barkar.

Allt ska vägas in, den fotografiska kvalitén, historien och händelsen.

Det blir tydligt att vissa år är det ett av dessa element som väger tyngst, och nästa år igen är det på ett annat sätt.

Det går inte att räkna ut på förhand.

Det är massor med bra bilder bland de prisade bilderna såklart men ’ärligt en hel del skit också.

Låt oss kalla det ”fel bild vann” syndromet och det hör också till tävlingen.

Enligt mig, jag har ju inte rätt.

Ingen har fel, det handlar om ett tyckande så juryn i sig själva kan inte ha fel.

Så är det ju bara.

Så det är inte fel att Peter Holgersson som vinner VM i sportfotografi inte är med i den svenska tävlingen.

Men lite surt känns det åtminstone i magen.

Jag tror att tävlingens syfte alltid måste vara att på alla sätt försöka ta fram den bästa bildjournalistiken, inte bara se till att vi fotografer följer regelboken.

I många, många år har jag tjatat om att det vore bra för den enskilda fotografen att få ta lite större del av själva juryjobbet.

I år har Ola Axman sett till att det blev så och du kan alltså se de sista diskussionerna i varje klass på hemsidan.

Det är att ta det åt rätt håll, här kan den enskilda fotografen lära sig mer om hur det snackas eller bestäms när det kommer till slutresultatet och förhoppningsvis lära sig något och bli bättre.

Bra alltså!

PFK södra som jag tillhör delade också ut ”Malmöstipendiet” under kvällen och det innebär, förutom äran också 10000 kr.

I år gick stipendiet till Vilhelm Stokstad.

Såhär lyder nomineringen:

Årets Malmöstipendiat väcker eftertänksamhet hos betraktaren.

Ställer frågor och gör oss obekväma. Likt en kameleont har fotografen ifrågasatt ett nytt fenomen. Med ett ärligt bildspråk och ocensurerat innehåll har fotografen vänt på perspektiven och låter oss turista i västerländska volontärturisters vardag.

Malmöstipendiet 2014 tilldelas Vilhelm Stokstad för projektet Volontourism.

Årets Bild lämnar alltid många känslor efter sig. Det är massor med glädje och fest och många besvikna kollegor också.

Det hör till.

Grattis till alla pristagare, ni sprider alltid inspiration.

På ett eller annat sätt.

Bedömningssporter har alltid varit svårt att förhålla sig till.

Hur det än går så räcker det inte att springa snabbast.

Juryn ska tycka att du gjorde det.­