Kopplar upp mig och ser att min sida passerat 250000.
Kul.
Tack.
lördag 31 juli 2010
Lördag
Dagens bild lånar vi av AP och det är Ulf, minns du han jag skrev om nyss som skrivit texten.
Kung Gillberg redigerar.
Text&Foto: Pontus Tideman
Idag har vi en Malmbild inne och det är Pontus som tagit bilden och skrivit texten.
Ja, du ser det hela här ovan.
fredag 30 juli 2010
Fredagsbön
Foto: Ingemar D Kristiansen/ Sydsvenskan
Vi hade fredagsbön och det var Jenny som höll i den idag. Spännande, hon visade bilder som hon tar när hon inte jobbar hos oss på Sydsvenskan. Det var bra det och så mös vi bullar.
IDK vann över Anna Bank med 4-3 i finalen.
Nu är det helg, njut den.
Barhäng
Har man rest som jag gjort, mycket med mannen längst till höger så kan man inte ta fel på det barhänget.
Eller siluetten kanske.
Mannen heter Ulf Törnberg och jobbar här hos oss. Vi har passerat polcirklar, åkt skoter och nattsuddat med nunnor och brittiska soldater i Gibraltar. Vi har varit på olivodling i Spanien och sett en man som skar röd paprika i små bitar och petade med sina händer in en paprikabit i oliv efter oliv. Sen slängde han oliven i en stor tunna och det sa "plopp" och sen fortsatte han.
Han är rolig Ulf att vara ute med. Vi har nog lyckats var vi än kommit att hitta ett biljardbord och spelat lite.
I Piteå en gång hittade vi inget på hotellet eller någon annan stans heller så vi gick på biljardhaket i stan och spelade där.
Bilderna nedan är från Gibraltar, bara en sån sak. Bilden ovan är från ishotellet i Jukkasjärvi där vi stod en kväll i isbaren och smuttade i 5 minusgrader. Norrland har annars varit vårat vanligaste resmål. En resa vi gjorde gick genom hela Sverige. Vi skulle ta "tempen" på Sverige som en slags "roadmoviejournalistik" och flög till Pajala och bilade längst hela E4 ner till Malmö på lite mer än 2 veckor. Många stadshotell blev det och det var väldigt, väldigt roligt. Nästa lite overkligt.
Fredagen den 30:e
Nu är det fredag igen. Jag kommer in på kontoret och ser att Röjder varit ett föredöme igår och hängt upp veckans nomineringar till veckans bild. Precis som det ska vara alltså om man jobbar kväll dagen innan fredag. Eftersom ni är så sega på att rösta lägger jag inte in bilderna här men du kan få se vinnaren senare i eftermiddag.
Får ett mail av Åke i NY och han berättar att tidningen Kamera&Bild också länkat till min intervju med honom på sin sida.
Ja, du ser ju skärmdumpen ovan. Vad roligt.
Han skriver också och tipsar om en artikel i NY times där dom berättar om en arresterad Thomas Nilsson.
God fredag!
torsdag 29 juli 2010
Anna Wahlgren
1996-04-05
Den här bilden är tagen i Kaliningrad. Det jobbigaste med resan var en natt när jag vaknade mitt i natten med två män i mitt rum. Jag öppnade ögonen och hade två gevärskolvar riktade mot mig. Maskingevär var det. Rysska och gamla men ändå.
Två pipor och två uniformerade män mitt i mitt rum klockan 03 på natten.
- Passaporti, sa den ena.
Jag kravlade mig ur sängen och hittade mitt pass och dom kollade i det och muttrade något och sen försvann dom.
Minns inte idag om jag somnade om men nästa dag var vi igång med nya jobb.
onsdag 28 juli 2010
1998-10-29 och 1999-08-23
Nu ska Spanien förbjuda tjurfäktningen i Katalonien läser jag. Jag har varit på några tjurfäktningar. Bilden ovan är tagen i Sevilla och året var 1998.
Jag och reportern Ulf Törnberg åkte runt och gjorde några reportage och så träffade vi en Lundakille som heter Fredrik som var helt, låt mig säga galen i tjurfäktning. Han hade åkt ner under en fiesta och blivit helt tagen och stannat kvar. Han försörjde sig tack vare sin bar han öppnat bara ett stenkast från arenan. Vi hade en trevlig kväll innan söndagens tjurfäktning.
Han lärde oss mycket om tjurfäktning och visade massa bilder. Vi konstaterade att vi plåtade så olika. Han såg helt andra saker på en tjurfäktning. Linjer och axlar och allt vad det var. Det var spännande att träffa honom.
Kolla ögonen på gubben nedan förresten.
1999 var jag tillbaka i Sevilla och då var det VM i friidrott. Någon förmiddag svängde jag förbi en park där det var ett syskonpar som tränade tjurfäktning. De gick annars på en tjurfäktarskola men nu var det helg alltså och häng i en park.
VM var annars så varmt så varmt. Ludmilla var stjärnan och vi jobbade och jobbade. Efter en lång tid in i turneringen så lyckades jag hitta ett tomt skåp som jag knep direkt. Jag tyckte nämligen att fotografskåpen var på tok för små. Nu kunde jag ha kameror i ett (mitt gamla) och dator och scanner i det andra.
En kväll när jag kom till presscentrat där skåpen alltså fanns stod där en argentinsk fotograf och två sura spanska poliser.
- Är det du som stulit mitt skåp och mina grejer, frågade fotografen.
- Nej, skåpet var tomt och då tog jag det, sa jag.
- Kom med här, sa polisen och så blev det förhör i ett litet rum.
Argentinaren var med och han var arg som ett bi. Jag hade stulit hans kameror och jag skulle straffas och fy för mig.
- Är det du? , sa polisen.
- Nej, sa jag.
Vi kom ingen vart och till sist ville dom kolla i mina två nya skåp.
- Visst, sa jag men innan det vill jag veta vad du hade för grejer frågade jag argentinaren.
- Nikon. Massor med Nikongrejer.
Jag öppnade lättat båda skåpen och där låg det massor med Canongrejer.
Sen skällde polisen på honom på spanska och sen rann allt ut i sanden.
Skönt.
Bilden nedan då? Den är rolig för mig. Mannen som sitter och skriver heter Richard och jobbar hos oss. Han och jag har rest massor ihop och sett många kontinenter. Ofta har vi haft mannen till höger om honom med oss. Han var sportchef hos oss och heter Åke. Han har gått i pension sedan några år. På ett mästerskap så sover vi väldigt, väldigt lite.
Vi blir trötta.
Jag knäppte bilden och gav den till dom. Richard skrattade gott medan Åke blev sur.
När vi kom hem så hängde den på redaktionen på sporten och Åke sa:
- Jag håller på att dra ur kontakten till datorn.
- Konstigt, sa Richard. Dosan var ju uppe på bordet.
Hugo Åbergs 3
Jag monterade även vid målgången igår på travet och det blev bilden som sporten drog på.
Innan loppet skulle börja var det en travfotograf som sa:
- Där kan den inte stå.
- Tror du inte, sa jag.
Till sist fick den stå kvar i allafall.
tisdag 27 juli 2010
Hugo Åbergs 2
Jag tänkte att jags kulle montera (igen) på det här travet. Det är så svårt att få till en bild för bilen kör snabbt och hästarna är dyra och låt mig säga att det inte haglar av platser att sätta fast kameran på heller.
Idag blev det i startbilens ovankant för där var det lätt.
Sen åkte jag med under starten och det är fräckt hur nära hästarna kommer. Deras läppar frustar precis framför en.
Men den känslan är svår att fånga på bild för då är hästarna förbi så att säga.
Här nedan ser du mig själv när jag testtrycker.
1998-03-27
Men den här bilden då? Ja inte är det något speciellt med den egentligen. Nej, visst men det var en otroligt rolig intervju.
Mannen på bilden är Benke Lantz. Vi träffade honom på Hotel Albatroz i Casvcais i Portugal. Bo där om du har chansen. Väldigt fint ligger det några mil från Lissabon.
Reportern som hade kortbyxor och strumpor med en logga av en känd sportkedja på gillade inte Benke. Det resulterade i att han hela tiden vände sig mot mig. På slutet av intervjun och några drinkar senare lyssnade han inte längre på reportern.
Han vifta istället bort hans frågor och sa:
- Tyst, jag bryr mig inte om dig längre.
Men han gillade mig. Han bjöd mig till och med till sitt sommarhus på Ven med orden:
" Kom dit vetja, vi kan snacka lite och dricka lite drinkar".
Det blev såklart aldrig av men vi hade en skön kväll där på verandan. Benke var för länge, länge sedan sportchef på Aftonbladet i Klarakvarteren i Stockholm. Den då unge Benke ville liksom som alltid sticka ut och körde Porsche.
- Det stack bäst i ögonen på folk, som han sa.
Sen blev han vän med Brasilianska fotbollsslandslaget när dom var här i Sverige. Det resulterade i att Benke ringde de ansvarige på Dynamomoska arenan i Moskva och frågade dom om inte dom vill se det Brasilianska landslaget spela där mot Rysslands landslag.
Ja, vad skulle dom säga? Klart att dom ville men det fanns inte en chans att få dit dom.
- Jag ordnar det, sa Benke.
På den tiden var coca-cola förbjudet i hela Ryssland så det var en bra tanke tänkte Benke.
Han skulle fixa dit laget om Benke fick annonsera med coca-cola på hela arenan.
- Oj, sa ryssarna men efter mycket betänketid så skulle det gå fint och coca-cola skulle då få en stor och ny marknad.
Sagt och gjort.
Nästa samtal gick till Atlanta och huvudkontoret på coca-cola.
Där gick det lättare och Brasilien flög till Moskva och coca-cola kom in i Ryssland och mitt emellan satt Benke och mös med en cigarr.
- Hur mycket cigarr röker du egentligen, frågade jag där på verandan.
- En meter Havanna om dagen, sa Benke och sträckte fram en feting till mig.
Vi skrattade båda två. Sen puffade vi fint.
- Den gör sig fin med whiskyn, eller hur?, sa Benke.
Senare blev Benke också agent till fotbollsspelare i Sverige. Han hade hela MFF under sitt stall och det var på storhetstiden.
Han satt också med i Benficas styrelse i Portugal. Därför är det ingen skräll att så många spelare gick till just Benfica.
Benke då?
Han fick pengar av MFF för att han lyckats sälja en av deras spelare. Han fick pengar av Benfica för att han hittat en spelare och han fick också som agent för spelaren även därifrån lite pengar.
Senare på kvällen erbjdöd han mig en tjänst på Saigon news. Jag gick aldrig in i det där mer men visst hade det varit en rolig upplevelse, ett eller två år på Saigon news.
Idag är Benke död tyvärr och jag kan leva på några härliga minnen från en veranda i Portugal. Reportern tyckte inte alls det var roligt och visst, det var det nog egentligen inte.
För honom alltså.
OS Sydney 2000
OS i Sydney 2000 kan ha varit mitt roligaste OS. En del gnager i mig att jag inte gjorde annorlunda. Som att stanna någon vecka i Australien efter OS. Det var ett helt gäng fotografer som stannade och flög upp till barriärrevet. Dumt av mig att inte göra det samma. På den här tiden körde vi fortfarande film så det blev otroligt långa dagar. Webben var inte att tänka på som jag minns det. Jo, jo den fanns ju, men det var inget jag åtminstone lämnade speciellt till. Vårt team från Sydsvenskan bodde mitt i stan och det var hur bra som helst. Vi hade 45 minuter med tunnelbana till Presscentret som låg vägg ivägg med allt.
Det gick en buss runt hela området och man gick in från gatan till de olika arenorna. Det gjorde att jag hann med mycket.
Uppstigning var inte sådär otroligt tidig som jag minns det men säg att man var igång mellan 5-9 på förmiddagen och så jobbade jag hela dagen och Kodak hjälpte till att framkalla alla filmrullar. Innan jag åkte hem till rummet där jag hade dator och scannar. Där satt jag och scannade och sända och det var nog ingen natt som lutade innan 03. Men det var väldigt mysigt.
Ett evenemang som inte låg bredvid presscentret var skytte så när Pia Hansen tog guld blev det en taxi långt, långt ut i naturen.
Det var spännande det också och eftersom hon är skånsk hängde vi på henne efter också.
Här tog jag en bild vid bron i Sydney. Det var min tanke för sista dagen att jag skulle gå över bron vilket man kan göra där.
Uppepå alltså.
Men när OS var slut och den där dagen kom passade jag på att ha mitt första (och enda) skoskav i hela mitt liv och det satt i tån. Stortån så inte blev det någon promenad inte. Istället blev det till att låna Richards (reporter hos oss) sandaler och gå ner til hamnen och käka långlunch med den där ömmande tån.
Nästa dag flög vi hem och då mådde den såklart bra igen.
Men jag skulle ha stannat någon vecka till. Dumt.
9-23
Härligt, igår var jag och plåtade lite på kvällen. Vi får se vart det landar. Du minns att jag gjorde ett reportage om Rollergirls här i Malmö och jag hänger på dom lite till. Var dålig på att ta ljud första gången. Bland annat.
Idag är det en ny dag på jobbet och jag är deskredaktör, bildredaktör och kvällsfotograf.
Nu är vi igång igen helt enkelt.
Jag måste ladda batterier och planera kvällen.
Sa du ringrostig?
måndag 26 juli 2010
Åke Ericson plus NY Times
Fotografen Åke Ericson fick ett stipendium av PK (Publicistklubben) och använde pengarna till att studera bildjournalistik på NY Times i New York. Han är på plats just nu och har varit på redaktionen redan en vecka.
Vi får tag i varandra via en skypelinje som ekar fint och det är morgon i New York.
Fan vad roligt, grattis.
- Tack, det är kanon.
Jag har hört att det är svårt att få komma in där, men du löste det?
- Jag känner en bildredaktör här på NY times och hon hjälpte in mig. Det är inte lätt att komma in här så länge så det känns väldigt roligt.
Berätta hur en arbetsdag ser ut på bildredaktionen?
- Ja, men det är som vilken tidning som helst, bara mycket större. Det är morgonmöte med alla chefer klockan 09:30 och då kopplar dom upp korrar och Washington också. Jag räknade till 34 chefer.
När jag läser NY Times är jag sällan imponerad av deras bilder, hur görs valen av bilder på redaktionen?
- Valen görs på samma sätt som på redaktionerna hemma. Här är det 40 bildredaktörer som jobbar med bilderna. Utrymmet har blivit mindre och krisen är påtaglig här.
Så många bildredaktörer alltså. Hur många är dom på bildredaktionen?
- Oj, svårt att säga. Jag tror dom är runt 70- 75 stycken på bildredaktionen. 40 bildredaktörer och 24 fotografer. Sen är det massa chefer och 2 heltidsanställda som bara servar fotograferna med teknik som krånglar.
Hur jobbar fotograferna som är anställda där?
- Jobbar man för metro sektion så kan man hinna med 2 jobb om dagen. Ibland 3 men det är inte vanligt. Problemet är ju att det tar så lång tid att ta sig runt. Tunnelbanan är lättast och snabbast.
Foto: Åke Ericson
Bäst bildjournalistik bedrivs på NY Times magazine och där är Kathy Ryan bildchef. Kanske är det detta magasinet många fotografer helst vill jobba åt.
Hur funkar det, har NY times knutna fotografer till magasinet eller hur går det till?
- Kathy gör precis som hon vill. Ibland är det någon av dom anställda fotograferna som gör jobben och då kopplas dom bort från schemat i 14 veckor. Men då ska det vara helt klart. Inget efterarbete efter det alltså.
Har Sverige något att lära av NY times tycker du?
- Javisst! Dom är mycket hårdare här med vad man får göra. Inget arrangerat accepteras och får någon chef reda på att en fotograf arrangerat en nyhetsbild så åker den ut med huvudet före. Direkt.
Men nog ser man en och annan arrangerad bild i NY times.
- Jo, men då går det under porträtt. Ingen bild på nyhetsplats får vara arrangerad. Jag har varit ute med några fotografer och någon säger när det ser tufft ut att "bara stanna länge och vänta in någon som händer".
Åke berättar också att det händer 2-3 gånger i veckan att bildredaktörerna får ringa frilansfotografer som får göra om sina kopior som är för hårt photoshoppade. Toleransen är väldigt lite och det tycker Åke är bra.
Har du kommit in i gänget där borta?
- Ja, jag tycker det. Jag sitter med de 3 heltidanställda som jobbar med lensblogen. Det är väldigt stimulerande.
Hur bor du där borta?
- Jag hyr VII fotografen Antonin Kratochvil,s 150 kvm lägenhet på 37:e gatan. Så det är väldigt nära till NY times redaktion som ligger på 40:e gatan.
Oj, vad roligt. Det är ju en grej bara det. Hur länge har du känt honom?
- Fyra år ungefär. han är som en mentor för mig och nu är han i Prag så det passade fint.
Snokade du i hans lådor?
- Haha, nej jag är inte sån. Men jag har bläddrat i många av hans fotoböcker och så njuter jag av bilderna på väggarna.
Vad har du för egna planer nu inför hösten, har du någon idé eller något jobb du ska göra?
- Nej, inte direkt. Jag söker stipendium så ska jag jobba för Focus över valet. Jag har några idéer.
Tack så mycket. Njut ledigt när det blir tid för det.
- Tack själv. Jag flyger hem på fredag kväll och sen ska jag ut till en fotografkollega och hans stuga i skärgården.
Det är kontraster det.
Foto: Åke Ericson
söndag 25 juli 2010
Linda Axelsson
Idag har vi ett 11 sidors reportage om ett fotbollslag här i Malmö som kallar sig BK kick.
Det är Linda Axelsson som hängt med dom under våren. Detta är en rolig grej med att vara chef. Att få dela ut ett jobb, försöka inspirera och få iväg fotografen. Få se lite hur det växer fram och sen se hur det blir i tidningen. Ibland blir det inte alls som jag tänkt mig. Ofta blir det bättre och ibland, ganska sällan är känslan att fan, det där skulle jag gjort själv. Men det är så roligt när det som i detta fallet tas in och görs på Lindas sätt. Samma som med Röjders reportage senast, minns du.
Vi skulle, men det tror jag alla tänker behöva bli strået vassare på att hinna och ta oss tid till att snacka mer under resans gång.
Det är ju nämligen också en rolig och stor del av glädjen att jobba med bilder. Oavsett man är chef eller inte.
Nu är vi ganska bra på det men vi kan bli bättre på allt. Såklart.
I morgon är det måndag igen. Varsågoda, 11 sidor Linda Axelsson.
Karl Melander
Visste du att svenskan dricker mest "bag in box" i hela världen? Kalle åkte och kollade på det där.
Han kom hem och tyckte det varit ett roligt jobb. Jag tror han körde hem från Simrishamn, men jag minns inte riktigt.
Idag har vi det i Söndagsbilagan på 6 sidor som du ser.
Jenny Leyman
Jenny Leyman jobbar i helgen och i dagens tidning har hon båda C1:orna. Både Malmö och Lund alltså som du ser.
Nu ska hon njuta ledigt i tre dagar och sen är det hon som håller i fredagsbönen på fredag.
Ska bli roligt att se vad hon hittar på. Jenny har "kommit undan" alla gånger hon varit uppsatt på fredagsbönen men det har alltid kommit något i vägen.
Veckans nyhetsvecka
Dagens nyhetsvecka. Kung Gillberg redigerar och AP hjälper os smed en bild från Kina.
IDK goes iPhoen in the paper...
I dagens tidning har IDK tagit användning av iPhonen. hans om vill ha ett nytt hus och allt. Han klarar ju sig med telefonen. Men det kanske blir lite tråkigt i längden ändå.
Bilden, bilden
Vi lånar en bild av AP till Bilden. Ulf Törnberg hjälper oss som vanligt mycket snyggt med texten. Kung Gillberg redigerar.
Henrik Rosenqvist
Kommer hem från en helg utan uppkoppling. (Börjar nästan bli en vana och jag lider inte så mycket av det)
Gå igenom lite tidningar från helgen.
Henrik har tagit lördagsporträttet i B-delen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)