Nu ska Spanien förbjuda tjurfäktningen i Katalonien läser jag. Jag har varit på några tjurfäktningar. Bilden ovan är tagen i Sevilla och året var 1998.
Jag och reportern Ulf Törnberg åkte runt och gjorde några reportage och så träffade vi en Lundakille som heter Fredrik som var helt, låt mig säga galen i tjurfäktning. Han hade åkt ner under en fiesta och blivit helt tagen och stannat kvar. Han försörjde sig tack vare sin bar han öppnat bara ett stenkast från arenan. Vi hade en trevlig kväll innan söndagens tjurfäktning.
Han lärde oss mycket om tjurfäktning och visade massa bilder. Vi konstaterade att vi plåtade så olika. Han såg helt andra saker på en tjurfäktning. Linjer och axlar och allt vad det var. Det var spännande att träffa honom.
Kolla ögonen på gubben nedan förresten.
1999 var jag tillbaka i Sevilla och då var det VM i friidrott. Någon förmiddag svängde jag förbi en park där det var ett syskonpar som tränade tjurfäktning. De gick annars på en tjurfäktarskola men nu var det helg alltså och häng i en park.
VM var annars så varmt så varmt. Ludmilla var stjärnan och vi jobbade och jobbade. Efter en lång tid in i turneringen så lyckades jag hitta ett tomt skåp som jag knep direkt. Jag tyckte nämligen att fotografskåpen var på tok för små. Nu kunde jag ha kameror i ett (mitt gamla) och dator och scanner i det andra.
En kväll när jag kom till presscentrat där skåpen alltså fanns stod där en argentinsk fotograf och två sura spanska poliser.
- Är det du som stulit mitt skåp och mina grejer, frågade fotografen.
- Nej, skåpet var tomt och då tog jag det, sa jag.
- Kom med här, sa polisen och så blev det förhör i ett litet rum.
Argentinaren var med och han var arg som ett bi. Jag hade stulit hans kameror och jag skulle straffas och fy för mig.
- Är det du? , sa polisen.
- Nej, sa jag.
Vi kom ingen vart och till sist ville dom kolla i mina två nya skåp.
- Visst, sa jag men innan det vill jag veta vad du hade för grejer frågade jag argentinaren.
- Nikon. Massor med Nikongrejer.
Jag öppnade lättat båda skåpen och där låg det massor med Canongrejer.
Sen skällde polisen på honom på spanska och sen rann allt ut i sanden.
Skönt.
Bilden nedan då? Den är rolig för mig. Mannen som sitter och skriver heter Richard och jobbar hos oss. Han och jag har rest massor ihop och sett många kontinenter. Ofta har vi haft mannen till höger om honom med oss. Han var sportchef hos oss och heter Åke. Han har gått i pension sedan några år. På ett mästerskap så sover vi väldigt, väldigt lite.
Vi blir trötta.
Jag knäppte bilden och gav den till dom. Richard skrattade gott medan Åke blev sur.
När vi kom hem så hängde den på redaktionen på sporten och Åke sa:
- Jag håller på att dra ur kontakten till datorn.
- Konstigt, sa Richard. Dosan var ju uppe på bordet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar