Våren var jag åter tillbaka till Srebrenica. Nu var det uppbyggnad av staden och folket som skulle fixa till sina bostäder.
Du ser bilden ovan, där var vi hemma hos en familj som bodde med tre barn. Ingen ström och inget vatten och det kändes mer som att de inte hade någonting. När vi lämnat familjen och kommit till det lilla ruffliga hotellet vi bodde på kom vi på att vi skulle köpa något åt familjen. Att ge pengar finns inte på kartan. Så vi handlade en påse med mjöl, ljus, vatten och lite av varje som familjen kan ha nytta av. Vi gick ner och knackade på och det var helt svart i lägenheten.
Först ville inte familjen ta emot vår påse men efter en stund tog dom motvilligt emot påsen.
Vi tände några ljus och modern i familjen kunde i skenat från starinljuset läsa några sagor för barnen.
Det kändes bättre och vi hade en fin kväll hos familjen minns jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar