Osaka 2 (när idrottsmän värmer upp)

Det är något mystiskt med sumobrottning. När jag var på OS i Nagano 1998 försökte jag komma till just sumon men det var svårt som bara den. Till sist fick jag tag i en sumoskola uppe i bergen norr om Nagano.
Men att komma till själva tävlingsformen eller den världen är nästan omöjlig. Jag har jagat under veckan här men eftersom tävlingen just nu är i Osaka så är det svårt här i Tokyo.
Tävlingen just nu frågar du dig.
Visst, det funkar så.
En månad i, låt oss säga Osaka och senare en månad i Fukushima och lite senare i låt oss säga Tokyo.
Då kör dom i en månad och det är matcher hela dagarna. Mellan dom här stora tävlingarna verkar det inte vara någonting mer än träning och förtäring.
Jag tog tåget ner till Osaka för att chansa på att komma in, jag har försökt maila förbundet.
Glöm det.
När jag kommer fram till Osaka så är det inget konstigt med någonting.
Presskort kan du glömma. Det är bara att betala.
Vill du sitta nära själva mattan så kostar det 3500 kr och vill du sitta längst upp så kostar det 200 kr.
Jag vill sitta längst ner men vill helst inte betala alls.
Då kan jag glömma det. Jag betalar mig in och tar en sån där takplats.
Jag inser att det hr kan bli svårt så jag går ner för att se om det finns någon matta bakom som dom tränar på eller någonting men inget sånt. Jag tror inte dom pallar för mycket aktivitet.
Men sumobrottarna rör sig som kungar i korridorerna och det var också den känslan jag fick när jag jagade 1998.
Det blev ett svårt uppdrag alltså men nu vet jag mer hur det funkar, jag behöver inte gå och fundera mer på det.
Det är svårt som bara den att komma till.