OS i Sydney 2000 kan ha varit mitt roligaste OS. En del gnager i mig att jag inte gjorde annorlunda. Som att stanna någon vecka i Australien efter OS. Det var ett helt gäng fotografer som stannade och flög upp till barriärrevet. Dumt av mig att inte göra det samma. På den här tiden körde vi fortfarande film så det blev otroligt långa dagar. Webben var inte att tänka på som jag minns det. Jo, jo den fanns ju, men det var inget jag åtminstone lämnade speciellt till. Vårt team från Sydsvenskan bodde mitt i stan och det var hur bra som helst. Vi hade 45 minuter med tunnelbana till Presscentret som låg vägg ivägg med allt.
Det gick en buss runt hela området och man gick in från gatan till de olika arenorna. Det gjorde att jag hann med mycket.
Uppstigning var inte sådär otroligt tidig som jag minns det men säg att man var igång mellan 5-9 på förmiddagen och så jobbade jag hela dagen och Kodak hjälpte till att framkalla alla filmrullar. Innan jag åkte hem till rummet där jag hade dator och scannar. Där satt jag och scannade och sända och det var nog ingen natt som lutade innan 03. Men det var väldigt mysigt.
Ett evenemang som inte låg bredvid presscentret var skytte så när Pia Hansen tog guld blev det en taxi långt, långt ut i naturen.
Det var spännande det också och eftersom hon är skånsk hängde vi på henne efter också.
Här tog jag en bild vid bron i Sydney. Det var min tanke för sista dagen att jag skulle gå över bron vilket man kan göra där.
Uppepå alltså.
Men när OS var slut och den där dagen kom passade jag på att ha mitt första (och enda) skoskav i hela mitt liv och det satt i tån. Stortån så inte blev det någon promenad inte. Istället blev det till att låna Richards (reporter hos oss) sandaler och gå ner til hamnen och käka långlunch med den där ömmande tån.
Nästa dag flög vi hem och då mådde den såklart bra igen.
Men jag skulle ha stannat någon vecka till. Dumt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar